Stark och snabb

Vi har verkligen lyckats pricka in finväder på semestern. Det blir bara varmare och varmare för varje dag. Idag har vi nog haft åtminstone 27-28 grader. Fast klockan snart är elva på kvällen är det 22 grader varmt ute. Rena utlandsvärmen!

När jag satte mig på cykeln efter middagen ikväll njöt jag verkligen av vinddraget (som jag själv skapade - det var annars helt vindstilla), det svalkade så skönt efter dagens hetta.

Rundan från i tisdags var så fin att jag valde att cykla samma sväng idag. Förutom vackra vyer bjöd den på enbart några få hyfsat branta backar, så den var perfekt om man ville försöka få lite högre snittfart.

I tisdags lyckades jag retsamt nog komma upp i en snitthastighet på 29,98 km/h på de knappa 4 milen - just under 30. Jag skyllde det hela på att jag körde lite vilse när jag skulle genom Östersunds centrum. Jag blev ganska nervös av alla rödljus (och polisbilar) så jag förirrade mig på en liten cykelbana som jag trodde ledde till campingen (vilket den inte gjorde). Ikväll tänkte jag att jag skulle försöka komma mig över den där 30 km/h snitthastigheten, nu när jag hade lärt mig den rätta vägen genom centrum.

Det visade sig att de fina yttre förhållandena kombinerat med grönljus genom staden hjälpte mig att få en snittid som jag aldrig tidigare lyckats komma upp i på egen hand på en 4- milarunda; 32,3 km/h! Det känns riktigt bra att benen äntligen börjar kännas lite piggare!

I morgon ska jag hejja på Sambon som ska cykla Storsjön runt - Hejja, hejja!

Kram, kram

Semestercykling

Vi har äntligen tagit oss iväg med husvagnen! Igår körde jag mig, Sonen och hunden till Östersund. Sambon tog cykeln...

Idag var det min tur att cykla, dock inte lika långt. Sambon hjälpte mig att hitta en lämplig runda här omkring, och det var verkligen en runda med vackra vyer. Att kvällssolen lyste från en klarblå himmel hjälpte naturligtvis till.

För första gången på flera veckor kändes benen inte som spagetti, utan jag kunde trycka i som jag ville utan att musklerna (eller bristen på dem?) protesterade. Nu hoppas jag verkligen att förkylningen som snurrar i min familj håller sig ifrån mig så att jag får njuta av fler härliga träningspass på semestern. Denna förkylning kan för övrigt dra dit pepparn växer, nu är vi less på den!!!

Några bilder från kvällens runda:

Orkeslös

Att vistas på sjukhus är något vi är vana vid i vår familj. Att vistas på sjukhus och inte vara säker på att man kommer att komma hem som en hel familj är dock något som vi aldrig kommer att vänja oss vid. Så dålig som Gumman var den här gången har hon nog aldrig varit, så att det har tagit hårt på oss alla är väl inte så konstigt. Det är nu 4 dagar sedan Gumman fick komma hem från sjukhuset. Hon är fortfarande väldigt tagen efter de två veckorna med kramper och lunginflammation, men hon är hemma i alla fall!

Själv är jag som en urvriden disktrasa - helt orkeslös och oförmögen att ta mig för något. En tvätt kan ta ett dygn att få upp på strecket och dammsugningen av huset som jag började med i måndags är fortfarande inte färdig. När det gäller träningen är jag lika orkeslös där...

Den här veckan har jag lyckats få in två löppass och två cykelpass. Jag känner mig otroligt svag och orkar verkligen inte ta i. Jag har accepterat att kroppen inte är på topp och masat mig fram i maklig(t) tempo/hastighet och försökt njuta av att få röra på mig i alla fall.

I eftermiddag har jag lyckats hitta energi till att städa ur vår husvagn. Jag hoppas verkligen att vi kommer att orka ta oss iväg någon sväng framöver. Direkt jag kom in i vagnen kände jag ett lugn, det är så otroligt avslappnande att bo i husvagn (det är bara det där med att packa och komma iväg...). Om Gumman är så pass pigg att hon kan åka till korttids nästa vecka kanske det blir någon liten sväng, vi får väl se.


Kram, kram

Vansbro Halvsim 2

Det mysiga gamla pensionatet bjöd på en fantastisk frukost med gröt, ägg, kaffe, juice och smörgås. Precis vad som behövdes inför dagens aktiviteter.

Jag och Mammsingen åkte in till Vansbro flera timmar innan start. Detta för att hämta ut startkuvert och se oss omkring. Vädret var väl inte fantastiskt, men sällskapet (och de tre lagren med kläder) värmde.

Det 16-gradiga vattnet lockade inte direkt då jag frös hela förmiddagen trots att jag var uppe på land.

Min hellånga våtdräkt som jag köpt inför denna utmaning visade sig vara väl investerade pengar. Jag höll värmen hela vägen in i mål och frös inte alls på hela vägen.

Efter ca 300 avverkade m i Vanån tog jag rygg på en kvinna som såg snabb och bestämd ut i sin simning. Jag höll denna rygg hela vägen in i mål. Detta visade sig vara ett smart drag eftersom hon simmade om ett stort antal personer efter vägen i Västerdalälven. Att vi simmade motströms märkte jag aldrig av då jag aldrig släppte ryggen.

I mål var jag inte alls helt slutkörd, vilket jag utan tvekan skulle ha varit om jag inte hade simmat i någon annans kölvatten. Jag har helt och hållet nummer 1424 att tacka för min fina sluttid; 38.03.9.

Efter målgång bjöds på dusch i det fria följt av kallrökt lax med potatissallad. Nu har jag och Mammsingen kört ett antal mil och hamnat på en camping där vi ätit middag på vår stugas altan i kvällssolen följt av en promenad runt området. Ikväll blir det en tidig kväll!

Kram, kram

Vansbro Halvsim 1

Gumman piggar på sig sakta men säkert. Kramperna har blivit mycket färre och betydligt mildare. Idag har hon också ätit små, små portioner kräm och frukt. Att hon blir så trött att hon somnar efter bara några tuggor är inte alls konstigt med tanke på vad hon varit med om. Vi är bara lyckliga över att det ser bättre och bättre ut för varje dag.

Eftersom det verkar gå åt rätt håll med Gumman, och hon har en fantastisk pappa (och assistenter) som sköter om henne, kom vi överens om att jag ändå skulle åka iväg till Vansbro idag. Om läget förändras kan vi ju bara hoppa in i bilen och köra hem.

Det är jag och Mammsingen som har åkt iväg på en liten roadtrip genom Sverige. Hon följer med som trevligt sällskap och ska inte delta i simningen.

Vi bor på ett riktigt mysigt pensionat i ett gammalt hus några mil utanför Vansbro. Nedan kan du se ett par bilder på huset och rummet (och Mammsingens snygga baksida).

Kram, kram

Ännu en sjukhusvistelse

Det har inte hänt mycket här på bloggen den senaste veckan. Det betyder absolut inte att det har varit lugnt i verkliga livet. Det är dock inte på träningsfronten som det har varit fullt upp.

Sjukdomen som Gumman kom hem med förra måndagen visade sig inte alls vara någon vanlig förkylning, utan det var hennes krampsjukdom som spökade. Efter att ha krampat från och till i drygt 2 dygn, trots maxdos av kramplösande och höjning av ordinarie mediciner, fick vi till slut åka ambulans in till sjukhuset för att få hjälp där.

Det visade sig att det inte var så lätt att hjälpa Gumman där heller. För att göra en lång historia kort blev det IVA, nedsövning, respirator, EEG, sond och massor av kramplösande mediciner. Trots detta fortsatte Gumman att krampa. Efter ett dygn fick hon dessutom en lunginflammation som gjorde det hela ännu besvärligare.

Igår, efter drygt 3 dygn i respirator, kunde man äntligen ta bort denna obehagliga tingest (som naturligtvis hjälpte, men var väldigt obehaglig för Gumman). Dagen gick åt till att försöka få ordning på andningen. Kramperna fortsatte och mediciner fortsatte att höjas.

I natt har Gumman sovit riktigt ordentligt för första gången sen hon vaknade ur narkosen i fredags. Sömn är den bästa medicinen mot kramper, så det känns verkligen skönt att hon nu får sova.

Idag har Gumman dessutom fått lämna IVA och är nu på Barnavdelningen, vilket är en stor lättnad. Hon har fortfarande lite kramper, men hon sover riktigt bra däremellan och det känns verkligen som att det sakta men säkert håller på att vända. Vi håller alla tummar vi har.

Träning och tävlingar känns verkligen inte prioriterat i detta läge, samtidigt som jag vet att man mår bättre och orkar mer när man får röra på sig. Igår kväll sprang jag en liten sväng, vilket var jätteskönt och idag passade jag på att hoppa ner i poolen och simma lite när jag tog Sonen till simskolan. På fredag var det tänkt att jag skulle simma Vansbro Halvsim, men just nu känns det långt borta.


Kram, kram