Dan före dan...

... var väldigt kall. Den planerade längdskidåkningen fick bli ett pass på trainern i garaget istället. Eftersom jag har lånat ut min trainer till Sambon de senaste veckorna (eftersom hans har varit ur funktion) var det ett tag sedan jag cyklade - det kändes... Sambon kom in en sväng och ville prata med mig om vad han skulle handla, han blev snabbt utskickad igen.

När jag hade cyklat i ungefär 25 minuter började det dock gå mycket lättare. Jag kunde växla upp till de högsta växlarna (vilket aldrig hänt inomhus förut). Jag tänkte att jag hade gått över någon sorts magisk gräns. Jag var hur stark som helst! Fast det kändes lite konstigt. Cykeln gungade och det tog liksom inte emot när jag tryckte i. Det var helt omöjligt att komma upp i hastighet trots att jag växlat upp så mycket. Det visade sig att jag hade fått punktering... Hur kan man få punktering inne i ett garage när man står helt still!?

Det hela slutade med att jag tog av mig de två klädesplagg som jag hade på mig när jag cyklade och tog på mig 11 andra klädesplagg istället. Sedan knöt jag på mig mina löparskor och sprang en långsam runda i kylan.

Det var fantastiskt vackert, om än inte behagligt, ute.



Kram, kram