Vallabod/tvättstuga

Provar mitt "nya" vallaställ som jag bytt till mig mot en flaska vin. Funkar fint!

Stiltje

Här råder stiltje, både på blog- och träningsfronten.

Juldagen och annandagen hade jag turen att få åka längdskidor. Det blev lite stakåkning och teknikträning på juldagen. På annandagen åkte jag till Staden och återupplevde gamla minnen i spåren från min skoltid tillsammans med Svägerskan.

Efter detta bröt förkylningen, som jag försökt ignorera i flera dagar, ut ordentligt. Gårdagen och den här dagen har mest tillbringats i soffan.

Det enda jag har orkat med i träningsväg är att sitta på den träningsboll som jag fick av Sambon i julklapp. Denna "sittning" (som har kombinerats med tv-tittning) har dock resulterat i rejäl träningsvärk i både rumpa, ben och mage. Kanske åker soffan snart ut och ersätts av ett gäng bollar i olika storlekar - både till oss och våra eventuella gäster. Tänk vad vältränade vi alla skulle bli!

I morgon planerar jag att vara frisk igen.


Kram, kram

Dan före dan...

... var väldigt kall. Den planerade längdskidåkningen fick bli ett pass på trainern i garaget istället. Eftersom jag har lånat ut min trainer till Sambon de senaste veckorna (eftersom hans har varit ur funktion) var det ett tag sedan jag cyklade - det kändes... Sambon kom in en sväng och ville prata med mig om vad han skulle handla, han blev snabbt utskickad igen.

När jag hade cyklat i ungefär 25 minuter började det dock gå mycket lättare. Jag kunde växla upp till de högsta växlarna (vilket aldrig hänt inomhus förut). Jag tänkte att jag hade gått över någon sorts magisk gräns. Jag var hur stark som helst! Fast det kändes lite konstigt. Cykeln gungade och det tog liksom inte emot när jag tryckte i. Det var helt omöjligt att komma upp i hastighet trots att jag växlat upp så mycket. Det visade sig att jag hade fått punktering... Hur kan man få punktering inne i ett garage när man står helt still!?

Det hela slutade med att jag tog av mig de två klädesplagg som jag hade på mig när jag cyklade och tog på mig 11 andra klädesplagg istället. Sedan knöt jag på mig mina löparskor och sprang en långsam runda i kylan.

Det var fantastiskt vackert, om än inte behagligt, ute.



Kram, kram

Träning?

Dagens träning: 9 min löpning. Löjligt! (men vad gör man inte för att förhoppningsvis kunna springa åtminstone 5 km i sträck i värmen om 4 veckor...)


Kram, kram

Hurra, hurra!

Idag är det en speciell dag. Inte bara för att det är mamsens födelsedag, utan också för att jag och Bästa vännen har slagit rekord!

Morgonens längdskidåkningstur blev längre än någon av oss någonsin har åkt förut. Efter att ha snurrat 4 varv på 4-km slingan hade vi avklarat 16 härliga kilometrar på längdskidor! Jag måste faktiskt säga att det var mindre jobbigt än vad jag trodde att det skulle vara. Naturligtvis är jag nu lite trött i benen, men jag var verkligen inte helt slut. Med tanke på att jag ska klara av en nästan 3 gånger så lång sträcka om bara 2 månader så är ju det tur.


Kram, kram

Full fart i bassäng och spår

Trots att det var lite nervöst åkte jag i morse till Staden för att besöka Simhallen. Jag ignorerade alla badvakter som satt vid bassängkanten och gjorde ingenting i väntan på att nästa skolklass skulle komma. Jag tog det lugnt och försökte verkligen att tänka på tekniken när jag simmade. Det visade sig att det gick så mycket bättre, jag blev inte alls lika andfådd som jag brukar bli och jag tror faktiskt att det gick lite snabbare - trots att det kändes som att jag tog det lugnare än vanligt.

Eftermiddagen har tillbringats i skidspåret tillsammans med Sonen. Han har väntat i flera veckor på att få spänna på sig skidorna, men det har aldrig riktigt passat (det har varit så mycket annan träning, kalasande och iskyla). Nu när han äntligen fick komma till skidspåret ville han aldrig sluta åka. När han hade åkt 4,2 km bestämde jag att det fick vara nog för den här gången, han måste ju ha kvar lite ork i benen till hockeyn i morgon bitti!

Stilstudie på överlycklig Son i skidspåret.

Kram, kram

Idag blev det äntligen av...

Gårdagen bjöd på mycket kallt väder, så att ta igen den missade skidåkningen kändes inte så lockande. Istället tog jag på mig alla träningskläder jag har och sprang ett varv runt kvarteret (typ). Det blev totalt 9 minuters löpning och hela 1,7 km avklarades (av- och påklädningen tog nog längre tid än själva löpningen...). Den stora lyckan var att jag inte fick ont i knät, så det var nog en alldeles lagom lång löpartur.

Den efterlängtade längdskidåkningen blev istället av efter dagens middag. Spåret hade snöat över under dagens ymniga snöfall, men jag fick leka spårdragare det första varvet på 1,5 km slingan och sedan var det inga större problem. Nästa gång kanske det går att åka de längre spåren - hoppas verkligen det!


Kram, kram

Surt

Då jag slutade relativt tidigt idag blev det en tidig middag för att jag sedan skulle kunna bege mig till skidspåret. När klockan var halv 6 bytte jag om i väntan på att Sambon skulle komma hem från arbetet och ta över föräldraansvaret. Jag väntade iförd mina träningskläder i 1,5 timme, sedan gav jag upp. Tyvärr drog Sambons viktiga möte ut så mycket på tiden att det inte hanns med någon träning alls den här kvällen - för någon av oss...

Teknikträning

Igår när jag satt i mitt garage och trampade på min trainer tittade jag på Mattias Svahns skidskola med André Pops som visades på Vinterstudion. Enligt mitt tycke var det ett väldigt givande och inspirerande inslag.

I morse begav jag mig iväg till mitt "hemmaspår" som, trots helgens ymniga snöfall, inte är mer än ok ännu. 1 km slingan var delvis väldigt dålig, men om man genade och bara åkte 800 m rundan så var det helt ok.

Äntligen finns det spår här hemma!

Då denna runda är väldigt platt bestämde jag mig för att tänka på de saker som togs upp på skidskolan igår. Det blev alltså ett 8 km pass där jag mest försökte koncentrera mig på tekniken (blandat med lite stakning för att det inte skulle bli alltför enformigt).

Det är härligt att längdskidåkningssäsongen verkar ha kommit igång iaf!


Kram, kram
 

Dåligt självförtroende

I grunden har jag otroligt dåligt självförtroende när det gäller träning. Jag tror att detta delvis kan bero på att jag egentligen inte började träna förrän jag blev vuxen. Jag är inte "skolad" i idrottande helt enkelt.

Ett ganska talande exempel på mitt dåliga självförtoende är att när jag började springa för 3 somrar sedan sprang jag bara i skogen eftersom jag inte ville att någon skulle se mig när jag sprang. Den 2:a sommaren jag sprang började jag kunna springa på ställen där det fanns människor som kunde se mig, men jag tog av mig mina glasögon för då kände jag mig "osynlig" (HA, HA!). Nu har jag inga som helst problem att springa någonstans - oavsett vem som ser mig.

Nu är det istället i simningen jag har lite problem med självförtroendet. Det är egentligen ett under att jag hoppar ner i bassängen på simhallen i Staden varje vecka, men jag har från första gången intalat mig själv att ingen bryr sig om att titta på mig när jag simmar.

Idag har mina farhågor besannats - "folk" tittar visst på mig när jag simmar... Efter avslutad simträning idag kom en av badvakterna och gav mig konstruktiva råd om vad jag kan tänka på om jag vill förbättra min crawlteknik (jättebra råd som framfördes på ett väldigt bra sätt och som jag är väldigt glad att jag fått).

Nu undrar jag mest hur jag ska våga mig ner i den där bassängen igen... Jag får väl helt enkelt återgå till att vara Guldfisken (Sambons smeknamn på mig när han tycker att jag har dåligt minne) och låtsas att bassängen är min lilla guldfiskskål.


Kram, kram

Aj, aj, aaaaj!

Kroppen protesterar efter söndagens längdskidåkning. Det finns nog inte någon del av min kropp som inte har träningsvärk just nu. I natt vaknade jag av att jag låg och försökte massera mig själv på ryggen för att mjuka upp mina onda muskler. Det var svårt att sova samtidigt, så jag fick ge upp massagen.

Att köra bil till och från jobbet idag var inte heller någon höjdare, jag kunde ju inte lyfta upp benen för att flytta fötterna mellan pedalerna utan att det gjorde jätte-, jätteont. Det slutade med att jag satte hälarna i mattan och vinklade fötterna sidledes istället - det känns kanske inte som det säkraste sättet att köra bil på...

När det var dags för dagens träning så blev passet på trainern kortare än planerat eftersom musklerna inte alls ville arbeta lika hårt som jag ville att de skulle. Som straff fick de ett styrketräningspass innan det blev kvällsvila.


Kram, kram

Säsongen har börjat!

Efter gårdagens intensiva snöfall kunde jag i morse konstatera att det ändå var för lite snö för att det skulle kunna dras upp några längdåkningsspår i kommunen. Bästa vännen hade dock fått nys om att de dragit upp ett spår i Staden, så efter ett snabbt besök på skyltsöndagen akutvallade jag mina skidor och sedan åkte vi de dryga tre milen till det aktuella skidspåret.

Skidspåret visade sig dock vara betydligt kortare än vägen dit, närmare bestämt ca 450 m, men det var riktigt fint dragna metrar! Jag och Bästa vännen kämpade på fram och tillbaka på detta spår i en timme tills vi hade tagit oss dryga 11 kilometer.

Termometern visade på 12 kalla minusgrader, så jag blev inte direkt jättesvettig, men jobbigt var det iaf. Med tanke på att det är ganska många månader sedan jag åkte längdskidor sist så lär det nog (förhoppningsvis...) kännas i kroppen i morgon.


Kram, kram

Surt

Dagens löpning var inte lika munter som lördagens. Jag fick stanna med några 100 meter kvar av min tänkta 3 km runda. Detta på grund av ordentlig känning i vänster knä...

Äntligen löpning!

Idag har jag ÄNTLIGEN fått springa igen efter 3 veckors uppehåll. Av erfarenhet vet jag att man måste ta det väldigt lugnt med löpningen efter att man har fått löparknä, så dagens löpartur blev bara 3 km lång. Till min stora lycka fick jag ingen känning alls i knät under tiden jag sprang. Däremot så känner jag att jag måste fortsätta med stretching varje dag ett bra tag till, annars blir det nog snabbt sämre igen.

Löparformen verkar ha dalat i rask takt under dessa ofrivilligt löpfria veckor. Även om det var jätteskönt att komma ut i friska luften och springa igen, så var det faktiskt jättejobbigt. Efter att ha sprungit 3 stackars kilometrar så var jag lika ansträngd som om jag skulle ha sprungit 10... Förhoppningsvis får jag tillbaka flåset hyfsat snabbt igen.


Kram, kram

Hårda intervaller på trainern

Idag kände jag att det var läge för ett intervallpass på trainern. Eftersom jag har en så snäll och kunnig Sambo hjälpte han mig med hur jag skulle lägga upp passet.

Jag sa att jag ville ha ett lagom jobbigt pass där jag inte skulle ta ut mig fullständigt. Sambon gav mig sedan direktiv om hur jag skulle cykla. I stora drag kan man säga att jag cyklade sju stycken enminutersintervaller efter varandra där jag tog i ordentligt i 45 sek och "vilade" i 15 sek. Dessa sju intervaller gjorde jag två gånger efter varandra med några minuters vila emellan. Kort och bra cykelpass efter en hård dag på jobbet tänkte jag...

Nedan kommer ett bildbevis på hur jag mådde efter dagens 30 minutrar på trainern:

Jag i fosterställning på badrumsmattan...

På detta sätt låg jag i ungefär en kvart innan jag kunde resa mig upp och äta en banan och sedan ta mig in i duschen (Sambon var vänlig nog att servera ett stort glas stark O´boy medan jag låg där - det är kärlek det <3) Jag undrar verkligen hur man mår efter ett hårt intervallpass!?


Kram, kram

Härliga fredag!

För andra fredagen i rad har jag skjutsat Sonen till skolan klockan 8 och sedan begett mig till Staden för att besöka simhallen. När klockan har varit 9 har jag varit på plats i bassängen. Den här tiden på morgonen är simhallen inte så välbesökt; det är bara någon skolklass och ett par pensionärer som hunnit leta sig dit. Man behöver alltså inte trängas på motionssimbanorna, utan kan snika in sig på någon av de andra lediga banorna. Helt perfekt alltså!

Det känns lite löjligt att köra de 3 milen (enkel väg) för att tillbringa en halvtimme i bassängen, men jag har helt enkelt bestämt mig för att det är värt det! Mitt mål är dessutom att jag ska kunna simma under längre tid framöver (och alltså simma lite längre sträcka också). För tillfället får det faktiskt räcka med den enda km jag simmar. När jag är färdig är jag alltid helt andfådd och känner mig också lite yr (syrebrist?). Idag blev jag också jättetörstig, men det kändes så löjligt och kliva upp och dricka så jag struntade i det.

Jag har nu lyckats öka mitt crawl till var 4:e längd istället för var 5:e, så idag crawlade jag 1/4 av sträckan. Det är jag riktigt nöjd med!


Kram, kram

Hektiskt liv

Jag lever ett hektiskt liv med hockeyträning, middagsbjudning, innebandyträning, lektionsplanering för vikarier och läkarbesök (i plural). Däremellan ska jag själv hinna med att träna. Det gör jag också, som tur är, men tyvärr hinner jag inte skriva så mycket om det.

Här simmas, cyklas och styrketränas det för fullt. Däremot håller jag mig undan från löpningen ännu ett tag. I morgon kväll är det premiär för Sonens skidlek, men var är snön!?

Plankan-utmaning

I veckan har jag, trots mitt onda knä, ändå kunnat cykla på min trainer. Jag tog det ganska lugnt för att vara på den säkra sidan, men som tur var kände jag inte av knät över huvud taget.

Promenader (och säkerligen löpning) verkar dock inte vara någon god idé däremot. Igår promenerade jag till och från jobbet, vilket är ungefär 2 km enkel väg. Efter en heldag på fötter på jobbet gillade inte mitt knä hemfärden speciellt mycket... När jag hade kommit ungefär halvvägs började smärtan smyga sig på och innan jag var hemma haltade jag ordentligt. Några minuters stretching i olika positioner gjorde dock att smärtan gav med sig ganska snabbt, men helt bra är det knappast.

När jag nu inte kan springa så roar jag mig med lite annat skoj... Bästa vännen och hennes familj har startat en plankan-utmaning. Den går helt enkelt ut på att göra plankan så länge man bara kan. Den senaste veckan har jag trängt mig på i deras utmaning (eftersom jag inte har någon i min familj som kan göra plankan, av olika anledningar - de är för små, de är för skadade, de har inte förmågan att kontrollera sina muskler).

Eftersom jag arbetar på grundskolan i samhället där jag bor träffar jag de flesta barn som bor här omkring nästan dagligen, inklusive Bästa vännens barn. Idag på jobbet fick jag höra av den äldsta sonen i hennes familj att de alla hade slagit den tid som jag gjorde i helgen. På eftermiddagen kom också en kompis till denne son och berättade att även han hade slagit min tid - så tävlingen sprider sig! Det var inte annat för mig att göra än att åka hem och göra mitt styrketräningsprogram och avsluta med plankan. Resultatet: jag har (för tillfället) lyckats öka min tid så pass mycket att jag slog hela bunten. Just nu är maxtiden 2 min. och 54 sek. För två killar i sexan är det nog ingen match att klå, men det kan ju hålla dem sysselsatta en stund!

Jag lyckas nog inte öka plankan-tiden i samma takt framöver som jag gjort den senaste veckan, för då skulle jag snart kunna stå i 10 minuter och det är ju helt orimligt. I framtiden får man väl kanske ha som mål att orka stå lika länge som förra gången istället....


Kram, kram

Knäsmärta

Efter lördagens långpass lyckades jag skaffa mig ett löparknä på vänster ben. Jag har tidigare haft åkomman två gånger på höger ben, så det var väl dags för den andra sidan nu...

På lördagen hade jag stora problem att gå, men efter att ha stretchat ordentligt ett flertal gånger per dag kan jag nu gå ganska obehindrat. Jag hittade också ett sätt att tejpa med kinesiotejp, så det är också gjort (vad gjorde man utan internet!?). Jag ser numera ut på detta sätt:

 

Tur att jag inte ska visa mig i kort kjol
med bara ben den närmsta tiden ;-)

Förhoppningsvis kan jag stretcha bort smärtan och komma tillbaka till löpningen relativt snabbt iaf.


Kram, kram
 

Rekord!

Idag har jag lyckats slå personligt rekord i distanslöpning! Den löpargrupp som jag springer med varje vecka skulle träffas idag och ta ett långpass tillsammans. Vi delade upp oss i två grupper; en som skulle springa 12 km och en som skulle springa 20 km. Jag och min löparkompis från Tjejmilen hade bestämt oss för att följa med den kortare gruppen, för jag har aldrig sprungit längre än just 12 km tidigare...

Hon som ansvarar för våra gemensamma träningar ville inte alls veta av att vi skulle springa den kortare sträckan, utan hon bestämde (mer eller mindre) att vi skulle ta den långa. Som vanligt, när det gäller träning, gör jag som jag blir tillsagd så jag sprang iväg med den längre gruppen. Jag trodde egentligen inte att jag skulle klara av det, men jag hade kollat upp att det fanns en telefon med i gruppen så jag tänkte att jag kunde ringa hem och be om hämtning när jag inte orkade längre.

Vi var 4 personer som sprang tillsammans, varav jag var den mest orutinerade och långsammaste av oss. Den enda mannen i sällskapet sprang med sin son i en löparvagn, så han hade ju lite extra motstånd när han nu inte fick springa i ett alltför högt tempo.

Rundan vi sprang var en ganska kuperad sådan med ganska många, och långa, uppförsbackar de första 10 kilometrarna. Sedan blev det som tur var mer utför. De sista 2 kilometrarna kändes benen otroligt tunga och jag började få känningar i knän och underben, men jag höll ändå i och sprang hela vägen tillbaka. Totalt blev det 19 kilometrar sprungna och snitttempot blev 5,40 min/km. Jag är så nöjd över att jag klarade det!


Kram, kram

Kycklingmamman

Nästa del i mitt säsongsbetonade handarbetsprojekt är nu färdig. Börjar ni förstå vad det handlar om nu...?

Vansbro och Lidingö bokat!

Nu är anmälan till det två sista delarna av Halvklassikern avklarade. Det enda som återstår nu är alltså att lyckas genomföra alla fyra delar!


Kram, kram

Jobbigt...

Idag har jag gjort ett nytt försök att cykla på min trainer. Det första jag gjorde var att ställa in den på 10 watt så att jag inte skulle få samma upplevelse som sist.

Trots denna åtgärd var det jättejobbigt och tungt att cykla (fast inte riktigt lika jobbigt som i söndags). Jag härdade ut i 40 minuter - som hade blivit 30 om jag inte hade tvingat mig själv att fortsätta de sista tio. Jag lyckades ta mig 14,5 km vilket innebar en snittid på strax under 25 km/h. Fortfarande mycket långsammare än när jag cyklar utomhus...

För att inte helt tappa självförtroendet har jag intalat mig själv att det måste vara jobbigare och gå mycket tyngre på trainern jämfört med utomhuscykling. Hur som helst så är mina ben, och min rumpa, väldigt trötta för tillfället. Skönt!


Kram, kram

Skippade backintervaller

Isgator och ett konstant regnande hela dagen stoppade mig från kvällens tänkta gemensamma löparträning med backintervaller.

Istället stannade jag kvar i Staden efter dagens kompetensutveckling på Universitetet. Efter avslutat seminarium tog jag en rask promenad till Simhallen i det fantastiskt dåliga vädret. Simning och en avslutande varm bastu kändes mer lockande än löpning en dag som denna.

Idag simmade jag lite längre för första gången, så det blev 1,25 km. Jag tordes däremot inte öka på antalet längder med crawl, utan det blev 200 m precis som tidigare gånger. Det känns faktiskt som att det går lite bättre, framför allt med bröstsimmet. Crawlen känns fortfarande ganska tveksam, men jag tar mig hela bassänglängder utan större problem i alla fall (men det är säkerligen inte någon vacker simning att skåda...).

Efter ungefär 20-25 minuters siming började jag få en sorts kramp i tårna på bägge fötterna (som tur var inte samtidigt!), det kändes ungefär som senadrag och tårna stod rakt upp från foten. Det gjorde verkligen jätteont, men jag försökte simma på i alla fall. Vid ett tillfälle gjorde det så ont att jag skrek lite varje gång jag hade huvudet under vattnet. De sista 5 längderna jag simmade kände jag inte av detta alls, så tydligen kan det ge med sig om man bara härdar ut...


Kram, kram

Trainerpremiär!

Premiärcyklingen på trainern är nu avklarad. Det gick både bra och dåligt...

Till att börja med skulle Sambon hjälpa mig att kalibrera cykeln med datorn (säger man så!?). Jag fick instruktionen att cykla snabbt i några minuter. Sambon säger - jag gör, så jag trampade på. När det hade gått en lååång stund gick han och kollade instruktionsboken och insåg att han glömt trycka på en knapp. Jag fick även veta att jag var tvungen att cykla minst 30 km/h, fast man kunde inte se hastigheten på displayen samtidigt som man kalibrerade. Jag fortsatte att cykla det snabbaste jag kunde. När det gått ännu en lååång stund och jag var helt slut bestämde jag att vi skulle strunta i kalibreringen, för trainern går att använda i alla fall.

När själva träningen skulle börja var jag redan ganska mör i benen, men tänkte att det skulle gå över efter lite "vanlig" cykling. Sambon hade sagt att det nog var lagom att cykla i ungefär en timme första gången, så det var mitt mål när jag startade. När det hade gått 8 minuter, och jag hade lyckats snitta ungefär 20-22 km/h (jämfört med de 28-32 km/h jag brukar snitta utomhus), var mitt mål att cykla 45 minuter. När det hade gått 12 minuter, och mina lår höll på att explodera, var mitt mål att cykla 30 minuter. När det hade gått 15 minuter stannade jag.

Efter en överläggning med Sambon gjorde jag en liten förändring i datorn som hör till trainern. Man kan ställa in watt, som jag tror är det motstånd man har när man cyklar. Det kunde i alla fall vara mellan 10 och 100. Jag hade på 100, men sänkte detta till 10. Plötsligt gick det mycket lättare och det kändes inte längre som jag var den sämsta och långsammaste cyklisten i världen. Däremot var mina ben ganska trötta, så jag cyklade bara 15 minuter till. Snitthastigheten under dessa 15 minuter var mer acceptabel. Nästa gång börjar jag nog på 10 watt redan från början så kanske jag orkar lite längre (kanske lyckas även kalibreringen lite bättre om jag gör den med ett motstånd som gör att jag faktiskt klarar av att komma upp i den hastighet som krävs...).


Kram, kram

Trainer!

Mitt senaste träningsrelaterade inköp anlände i veckan - en trainer! Idag har min skadade sambo hjälpt mig att sätta ihop den och nu är den placerad i vårt cykelgarage bredvid Sambons.





Det syns inte så bra på bilden,
men Pärlan har fått ett snyggt rött bakdäck :-)

 

Instruktionsboken lär bli kvällslektyr denna lördagskväll. Jag planerar att premiärcykla någon gång under morgondagen. Om jag lyckas kommer det säkert en rapport om hur det gått.

 

Här ska jag förhoppningsvis tillbringa många timmar i vinter!

 

 

 

Kram, kram

Muskelbristing i vaden

Ja, inte jag då... Min stackars sambo lyckades dra sönder vadmuskeln på torsdagkvällens innebandyträning, så natten mot fredagen tillbringade vi på akuten.

Badväskan som var packad inför fredagens planerade simning står fortfarande oanvänd. Efter 4 timmars sömn var jag inte alltför sugen på att ge mig iväg och simma.

Min lediga fredag tillbringades istället i bilen, som privatchaufför till Sambon. Det skjutsades till och från jobb och till och från eftermiddagens återbesök på sjukhuset. Jag fick äran att köra olika typer av fordon under mitt uppdrag. Sambon är så dålig på att hoppa på kryckor att jag satte honom i en rullstol och körde omkring med honom i den mellan avdelningarna på sjukhuset (annars hade vi varit kvar där än ;-)).


Kram, kram

Intervalltisdag - igen!

Är skönt trött i benen efter kvällens gemensamma löparträning. Ikväll sprang vi 3 minutersintervaller med 1,5 minuts vila emellan. Jag fick "order" om att springa åtta intervaller, vilket jag också gjorde (som vanligt gör jag som jag blir tillsagd - när det gäller träning). Vi skulle försöka springa alla intervaller lika snabbt, vilket jag lyckades mycket bra med. Jag sprang tillsammans med min löparkompis från Tjejmilen. Det är alltid skönt med lite moraliskt stöd under sådana här tillställningar!

Jag hade planerat att ta ett styrketräningspass när jag kom hem, men det struntade jag i eftersom benen kändes alldeles för trötta. Med uppvärmning och nedjogg blev det ändå en hel mils löpning, så det fick räcka för ikväll. Musklerna kan få sig en omgång i morgon kväll istället.


Kram, kram

Långpass

Den här dagen bjöd på lika fint höstväder som gårdagen. Jag bestämde mig för att ge mig ut på ett lite längre löppass och hittade en perfekt runda på funbeat som jag själv inte skulle ha kommit på att springa.

Jag ville springa i lugnt tempo för att få njuta av solen under så lång tid som möjligt. Det är alltid roligt att springa i nya miljöer, och idag fick jag verkligen lite av allt. Jag sprang vid älven, förbi ett flertal hästgårdar, efter en större bilväg, efter en mindre grusväg, över ett vattenkraftverk och förbi en rallycrossbana. 

Det blev totalt 12 km, vilket faktiskt är det längsta jag sprungit den här säsongen. Det var mindre jobbigt än vad jag trodde att det skulle vara, men de sista 2 km kändes benen ganska trötta. Kanske beror det delvis på att de sprang i backar under gårdagen...


Kram, kram

Stavgångslöpning

Badfredagen från förra veckan upprepades igår. Jag och Bästa vännen tog våra pojkar och åkte till simhallen efter skolan igen. Det var lika trevligt denna gång, så detta får gärna bli en vana! Simningen gick också lite bättre den här veckan. Jag blev inte fullt lika andfådd efter crawl-längderna. Det kanske finns hopp ändå om att orka simma ännu längre framöver om jag fortsätter träna.

Idag är det en riktigt härlig höstdag med sol från en klarblå himmel, frost i gräset och bara ett par plusgrader. Jag, Bästa vännen och hennes dotter har tagit en stavgångstur efter delar av milspåret uppför berget. Vi sprang i uppförsbackarna och promenerade utför och på platten. Det blev en riktigt härlig promenad på 6 km. 
 


Utsikten från vårt milspår kan man inte klaga på
(till skillnad från kvalitén på själva spåret).


Kram, kram
 

Fingerfärdig

Kvällens träning var av ett lite annorlunda slag. Jag har nämligen befunnit mig på syjunta där jag har påbörjat mitt nästa handarbetsprojekt. Resultatet ser du nedan:

 



Visst ser du vem det är!?

Jag har stickat och broderat en hel del, men aldrig förut gett mig på virkning. Ikväll har jag påbörjat min träning på att bli en virkare - och varför då inte börja med pytte, pytte små pilliga Amigurumis!?

 

Den lilla figuren är en av många i ett säsongsbetonat projekt som jag förhoppningsvis lyckas färdigställa. Om de övriga inte är svårare än denna lilla krabat ska det nog inte vara helt omöjligt.

 

 

Kram, kram

Ännu en tisdag med intervaller

Ikväll var det åter dax för den gemensamma löparträningen. Vädret var väl inte det bästa för löpning (hurra för snö!?), men vi var ändå ett tiotal tappra löpare som begav oss ner till strandpromenaden för lite intervallträning.

Kvällens aktivitet var, till att börja med, långa intervaller. Vi sprang två åttaminuterspass med två minuters vila emellan. Varje åttaminuterspass var indelad i fyra tvåminutersintervaller. De skulle springas i "tävlingstempo" respektive "distanstempo" - ingen vila emellan. Efter dessa 18 minutrar var man helt lagom mör - inte alltför trött, men det kändes att man hade rört på sig.

Jag trodde, i min enfald, att vi bara skulle jogga tillbaka efter detta - men ack vad jag bedrog mig. Nej, då var det dags för lite fartlek mellan lyktstolparna (=korta intervaller). Snabba ruscher varvat med jogg, byte vid varje lyktstolpe. Detta fick vi veta att vi skulle göra i ca 10 lyktstolpar, det visade sig att det var lite längre... jag skulle säga mellan 15 och 20. Trött blev jag iaf.

Eftersom jag har varit lite dålig på att köra intervallträning (i löpning) den här sommaren så är det bra att jag blir lurad till det på de här gemensamma träningarna. Det är alltid bra att ha någon som talar om för en vad man ska göra, då är det ju bara att göra som de säger liksom. I vanliga fall brukar det vara Sambon som talar om för mig hur jag ska träna (efter att jag har frågat). Det kan ju vara skönt för honom att få lite ledigt från sin tjänst som PT :-)


Kram, kram

Trött...

Någonting har hänt med min kropp. Hela veckan har den känts så trött. Jag som brukar vilja träna, har i veckan varit tvungen att tvinga mig själv att ta mig iväg (eller helt enkelt struntat i det...).

Jag och Sambon har två teorier kring detta.

1. Kroppen har inte hämtat igen sig efter blodgivningen ännu. Den koncentrerar sig på att tillverka nytt blod.
2. Jag har gått från 0 till 3 styrketräningspass i veckan, vilket tär på min muskelsvaga kropp.

I eftermiddag tvingade jag iaf mig själv ut på en 8 km löprunda. Jag var både energilös och omotiverad och sprang mina kilometrar i lugnt tempo. Medelpulsen var låg vilket borde betyda att det iaf inte är någon sjukdom som ligger och lurar och gör mig orkeslös.

I morgon börjar en ny vecka - en vecka som förhoppningsvis ger mig motivationen och energin tillbaka!


Kram, kram

Badfredag

När skoldagen var slut för alla våra pojkar plockade jag och Bästa vännen upp dem och begav oss mot Staden för att besöka simhallen. Väl framme insåg vi att vi nu har ganska stora barn, av 4 pojkar var det bara en som följde med oss in på damernas. För mig, som var utan pojke, blev det ett ovanligt lugnt ombyte och dusch. Vi konstaterade att om ytterligare 2 år kommer vi vara helt ensamma inne på damernas (förutom alla andra "damer" och deras barn) - även om vi har barnen med oss.

Pojkarna fick först leka av sig lite och sedan parkerade vi dem i den grundaste bassängen där de fick ta hand om varandra medan vi simmade. Det är nu ganska många veckor sedan jag var och simmade, och det kändes. Jag var lite orolig att jag helt skulle ha glömt bort hur man crawlade, men som tur var kom jag ihåg både andning, arm- och bentag. Däremot var det extremt mycket jobbigare än senast.

Totalt blev det 800 m bröstsim och 200 m crawl. När jag var klar var armar och ben som spagetti och all energi var slut. Den medhavda matsäcken slukades genast.

Sonen imponerade på sin mamma och hoppade utan att tveka i från kanten i 3,5 m bassängen. Inte nog med detta, när han såg de större killarna hoppa från trampolinen ville han inte vara sämre. Det blev säkerligen 20-30 hopp för den lille. Modigt!


Kram, kram

Intervallträning

Den löparklubb som jag är medlem i har under våren och hösten haft gemensam löparträning. I våras kunde jag inte vara med pga att jag lyckades få löparknä och därför kände att jag var tvungen att träna i mitt eget tempo. Under hösten har löparträningen krockat med den gemensamma cykelträningen, som jag valt att prioritera.

Nu när cykelträningen slutat för säsongen har jag inte längre någon ursäkt att inte delta i löparträningen. Bästa vännens man har tjatat på mig länge, och ikväll lyckades han lura med mig. På schemat stod det 4x800 m intervaller. I verkligheten blev det istället 5x600 m.

Min löparkompis från Tjejmilen var även hon med på kvällens träning, så vi sprang intervallerna tillsammans. Det är alltid trevligt med trevligt sällskap och intervallerna gick bara fint. De var jobbiga som intervaller ska vara, men inte så jobbiga att man inte orkade springa hem efteråt.

Efter löpningen blev det ett styrketräningspass och nu har jag landat i soffan och är så där skönt trött i kroppen.


Kram, kram

Glädje - och kärlek!

Angående inlägget om något helt annat så har Sambon efter många om och men lyckats få cheferna på korttidsboendet att förstå hur negativt de föreslagna schemaförändringarna för Gumman skulle påverka hela vår familj. Idag har vi fått besked om att inga förändringar överhuvud taget kommer att göras i Gummans vistelsetider. Förhoppningsvis kommer inte några radikala förändringar göras i framtiden heller.

Jag har som tur var lyckats välja en handlingens man som far till mina barn, så i situationer som denna kan jag alltid vara trygg i vetskapen att han gör precis allt han kan (speciellt när jag inte kan hitta orken). Jag är verkligen så glad och tacksam att detta ordnade upp sig, för jag kan inte föreställa mig hur vår familj skulle ha orkat med den tillvaro som skulle ha blivit verklighet annars.


Kram, kram

Bergsbestigning med trevligt sällskap

På dagens löppass hade jag nöjet att få sällskap av Svägerskan. Trots det gråa, blöta vädret bestämde vi oss för att springa milspåret som går över berget. Jag fick rapport av Bästa vännens man, som hade sprungit det på morgonen, att det till största delen var helt ok även om det bitvis var väldigt lerigt.

Som jag berättat tidigare, så är milspåret här omkring ett relativt kuperat spår. Svägerskans kommentar efter avslutad löpning talar för sig själv; Det var nog det värsta jag någonsin sprungit! Trots denna upplevelse av dagens löpning verkar hon inte vara avskräckt för alltid, kämpe som hon är. När jag föreslog att vi skulle springa det igen nästa år, när vädret var lite bättre och underlaget var torrt, så verkade hon inte helt främmande för tanken. Jag längtar redan!

När jag kom hem blev det ett styrketräningspass igen. Jag fick inte någon nämnvärd träningsvärk efter förra gången. Kanske kan det bero på att jag mest koncentrerade mig på hur jag skulle göra istället för att verkligen ta i, eller så beror det på att jag redan är så extremt stark i överkroppen (jag och mina ekorrben till armar :-D).


Kram, kram

Vackra höst!

Förmiddagen bjöd på härligt höstväder - uppehåll, klar luft, 7 grader och dimma. Dessutom var det näst intill vindstilla. Farmor och farfar var vänliga nog att hämta Sonen på skolan så att jag skulle få tid att cykla i lugn och ro.

 

Eftersom jag lämnade blod i tisdags, vilket brukar göra mig trött och orkeslös i några dagar, bestämde jag mig för att ta det ganska lugnt. Jag cyklade en runda på 4,5 mil och passade verkligen på att njuta av omgivningen. Naturen är så vacker nu!

 



Bilderna gör absolut inte verkligheten rättvisa!

 

Jag lyckades dock skrämma upp mig själv rejält efter vägen. Jag började nämligen tänka på att det faktiskt inte skulle vara helt orimligt att en älg dök upp i skogsbrynet utmed vägen. Om detta skulle inträffa är jag inte helt säker på att jag skulle våga cykla förbi (jag är jätterädd för älgar!). Det skulle ju bli väldigt jobbigt om jag skulle bli tvungen att vända och cykla tillbaka när jag egentligen inte har så långt kvar hem... Jag såg ingen älg idag i alla fall, vilket jag är väldigt tacksam över.

 

Kram, kram

Styrketräning

Igår hade jag födelsedag och blev kungligt firad som om jag fyllde jämt. Förutom att jag hade så många gäster att jag nästan inte hann prata med alla så hade jag turen att få många fina presenter, varav flera var träningsinspirerade.

Bästa vännen hade exempelvis satt ihop ett styrketräningsprogram som jag fick tillsammans med ett träningsgummiband. Övningarna som hon valt ut var speciellt valda för att passa inför kommande längdåkningssäsong.

Efter kvällens stavgångspromenad blev jag sugen på att prova mitt nya träningsprogram. Det tog mig ungefär en halvtimme att utföra och morgondagens eventuella träningsvärk får visa om jag har lyckats väcka upp några trötta gamla muskler.

Mina känsliga handleder (som jag är ganska säker på att jag har ärvt av min mor) är inte alltför förtjusta i mina stavgångspromenader. Idag hade jag ont redan innan min promenad och innan jag var hemma igen hade smärtan tilltagit. Nu sitter jag här med mina värkande handleder och önskar nästan att jag hade lämnat stavarna hemma. Kanske nästa gång...


Kram, kram

Halvvättern 2013

Så var anmälan till nästa del av Halvklassikern ordnad! Klockan 09.00 i morse släpptes platserna till Halvvättern, och 30 minuter senare var vi anmälda. På anmälan ser det ut som att vi bara blir fyra stycken till denna del, men så är inte fallet. Svägerskan kunde inte riktigt bestämma sig om hon skulle vara med eller inte, men till min stora lycka anmälde hon sig själv några timmar senare (i samma startgrupp som oss övriga :-)).

 



Den 9 juni är det alltså dags att färdas, inte runt sjön, men utmed sjön i några av de 15 milen. Ännu något att se fram emot i höstmörkret!

 

 

Kram, kram



Bonuscykling

Den här kvällen var egentligen vikt till löpning. Först skulle jag ta Sonen till innebandyträning och sedan skulle jag få knyta på mig löparskorna och bege mig ut en sväng. Det blev ändrade planer...

När jag och sonen cyklade hem från jobbet/skolan noterade jag vilken härlig luft det var ute. Perfekta förhållanden för en cykeltur, tänkte jag - och då menar jag inte som transportsträcka tillsammans med en 6-åring.

Jag ringde och gullade med Sambon för att höra om han kunde komma hem tidigare från jobbet för att följa med till innebandyträningen istället för mig. Detta för att jag skulle hinna cykla innan mörkret kom och gjorde cykling efter landsvägar livsfarlig. Snäll som han är stressade Sambon hem från jobbet och tog Sonen till träningen.Vilken lycka!

Efter att killarna gett sig iväg och jag kommit i hela cykelmunderingen visade det sig att det hade börjat regna. Värmen i luften var dock kvar, så jag valde att ignorera regnet och istället bara njuta av årets (kanske) sista cykeltur. Det blev bara en dryg timmes cykling, för mer tid än så hade jag inte innan mörkret började falla. Trots att jag blev ganska blöt och smutsig så var det ändå riktigt härligt att få cykla - det är verkligen något jag kommer att sakna i vinter!


Kram, kram

Irrande i skog och mark

Igår kväll när jag och Sambon satt och pratade om ställen man kunde cykla MTB på här i trakten kom jag på att ett av dem inte låg alltför långt ifrån vårt hus. Om man kan cykla där borde man också kunna springa där, tänkte jag... (jag börjar vara lite less på mina gamla vanliga rundor)

Innan dagens löpartur googlade jag fram vårt samhälle och försökte hitta de små stigarna som Sambon talat om, men det lyckades inte alltför väl. Efter att ha fått lite hjälp av Sambon som pekat och förklarat utifrån kartan begav jag mig iväg för att bestiga berget ifråga (eller åtminstone delar av det).

Cirka en km hemifrån hittade jag "vägen" som ledde in i skogen och sedan bar det av uppåt. Det hade dock blivit någon miss i kommunikationen mellan mig och Sambon, så efter en knapp km hamnade jag på en åker istället för på berget. Efter ytterligare en knapp km befann jag mig på små, små skogsstigar där jag blev slagen i ansiktet av ris och grenar. Helt plötsligt övergick stigen till asfalt och jag befann mig vid vägen mot Staden. Då vände jag och sprang tillbaka samma väg jag kommit.

Det visade sig att jag skulle ha svängt vänster någonstans innan åkern, men den informationen hade inte nått fram (för att den utelämnades om du frågar mig, för att jag inte lyssnade ordentligt om du frågar Sambon). Nu var ju detta inte hela världen, jag kan ju ta rätt väg nästa gång. Däremot plurrade jag i ett surhål ute på åkern, så när jag kom hem var det bara att slänga mina stinkande löparskor i tvättmaskinen.


Kram, kram

Bärplockarfredag

Har haft en härlig eftermiddag i lingonskogen tillsammans med Sonen, TSö och Isa.

Ett inlägg om något HELT annat...

Man ska inte få ha det för bra helt enkelt... Om man nu kan säga det när det gäller en familj med en multihandikappad dotter. Varje gång man får en känsla av att "nu funkar det" - allt flyter på ganska bra; då ska man se upp, för det varar ofta inte länge. Är det inte FK som bråkar om assistanstimmar så är det ngn assistent som slutar. Den här gången är det korttidsboendet som börjar göra radikala förändringar i vistelsetider - man blir bara så LESS!

Att dessa förändringar sedan påverkar beslut från FK, assistenters arbetstider (och i slutänden även antalet anställda assistenter) och en familjs HELA livssituation - det är det ingen som tar hänsyn till!

Som förälder till ett barn med funktionshinder har man inte bara detta faktum att förhålla sig till, man måste också vara beredd på att slåss för de rättigheter man har. Ibland (som för tillfället) känner man sig helt maktlös och orkar egentligen inte kämpa mer, men självklart hittar man de där krafterna någonstans och blir den där besvärliga, bråkiga föräldern som man tvingas vara (oavsett om det gäller kontakt med sjukvården, FK, kommunen eller skolan). Grrrrrrr

Jobba hårt på åkern

Det krävs tydligen ett brutet revben för att få med sig Sambon ut på en promenad... För första gången på flera år lyckades jag, efter en del gullande och övertalning, lura med mig honom på förmiddagens stavgångspromenad. Det var inte med ett leende på läpparna han gick vid min sida, men han surade inte! (även om det muttrades en del om hur tråkigt och meningslöst det är att "bara" gå...)

Då Sambon är något begränsad i sin rörlighet för tillfället blev det inte en alltför rask promenad, så den går väl knappast under kategorin "pulshöjande aktvivitet". Eftermiddagens träningspass, som jag kallar Jobba hårt på åkern, tror jag dock hör hemma där.

Vår misskötta gräsmatta, som bara är klippt 3-4 gånger den här sommaren (pga att vi inte har tagit tag i att köpa en ny gräsklippare då vår gamla gått sönder), har fått sig en sista omgång innan vintern. Jag funderade skarpt på att försöka få tag på en lie för att brotta ner åkern som hade vuxit sig tät och fin på vår baksida, men bestämde mig för att tacka ja till Bästa vännens erbjudande om att låna deras nya gräsklippare. Det visade sig vara ett klokt val - den fungerade jättebra och underlättade verkligen mitt hårda slit på åkern. Armarna känns nu lite som spagetti, men gräsmattan är kort och fin (med inslag av små gräskorvar som ligger utspridda över hela gården, men det gör mig ingenting). Till våren SKA vi ta tag i gräsklipparinköpet!


Kram, kram

Energilös

Förmiddagens/morgonens cykling blev, trots det fina vädret, inte någon vidare upplevelse. Från första metern kändes benen som sirap och orken fanns ingenstans att hitta. Trots att jag åt en riktigt bra frukost (havregrynsgröt, pro-viva, äggmacka och ett äpple) en timme innan jag gav mig iväg var jag helt energilös.

Förmiddagar är helt enkelt inte den tid på dygnet då jag presterar bäst, jag har inte hunnit få i mig nog med energi för att orka träna ordentligt. Det skulle vara om jag klev upp 5 för att äta frukost så att jag kunde äta lunch 9 och träna 10... det verkar otroligt jobbigt. Jag förstår verkligen inte hur man klarar av att träna FÖRE frukost, som en del gör. Varifrån får man energi till det!?

Jag kämpade mig igenom 3 mil iaf, men det var inte säsongens snabbaste träningspass - det kan jag lova! När jag kom hem hade jag 1 timme på mig att duscha, äta lunch och skriva en handlingslista innan det var dags att hämta Sonen på skolan (med tantcykeln och cykelkärran). Att efter hämtning och handling cykla upp för backen som leder till vårt bostadsområde med cykelkärran full med mat var ingen dans på rosor för mina trötta ben. Idag skulle det nästan ha kunnat bli ombytta roller i backen - mamman grinar och Sonen susar upp utan problem.


Kram, kram

Fotbollsmorsa

Ikväll har vi haft släktträff vid fotbollsplanen. Sonen spelade sitt livs första fotbollsmatch och hade nog den största hejaklacken av alla. Mamma, pappa, farmor, mormor och morfar fanns alla med i publiken. Det är ju helt fantastiskt att se hur de små fotbollsspelarna springer runt på planen och dras till bollen som om den vore en magnet. Den sortens fotboll gillar jag - till skillnad från "riktig" fotboll som bara är långtråkig...

När matchen var slut och det var dags för hemfärd knöt jag på mig löparskorna och sprang hem. Det blev en lagom liten sväng på 6,5 km (med ganska många uppförsbackar).

Denna mycket hektiska vecka i vår familj verkar det vara tvunget att fixas och trixas en del för att över huvud taget få in några träningstillfällen. Vi får väl se om jag lyckas få till någon fler träning under veckan.


Kram, kram

Hastighetsrekord

Glömde nämna i förra inlägget att vi slog hastighetsrekord idag (mamma kan sluta läsa här...): 68,3 km/h utför berget. Härligt!

Härlig höstcykling

Helgen har gått i innebandyns tecken. Sonen har haft innebandyskola vilket har inneburit 3 timmar innebandy per dag. Lördagens tre timmar tillbringade jag sittandes på en träbänk där jag iakttog de små knattarna - riktigt underhållande faktiskt (om än något oskönt för ändalykten). 2 av dagens 3 timmar spenderade jag på min cykel (något skönare för ändalykten faktiskt...).

Jag och Bästa vännen lämnade våra söner i var sin idrottshall och begav oss sedan själva ut i det fantastiska höstvädret på våra racers. Till vår stora förvåning kunde vi cykla i bara t-shirt och ärmar - utan vindvästar, jackor och överdragsbyxor - och detta utan att frysa. Vi fick en riktigt härlig cykeltur; en sån där som man kan plocka fram i minnet de där blöta, kalla, smutsiga dagarna när man egentligen inte alls kan förstå varför man frivilligt ger sig ut på en cykel. Troligtvis får vi inte så många fler sådana här cykelturer den här säsongen, om ens någon...


Kram, kram

Stressad löparmamma

Denna dag har jag för ovanlighetens skull spenderat på andra sidan skolbänken. Efter en heldag sittandes på rumpan framför en dator såg jag verkligen fram emot kvällens löpartur.

Precis som de senaste onsdagarna hade Sonen fotbollsträning och precis som tidigare tänkte jag passa på att springa samtidigt. Ikväll hade jag planerat att springa milspåret, som är ett väldigt kuperat och oländigt spår - det består egentligen enbart av backar och man springer mer eller mindre på steniga stigar fulla av rötter och gropar.

Eftersom sonen har en timmes träning tänkte jag att det inte var något problem att hinna springa en mil, men det blev faktiskt lite stressigt till slut. Jag kom inte riktigt iväg direkt, utan stod och pratade med några andra föräldrar. Detta ledde till att jag var osäker på om jag skulle hinna tillbaka innan träningen var slut. Jag chansade iaf och pinnade på så fort jag orkade. De sista 2 km kände jag mig riktigt stressad och såg framför mig hur Sonen stod ensam på fotbollsplanen och väntade på sin mamma som aldrig kom. Detta blev som tur var aldrig till verklighet då träningen precis hade avslutats när jag kom tillbaka. Trots den kuperade terrängen hade jag snittat de dryga 10 kilometrarna i 5,30 tempo. Jag känner mig nöjd iaf!


Kram, kram

Halvklassikern 2013

Nu finns det ingen återvändo! Ikväll träffades vi fem tjejer som har tänkt göra Halvklassikern tillsammans nästa år. Vi åt god mat, drack kaffe med tillhörande kaka och bokade den första delen av utmaningen; HalvVasan. Vi ordnade även med boende under dagarna i Mora.

 



Beviset!

 

För de icke insatta kan jag informera om att Halvklassikern, precis som namnet avslöjar, innebär att man gör halva Klassikern. Alltså: HalvVasan 4,5 mil, HalvVättern 15 mil, Vansbrosimmet 1,5 km och Lidingöloppet 15 km.

 

För mig som aldrig ens har åkt 1 mil på längdskidor (8-9 km är nog det längsta jag har gett mig på), känns det som att denna första del är den största utmaningen i det hela. Därför känns det faktiskt extra bra att börja med just längdskidåkningen - då har jag ju en chans till 2014 om jag inte skulle klara av det den första gången. Sen gäller det ju att hålla sig hel och frisk över alla fyra tävlingar, vilket kan vara en nog så stor utmaning.

 

När alla bokningar var gjorda och det var dags att bege sig hemåt igen svidade jag om till mina löparkläder för att kombinera hemfärd med träningspass. Jag hade turen att få sällskap på min löpartur av Bästa Vännens man som även han skulle ut på en runda i den härliga höstluften.

 

 

Kram, kram

 



 

Höstvindar

Efter lunchen idag blev det en cykeltur på landsbygden. Termometern visade på 9 grader, vinden ven och solen lyste mellan de fula grå regnmolnen - en typisk höstdag alltså.

Att vinden var frisk idag visade om inte annat min pulsklocka. Dagens tur blev en där jag vände och cyklade tillbaka samma väg jag kommit. Den första delen (den i medvind) cyklade jag på 29,5 minuter, att sedan ta sig hem igen (i rejäl motvind) tog mig 37,5 minuter - åtta minuter mer alltså! Trots detta var det en riktigt skön tur faktiskt.


Jag passerade många åkrar som tillät höstvindarna att härja fritt.



 

Kram, kram

Stavgång

Min lediga fredag har fyllts av stadsbesök, trevligt eftermiddagsfrämmande och hundvaktande. Efter denna fullspäckade dag hade jag tänkt mig en kväll i soffan.

Efter middagen kändes det dock som att jag behövde lite frisk luft. Jag hade ingen ork eller energi till träning, men blev helt plötsligt väldigt sugen på att gå en promenad. Då kom jag också att tänka på mina stackars gångstavar som stått i en vrå och samlat damm de senaste 2-3 åren. Så ut i förrådet letade jag mig och fann där mina gamla trotjänare.

Sedan tog jag mig en härligt uppfriskande långpromenad i regnet. Vi har alla våra olika sätt att spendera en fredagkväll...

Stavarna fungerade bara fint trots den långa vilan.

Nu väntar TV-soffan!


Kram, kram

Ännu ett bokpaket

Ett gäng böcker damp ner i min brevlåda och gjorde min lediga fredag ÄNNU bättre!

Kram, kram

Dränkt katt

Kvällens gemensamma cykelträning blev en kall och blöt historia.

Det var jag, Svågern och Bästa vännen som dök upp på träningen. Vi kände oss alla tre lite halvkrassliga så vi bestämde oss för att ta en lugn runda. Det började bra med medvind och värme i luften, trots det lite mulna vädret. När vi hade cyklat 2 mil började det helt plötsligt spöregna så vi vände genast hem igen. Vändningen innebar motvind och stora, hårda vattendroppar (hagel?) rakt i ansiktet. Med ovädret kom också mörkret och innan vi var hemma igen såg vi knappt något alls pga mörkret och de igenregnade glasögonen - livsfarligt!

Det som började som en riktigt behaglig cykeltur i höstkvällen slutade med att vara en kall, blöt, och olustig tillställning. Jag har varit med om betydligt trevligare cykelrundor...


Kram, kram

Över stock och sten

Jag har nu återvänt till Norrland efter helgens besök i Huvudstaden. Den inplanerade helkvällen i Stockholmsvimlet på lördag kväll blev till ett besök i hotellbaren där vi beställde - håll i dig - var sin DUBBEL latte. När klockan var åtta återvände vi till hotellrummet där vi utmattade ramlade ner i sängen framför tv:n. Vilka partyprinsessor!

Efter gårdagens vila, som innebar shopping hela dagen, var det efter kvällens middag dags att knyta på sig löparskorna igen. Eftersom benen inte kändes helt pigga efter lördagens löpning bestämde jag mig för att ta en kortare runda i lugn fart. Jag valde dock en runda med väldigt många backar och skogsterräng. Det kanske inte var så smart... Innan jag var hemma hade jag känningar i baksida lår och var tvungen att smörja in mig med linement direkt jag kom hem. Hoppas verkligen att det inte blir något långvarigt.


Kram, kram

Tjejmilen 2012

Dagen bjöd på regn, men det var ändå varmt och kvalmigt. Jag sprang i t-shirt och blev ändå svettig. Regnet gjorde dock färden något geggig (som synes på mina skor). Min sluttid blev 48.41, vilket jag är jättenöjd med! Mitt sällskap for fram som en gasell och gick i mål på 47.06.

Både jag och mitt sällskap är riktigt imponerade av Tjejmilen som tävling. Vilket arrangemang! Innan start sjöng Sara Dawn Finer en specialkomponerad låt för flickor genom organisationen Plan. Utöver detta var det musikunderhållning på ett flertal ställen under loppet. Dessutom var det väldigt många människor som stod och hejade fram oss.

Vi har också blivit mycket positivt överraskade av bemötandet från människorna här i huvudstaden. Vi har mött SÅ många trevliga människor!

Kram, kram

Uppladdning

Kolhydratladdar tillsammans med min löparkompis innan loppet.

Sambon säger - Katten gör...

Jag har försökt öka löpträningen de sista veckorna eftersom det är dax för tjejmilen nu i helgen. Det har lett till att jag inte har hunnit cykla så mycket som jag gjort tidigare i sommar. Igår var jag dock med på den gemensamma cykelträningen igen efter att ha låtit cykeln vila i två veckor. Det var bara jag, Sambon och Bästa vännen som deltog, men det gjorde inte mig något att vi var så få - då vet man med säkerhet att träningen anpassas efter våra specifika behov!

Igår fick vi bl.a träna på den teknik som man använder sig av när man cyklar i s.k Belgisk klunga. Det var faktiskt jätteroligt! Vi fick också träna på snabba omkörningar i utförsbackar och även en del 90 graderssvängar. Fort hade en dryg timme passerat.

Idag hade cykeltränaren förvandlats till löptränare (det är verkligen praktiskt att ha sin alldeles egna PT hemma). Det sista träningspasset innan lördagens tävling skulle enligt Sambon vara ett tempopass. Medan Sonen var på fotbollsträningen sprang jag därför ett varv runt elljusspåret. Det blev 2,2 km på 10 min 30 sek. Hoppas det ger mig snabba ben till lördagen.


Kram, kram

Kökshaveri - igen!

Följetongen kring vårt 1,5 år gamla kök fortsätter... För er som inte är insatta i historiken kan jag berätta att vi under denna korta tid har lagat följande delar av köksutrustningen: ugnen (1 gång), spishällen (1 gång) och diskmaskinen (3 gånger). Idag var det så dags för köksblandaren. Den ser numera ut såhär:

Den fungerar jättedåligt!

Som tur är ligger tvättstugan väldigt nära köket, så den får fungera som kök tills vi har en fungerande kran i det riktiga igen...

Kram, kram

Smoothietime

Efter kvällens löprunda fixade jag till en smaskig smoothie - Gott!

Fredagssim

Fredag är ju min lediga dag, och gårdagen var min första lediga dag det här läsåret. Eftersom Sonen nu har börjat i första klass har han inte längre lediga fredagar, vilket känns lite annorlunda. Som tur är börjar de lite lugnt första året och får sluta kl 11.30 på veckans sista skoldag.

Efter att ha lämnat Sonen på skolan tog jag bilen till Staden för att få den trasiga bilrutan lagad. Passande nog ligger Simhallen vägg i vägg med bilverkstaden, så jag hade packat en badväska och planerade att simma medan bilen blev fixad. Snopen blev jag när mannen i kassan på simhallen sa till mig att badet var stängt. Jag blev helt ställd, för vad skulle jag då göra de två timmar det skulle ta att laga bilen!? Mannen måste ha sett min förskräckelse, för han erbjöd mig att bada iaf - bara jag lovade att inte drunkna. Naturligtvis lovade jag att göra mitt yttersta för att inte sjunka till botten, men för säkerhets skull frågade jag om jag var tvungen att skriva under ngt papper på detta... Det behövde jag inte.

Jag måste säga att det var en väldigt speciell upplevelse att vistas helt ensam i det omklädningsrum, det duschrum och den bastu som man bevistat SÅ många gånger ända sen man var ett litet barn. Det finns verkligen många minnen därifrån. Att sedan komma ut i simhallen och finna att den är helt tom och alldeles tyst var också det en väldigt annorlunda upplevelse. Jag hade varit lite nervös över att fara och simma i den "stora" simhallen i Staden där alla duktiga simmare håller till, så att få vara helt ensam i bassängen utan att se till en enda människa var mer än jag nånsin hade kunnat hoppas på.

Simningen gick bra, jag drunknade inte som tur var.

Då jag berättade för Sambon om mina planer att åka till Staden för att simma under hösten/vintern fick jag stränga förhållningsorder om att jag måste simma i MINST en timme varje gång. Detta för att det annars skulle bli världens dyraste träning (han räknade ut det till 800 kr/timme - fråga inte mig hur han kom fram till den siffran). Som det har varit hittils så simmar jag i en halvtimme, för det är vad det tar för mig att simma en km. Dessutom är jag helt slut efter detta och behöver spendera resten av dagen ovanför vattenytan för att ta igen den syrebrist jag arbetat ihop till. Men, så länge Sambon inte är närvarande vet han ju inte hur lång tid jag har tillbringat i vattnet...


Kram, kram

Idrottspusslet i familjen

Höstrusket var på besök här igår. Jag valde att hellre fara ut och springa än vara med på den gemensamma cykelträningen - detta nästan enbart p.g.a vädret. Båda barnen var hemma och under en löpartur klarar de av att vara hemma själva, för den går så mycket snabbare än vad en cykeltur gör (och då menar jag inte i hastighet utan i aktiv träningstid :-))

Sambon trotsade vädret och trampade iväg med 4 lager kläder på överkroppen medan jag studsade iväg med bara 3 (jag hade klarat mig med två). När jag kom hem var jag varm och svettig medan Sambon fick sitta och frysa i soffan. Vilken tur att man har fördelen att kunna välja träningsform efter väder och dagsform!

I kväll var det dags för Sonens fotbollsträning och som tur var hade vädret ändrat sig till det bättre sen igår. Eftersom elljusspåret ligger precis bredvid fotbollsplanerna roade jag mig genom att springa delar av milspåret medan killarna jagade bollar. Jag sprang upp för berget, vände vid stenen och sprang sedan tillbaka igen. Det blev en lagom tur på 7 km. Efter löpningen hann jag ändå med att titta på när killarna spelade lite match mot varandra. De är för söta när de samlas som flugor kring bollen. Tänk att även Zlatan har varit en sån liten fluga - eller har han verkligen det!?


Kram, kram

Blixtar och dunder

Till min stora förvåning och förtjusning höll sommarvärmen i sig ännu en dag. Under förmiddagen stod jag och svettades mot en solvägg då jag målade fönsterfoder. Med tanke på den mängd svett som rann utefter kroppen måste det ha varit minst 1000 grader där jag stod. Så mycket har jag nog inte svettats på hela sommaren (inte ens under något av alla träningspass).

Efter lunch skulle Sonen på barnkalas så jag passade på att fara ut på en liten löprunda (Sambon tillbringade dagen på cykeltävling). När jag for hemifrån gassade solen fortfarande från himlen, men innan jag var hemma igen hade stora svarta moln och Tor med sin hammare kommit på besök.

Dagens löpartur gick utefter strandpromenaden vid älven och när jag befann mig ungefär 3 km hemifrån såg jag hur blixten slog ner på andra sidan älven borta i skogen - två gånger! Åska och blixtar är inte direkt mitt favoritväder så jag svor lite för mig själv där jag sprang, men bet ihop och tog mig hela vägen hem utan att bli träffad av blixten. Vilken lättnad!


Kram, kram

Ännu ett kvällsdopp

Det rådande vackra sommarvädret gjorde att jag efter dagens middag inte kunde låta bli att ta med mig Sonen till Badet. Det känns som att man verkligen måste ta vara på de här varma sköna sommardagarna som har lyst med sin frånvaro under sommarledigheten.

Sonen fick bada först vilket passade mig perfekt då jag behövde lite tid att smälta middagen. När det var min tur att simma lekte Sonen i lekparken som finns på Badet, men under de sista 250 m som jag simmade promenerade han fram och tillbaka på bassängkanten och pratade med mig. Jag har ingen aning om vad han sade eftersom jag bara hörde ungefär vart fjärde ord (det som sades när jag hade huvudet ovanför vattenytan), men det verkade inte bekymra honom alltför mycket.

När jag simmat klart hoppade Sonen i badkläderna igen och kom ner i vattnet så att vi fick bada tillsammans. Det är verkligen inte något som hör till vanligheten. Eftersom jag enligt sonen är en badtunna - som går att jämföra med den lite mer vanliga badkrukan - så har han oftast badat tillsammans med någon annan vuxen. Sonen är varken badtunna eller badkruka och vid det här laget är han en riktigt duktig liten simmare som klarar av att bada i vatten där han inte når botten (under uppsikt av en vuxen förstås!).


Kram, kram

Framsteg!

Jag kan inte sluta förundras över hur jobbigt det faktiskt kan vara att simma. När sonen hade fotbollsträning nu i kväll passade jag på att smita in på Badet och simma en km. Precis som förra gången var jag tvungen att stanna för att hämta andan efter varje 50 eller 100 m. Däremot var jag inte riktigt lika andfådd som förra gången jag simmade, så det finns hopp för framtiden.

Av de simmade 1000 metrarna crawlade jag 125, uppdelat på 5 stycken 25 m. Det låter säkerligen inte som någon större bedrift, men jag är jättenöjd! Idag lyckades jag också ta mig de 25 m som jag tänkt mig varje gång jag försökte, utan att svälja halva bassängen. Dessutom kändes det som att jag för första gången har förstått, och lyckats genomföra, hyfsat korrekt crawlandning.


Kram, kram

Aktiviteter i kvällssolen

Igår var det dags att återvända till arbetet efter sommarledigheten. Lagom till detta kom sommarvärmen som lyst med sin frånvaro under större delen av semestern. Kvällen spenderades därför på Badet tillsammans med Sonen och hans kompis som plaskade på i poolen medan jag satt på en bänk och läste cykeltidningar.

Den här kvällens aktiviteter var inte riktigt lika lugna. Eftersom det är tisdag var det återigen dags för den gemensamma cykelträningen. Ikväll blev vi 5 cyklister som begav oss ut på en 5-mila runda. Då jag var den enda tjejen i sällskapet kände jag mig lite stressad över att jag skulle sinka herrarna, men jag tror inte att jag skämde ut mig helt (även om jag säkerligen sänkte snitthastigheten en del). De behövde inte vänta på mig alltför länge efter de längre backarna, så jag kanske får följa med nästa gång också...

Även i kväll var solen framme och vi var inte de enda cyklister som passade på att ta en kvällstur. Vi mötte två större grupper med cyklister efter vägen. Det är roligt att se att det finns så många av oss!


Kram, kram

Ut i bärskogen!

Förmiddagen tillbringades i bärskogen tillsammans med Sonen, TSö och en blåbärsätande terrier. Det är verkligen gott om de goda blåa bären i år. Jag och Sonen lyckades få ihop 11 liter blåbär på bara 2 timmar. Sonen kämpade på bra där i skogen utan att klaga en enda gång på hela tiden. Om det fortsätter så här kommer jag att ha mycket god bärplockarhjälp under framtida höstar!



De två timmarna i skogen följdes ofrånkomligen av två timmars tråkigt rensande ute på mammsingens gård. Nu ligger de små bären iaf i små påsar i frysen - förutom de som blev till paj och hamnade i våra magar.

Efter plockningen och rensningen knöt jag på mig löparskorna och sprang ett varv runt byn där mammsingen och TSö bor. Jag hade turen att få sällskap av mammsingen som följde med mig på sin cykel. Riktigt trevligt med lite sällskap!


Kram, kram

Dålig syresättning

Jag har, ofrivilligt, haft TVÅ vilodagar (från träning iaf). Igår hade jag en inplanerad löpning, men en tur in till Staden blev betydligt längre än planerat vilket ledde till stor energibrist. Jag fick inget att äta på mer än 6 timmar, vilket är minst 3 timmar för mycket för en sån som mig. Efter den uppladdningen var det inte att tänka på att försöka träna.

I eftermiddag lyckades jag dock ta mig iväg och simma för första gången sedan simskolan. Det gick väl sådär. Jag simmade en km, men det var onekligen den jobbigaste km jag någonsin simmat. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har varit tvungen att ta en paus för att hämta andan när jag simmat förut, men det var jag tvungen att göra idag - flera gånger. Jag simmade övervägande bröstsim, men under vattnet. Med jämna mellanrum simmade jag ca 20 m crawl, för att sedan återgå till bröstsimmet igen för att hämta andan. Det känns långt bort att klara en bassänglängd i crawl iaf, men det kanske kommer...


Kram, kram

Individanpassad träning

Eftersom det är tisdag var det ikväll dags att träffas för gemensam cykelträning igen. Det visade sig att det bara var jag och Sambon som vågade oss ut i regnrusket, men inte ens det kunde stoppa oss. För mig var det perfekt att det bara var vi två, för då kunde Sambon anpassa träningen efter den enda deltagaren - mig!

Under den timme som vi var ute tragglades det till stor del 90-graders svängar. Något som jag nu är något bättre på, men fortfarande långt ifrån bra. Vi var inne och snurrade i bostadsområdena både här och i grannsamhället, för bland husen är det både gott om svängar och inte så mycket trafik. Det var verkligen jättebra träning! Utöver detta fick jag träna på att cykla snabbt på platten och spurta.

Då vädret som sagt inte var det bästa (men inte heller det sämsta) så sprutade det en hel del vatten när vi cyklade. Jag låg ju bakom Sambon under större delen av dagens cykelrunda vilket resulterade i att jag var extremt lerprickig i ansiktet när jag kom hem. Att tvätta av sig den lerinpackningen var bättre än vilken peeling som helst.


Kram, kram

Cykeltävling

Cykeltävlingen som min klubb anordar varje år är nu genomförd och det gick jättebra. Jag kände mig pigg större delen av vägen, men hade en liten svacka efter att ca 6 av de 12,5 milen var genomförda. De sista 2 milen kände jag mig förvånansvärt pigg och i den fruktade avslutande backen kunde jag trycka på riktigt bra med benen. Resultatet blev bäst placerade tjej vilket innebar att jag vann en övernattning för två i en fiskestuga vid en närliggande sjö - båt ingår! Nu är det bara att inhandla fiskespön också...

Mattheten hann dock ikapp mig och väl hemma igen gick jag in i väggen. Kunde inte annat än ligga i soffan och må illa och ha frossa. Nu har jag fått i mig lite pasta och köttfärssås så det börjar kännas som att jag sakta men säkert kommer tillbaka igen.

Ett stort tack till alla nära och kära som hjälpte till som funktionärer i dagens tävling - utan er hjälp skulle det inte ha blivit någon tävling!


Kram, kram

Färdigbadat

Så var simskolan slut för denna gång... Vi har lagt in önskemål om en fortsättning nästa sommar, hoppas verkligen att det blir av!

Idag har jag lyckats med att crawla 25 m utan att behöva stanna och andas - det är stort! Det kanske låter kort, men det är faktiskt inte så j-a lätt. Det var troligtvis inte tekninskt perfekt, och andningen var säkerligen inte perfekt den heller men jag är jättnöjd iaf. Nu gäller det bara att ta sig till en simhall och fortsätta att öva för att klara av att crawla längre och längre. Vi får väl se hur det går med det under hösten/vintern.

Nu har jag tänkt vila i ett och ett halvt dygn, för på lördag är det dags för cykeltävling!


Kram, kram

Andningsproblem

Precis som simmarna i OS, har jag idag simmat medley. En (av många) skillnader var dock att de simmar 200 eller 400 meter, medan jag hann med alla fyra simsätt på bara 25 meter. Visst måste väl det vara bättre!? Skämt åsido, det räckte gott och väl med den sträckan. Det är helt sjukt vad det kan ta på krafterna att simma.

En av anledningarna till att det blir så jobbigt är att det är så svårt att andas när man har huvudet under vattnet hela tiden. Jag kan väl inte direkt påstå att jag har lärt mig att andas utan att svälja halva bassängen samtidigt (förutom i bröstsim). Det känns verkligen som att jag är ett hopplöst fall när det gäller detta. Jag FÖRSTÅR exakt hur man ska göra, det verkar bara som om min kropp inte har FÖRMÅGAN att utföra det. Idag stod simläraren och höll ner mitt huvud under vattnet samtidigt som jag gjorde armtag. När jag skulle andas vred han mitt huvud på det rätta sättet och tryckte sedan ner det under vattnet igen. En ganska olustig upplevelse, men jag valde att inte få panik utan försökte faktiskt känna efter hur det skulle göras. Jag kanske måste ha med mig någon som sitter på min rygg och vrider huvudet på mig när jag simmar?

I morgon är det sista dagen på simskolan och sedan ska vi tydligen vara fullärda. Det blir nog ingen start i OS i Rio 2016, men jag kanske törs hoppa i någon bassäng på något badhus i någon av grannkommunerna och crawla några längder (om jag lär mig att andas vill säga...).


Kram, kram

Fjäriln vingad...

Gårdagens simning måste ha varit påfrestande på mina fötter, för jag fick nämligen väldigt ont i min onda tå (som inte brukar kännas av så mycket nu när jag har mina formgjutna iläggssulor). Då det inte kändes som ett alternativ att anväda sulorna i bassängen ikväll använde jag förmiddagen till att googla runt på olika sätt att tejpa onda tår. Självklart fick jag massor av träffar, så det var bara att bege sig till apoteket för att inhandla en vattentålig tejp. Tejpningen fungerade faktiskt över förväntan och gjorde att det kändes mycket bättre i foten. Dessutom satt den kvar under hela tiden i bassängen!

Kvällens pass i bassängen var händelserikt. Vi fick prova på alla fyra simsätt (bröst, rygg(crawlvarianten), crawl och fjäril). Fjärilssim var precis så svårt som jag trodde att det skulle vara. Till att börja med klarade min kropp inte ens av att röra sig så som den skulle när vi skulle öva på bentagen. Jag blev stel som en planka när jag försökte vara en "delfin". När jag till slut fått min kropp att röra sig någorlunda delfinaktigt var det dags att lägga på armarna. Det misslyckades totalt. Jag kom aldrig över vattenytan med överkroppen vilket gjorde det jättesvårt att andas. Det finns en hel del utvecklingsmöjligheter när det gäller fjärilssim iaf...

Vi fick också träna på frånskjut från kanten vid vändning (med fjärilsbentag), vändning med volt och att dyka från kanten. Det sistnämnda var det absolut värsta. Jag har aldrig dykt ner i vattnet i hela mitt liv. Efter att simläraren tvingat upp mig på kanten och visat hur jag skulle stå - eller rättare sagt sitta - lyckades jag faktiskt dyka i från kanten! Nu är det tydligen bara att träna på att bli högre och högre tills man till slut står upp och dyker i.

Undrar vad morgondagen bjuder på!? Jag måste iaf träna på att böja på armbågarna. Jag verkar ha vissa problem med detta och när jag försöker åtgärda problemet i vattnet böjer jag tydligen handlederna istället. Det blir en intensivkurs i kroppsdelarnas placering och hur man kontrollerar deras rörelser inför morgondagens simskola.


Kram, kram

Katten i vatten

I kväll var det dags att sätta sig i skolbänken igen - eller rättare sagt lägga sig i bassängen. Den 5 dagar långa simskola där det är tänkt att jag ska lära mig att crawla har nu inletts.

Den dryga timmen i (utomhus)bassängen var, ganska oväntat, riktigt rolig! Detta trots att jag troligtvis har svalt mer bassängvatten än jag gjort sammanlagt i hela mitt liv, fått ett oräkneligt antal kallsupar och frös så mycket att det var helt omöjligt att kontrollera mina kroppsrörelser när jag stod stilla för att lyssna på simläraren.

Förutom olika övningar där vi fick träna på andning och arm- och bentag i crawl så fick vi också träna på att förbättra vår bröstsim, vilket var jättebra! Det är helt otroligt hur mycket jobbigare det blir att simma när man gör som man "ska". Jag är väldigt glad över att jag köpte ett par simglasögon när jag var till Staden igår, för utan dem vet jag inte alls hur dagens bravader i bassängen hade gått (eftersom jag spenderat mer tid med huvudet under vattenytan än över).

I morgon ska vi få prova på ännu ett simsätt, nämligen fjäril. Det skulle tydligen hjälpa oss att bli ännu bättre på bröstsim. Om det verkligen stämmer återstår att se...


Kram, kram

Sol, vind och Vitargo

Dagens långcykling tillsammans med Bästa vännen och Svägerskan bjöd på solsken och motvind. Vi startade tidigt och cyklade 4,5 mil innan vi gjorde ett stopp för fika vid älven.


Jag har lärt mig av andra bloggare att man "ska" lägga upp bilder på fikat när man cyklar...
Rabarberpaj med vaniljsås, kaffe och Festis smakade gott i solskenet :-)

Efter fikat var det dags att vända hem igen. Motvinden mötte oss direkt och verkade komma från ingenstans. Den kändes absolut inte som medvind på ditvägen. Det var tur att vi var tre personer som kunde turas om att ta vinden, jag är verkligen glad att jag inte var ensam.

När vi kom hem passade vi på att prova på målgångsbacken till nästa helgs cykeltävling, mest för att se om vi skulle klara av den efter 9 mil på cykel. Vi tog oss upp alla tre, så förhoppningsvis betyder det att vi klarar av den även efer 12 mil (Svägerskan vet vi klarar av det eftersom hon var med i tävlingen redan i fjol - hon tar den på rutin).

Totalt blev det 9,9 mils cykling idag, och det känns i benen. Kvällen spenderas gladeligen i tv-soffan tittandes på andra duktiga atleter.


Kram, kram


Vilsam löpning?

Kroppen känns trött efter fredagens och söndagens tävlingar, tisdagens gemensamma cykelträning (som gick över förväntan då kroppen kändes trött redan då) och flera heldagar med målning. På lördag har jag, Bästa vännen och Svägerskan planerat in en lite längre cykeltur så jag hoppas att kroppen blivit piggare tills dess.

Efter att dagens målarpass var slut (ca 19.00) ville jag fara ut och springa en sväng, men kände att kroppen inte riktigt orkade. Då kom jag på att jag skulle springa och vila. Alltså; springa en 5 km runda med så låg puls som möjligt... Resultatet blev 27 minuters löpning och en snittpuls på 143 (normalt brukar jag nog ligga på mellan 158 och 163 på samma runda). Jag kan inte påstå att jag nu känner mig utvilad, men det var värt ett försök!


Kram, kram

Kvällsfika

Till kvällens kaffe/mjölk bjöds det på egenodlade jordgubbar, socker och grädde - det är sommar! (notera det riktiga sättet att äta jordgubbar på; med OVISPAD grädde)

Kram, kram

Semestertävling 2

Då det anordnades löpartävlingar på vår semesterort idag kunde jag till slut inte motstå frestelsen, utan anmälde mig (i sista stund) till att springa 10 km loppet. Sonen ville också vara med och springa, så honom anmälde jag till 500 m loppet.

Jag kan inte direkt påstå att benen kändes pigga efter cyklingen i fredags, men löpningen gick över förväntan iaf. Klockan visade på 48,32, men den sa också att jag "bara" hade sprungit 9,5 km... Hur som helst var det riktigt roligt att vara med!

Ännu roligare var att Sonen - på eget initiativ - ville vara med och tävla. Han har inte visat något intresse för att vara med vid löpartävlingar tidigare, så det var bara att passa på när han själv hade kommit med idén. Det var egentligen tack vare honom som jag fick vara med idag, för igår kväll bestämde jag att jag inte skulle starta. När han i morse sa att han ville springa tänkte jag att jag lika gärna kunde springa när vi ändå var tvungna att vänta på de kortare loppen som var sist på dagen. Sonen var riktigt duktig och sprang hela vägen. När han kom till målfållan glömde han dock bort att han hade bestämt sig för att spurta på upploppet eftersom han ville hitta mamma bland publiken för att göra "high five" - Sötnos!

Dagen avslutades sedan med att jag själv körde ut husvagnsekipaget från campingen och sedan de 20 milen hem - duktig är jag! Detta eftersom Sambon bestämde sig för att cykla hem - duktig är han! Han startade 10.15 och jag startade 15.00 och vi var hemma ganska exakt samtidigt (han hade dock cyklat några mil längre för att slippa de allra största vägarna).


Kram, kram

Älvsimning

Ser och lär...

Semestertävling

Så har man klarat av sin första cykeltävling! Trots att jag ville kräkas 2 min före start, så lyckades jag ta mig iväg och prestera precis så som jag vet att jag är kapabel till.

Jag och Bästa vännen hamnade i en klunga med 8-10 personer. Vi två turades om att dra större delen av tiden. Vid ett par tillfällen försökte några "gubbar" spurta ifrån oss, men det lyckades de inte med! Istället lyckades vi faktiskt köra ikapp några stycken och utöka vår klunga. Vi hade också ett par mountainbikecyklister som hängde på oss som var vänliga nog att tacka för draghjälpen efteråt.

Vi lyckades snitta 31,4 km/h på de 5,6 mil som vi cyklade. Det är inte SÅ långt ifrån målet (som var 32 km/h), speciellt inte med tanke på att de första 5 km bakom följebilen gick jättelångsamt. Hur som helst är JAG nöjd iaf!

Det tråkigaste med dagens tävling var dock att Sambon tyvärr inte var i tävlingsform... Självklart hade det varit mycket roligare om han också hade fått vara med. Nu hade jag istället turen att ha en privat hejaklack (Sambon och Sonen) som åkte bil runt banan och stod och hejade på mig med jämna mellanrum <3

Kram, kram

Semesterträning

Det kanske verkar som att jag bara latar mig på semestern och inte rör på mig mer än nödvändigt, men så är inte fallet. I morgon är det tänkt att jag, Sambon och Bästa vännen ska vara med i en cykeltävling. Vi är dock tyvärr inte i någon storform. Ett envist halsont med förkylningskänningar kommer och går lite som det vill för oss alla tre, så vi får väl se hur dagsformen är för oss alla i morgon.

Jag och Bästa vännen var i förrgår på en cykeltur där vi övade på att turas om att dra i det tempo och i det tidsintervall som vi planerar att ha på tävlingen. Det kändes bra då, så vi får väl se hur vi ev lyckas i morgon.

Igår testade jag poolen som de har på badet här bredvid campingen, och jag kunde simma i den också. Däremot vet jag inte om jag kan trafikreglerna i poolen. Tanten som simmade på samma bana som mig simmade MITT I banan och höll inte ut när hon mötte mig. Skulle jag ha bytt bana eller? Hade hon kanske betalat extra för en egen bana? Det slutade med att jag "råkade" sparka till henne litegrann, och sen klev hon upp. Jag tror att hon hade simmat klart...

Kram, kram

Kvällsmys

Bruchetta och rose i husvagnen.