Start
tisdag 26 februari 2013
lördag 23 februari 2013
tisdag 19 februari 2013
Tyst
Det är lite tyst här på bloggen... Detta beror på att det inte händer så mycket spännande i träningsväg här. Det har varit lite trampande på trainern varvat med styrketräning och däremellan har jag tagit såpabad för att skavsåret ska torka ihop och försökt hålla mig ifrån alla sjukdomar som snurrar runt omkring mig.
Idag är det bara en vecka kvar till Halvvasan. Med tanke på den förkylning som jag känner av i kroppen och det envisa skavsåret på hälen som aldrig riktigt vill läka ihop känns det inte alls som en självklarhet att jag kommer att kunna stå på starten - men hoppas gör jag!
Under helgen och början på veckan har vi försökt strukturera upp själva resan ner och hur allt runtomkring riktigt ska ordnas. Förutom boendet och transporten ner ska det ju fixas mat, vallning, transport till starten och lite annat smått och gott. Just nu känns det iaf som att det mesta är ordnat och fixat med bara kroppen är med på det hela. Nu återstår bara att hålla tummarna de här sista dagarna!
Kram, kram
Idag är det bara en vecka kvar till Halvvasan. Med tanke på den förkylning som jag känner av i kroppen och det envisa skavsåret på hälen som aldrig riktigt vill läka ihop känns det inte alls som en självklarhet att jag kommer att kunna stå på starten - men hoppas gör jag!
Under helgen och början på veckan har vi försökt strukturera upp själva resan ner och hur allt runtomkring riktigt ska ordnas. Förutom boendet och transporten ner ska det ju fixas mat, vallning, transport till starten och lite annat smått och gott. Just nu känns det iaf som att det mesta är ordnat och fixat med bara kroppen är med på det hela. Nu återstår bara att hålla tummarna de här sista dagarna!
Kram, kram
söndag 10 februari 2013
Skavsåret från hell
Här börjar det vara hopp om liv... för de flesta iaf. Sonen är nu friskförklarad (trots en kvarvarande elak astmahosta) och Gumman börjar vara mycket piggare. Sambon är dock fortfarande sjuk och min fot verkar inte vilja bli bra.
För tredje gången inom en vecka uppsökte jag igår akut sjukvård för den tredje personen i ordningen från familjen. Den här gången var det min tur. När jag igår tog bort duodermen från mitt skavsår såg det så illa ut att jag fick lite panik. Såret hade blivit större och var geggigt och blålila. Sköterskan på primärvårdsjouren tyckte dock att det såg ut som det skulle. Hon trodde att jag kanske inte rikitigt tål duodermen eftersom jag har haft så ont när jag har haft den på. Nu görs här såpabad och ges frisk luft till såret. Det är verkligen på tiden för detta att läka nu!
Trainern har fått arbeta flitigt den här veckan. Eftersom jag inte tränar överkroppen något när jag sitter där och trampar har jag även gett mig på lite styrketräning. Om foten inte läker måste jag ju göra som Aukland och staka mig hela vägen till Mora, och då krävs ju en del muskulatur i överkroppen...
Förkylningen som snurrar i mitt hem har ännu inte tagit mig i sitt våld, även om jag har känningar av den lite nu och då. Det är bara att vänta och se åt vilket håll det går...
Kram, kram
För tredje gången inom en vecka uppsökte jag igår akut sjukvård för den tredje personen i ordningen från familjen. Den här gången var det min tur. När jag igår tog bort duodermen från mitt skavsår såg det så illa ut att jag fick lite panik. Såret hade blivit större och var geggigt och blålila. Sköterskan på primärvårdsjouren tyckte dock att det såg ut som det skulle. Hon trodde att jag kanske inte rikitigt tål duodermen eftersom jag har haft så ont när jag har haft den på. Nu görs här såpabad och ges frisk luft till såret. Det är verkligen på tiden för detta att läka nu!
Trainern har fått arbeta flitigt den här veckan. Eftersom jag inte tränar överkroppen något när jag sitter där och trampar har jag även gett mig på lite styrketräning. Om foten inte läker måste jag ju göra som Aukland och staka mig hela vägen till Mora, och då krävs ju en del muskulatur i överkroppen...
Förkylningen som snurrar i mitt hem har ännu inte tagit mig i sitt våld, även om jag har känningar av den lite nu och då. Det är bara att vänta och se åt vilket håll det går...
Kram, kram
torsdag 7 februari 2013
Inte mycket träning här inte...
Här händer inte mycket på träningsfronten för tillfället, tyvärr. Med tanke på att det är mindre än tre veckor till Halvvasan så är väl inte det optimalt, men vad gör man...?
Med ett barn på sjukhus med lunginflammation, ett barn hemma med öroninflammation, en Sambo som först befinner sig i London och sedan är tvungen att jobba dygnet runt när han kommer hem (trots att även han egentligen är sjuk) finns det inte mycket tid/ork till träning. Som grädde på moset tillåter mitt skavsår inte någon annan träningsform än cykling.
I förrgår fick jag uppsöka vårdcentralen eftersom det hade blivit sämre i foten igen. Jag kunde återigen inte stödja på foten pga smärtan. Nu är det ordentligt rengjort med väteperoxid och övertäckt med duoderm. Utöver detta äter jag en 5-dagars kur med antiinflammatoriska tabletter. Än så länge kan jag inte påstå att det har hjälpt till 100%. Det sticker, bränner och kliar så att jag stundtals håller på att bli tokig... Just nu känns dock detta som det lilla problemet i den här familjen.
Igår kväll satt jag iaf en stund på trainern. Det var väl inte det mest effektiva träningspasset, men det var skönt att få röra på sig. Idag känner jag av en begynnande förkylning, så det blir ingen cykling ikväll. Jag är ganska lycklig ändå, för i eftermiddag har Gumman fått komma hem från sjukhuset!
Kram, kram
Med ett barn på sjukhus med lunginflammation, ett barn hemma med öroninflammation, en Sambo som först befinner sig i London och sedan är tvungen att jobba dygnet runt när han kommer hem (trots att även han egentligen är sjuk) finns det inte mycket tid/ork till träning. Som grädde på moset tillåter mitt skavsår inte någon annan träningsform än cykling.
I förrgår fick jag uppsöka vårdcentralen eftersom det hade blivit sämre i foten igen. Jag kunde återigen inte stödja på foten pga smärtan. Nu är det ordentligt rengjort med väteperoxid och övertäckt med duoderm. Utöver detta äter jag en 5-dagars kur med antiinflammatoriska tabletter. Än så länge kan jag inte påstå att det har hjälpt till 100%. Det sticker, bränner och kliar så att jag stundtals håller på att bli tokig... Just nu känns dock detta som det lilla problemet i den här familjen.
Igår kväll satt jag iaf en stund på trainern. Det var väl inte det mest effektiva träningspasset, men det var skönt att få röra på sig. Idag känner jag av en begynnande förkylning, så det blir ingen cykling ikväll. Jag är ganska lycklig ändå, för i eftermiddag har Gumman fått komma hem från sjukhuset!
Kram, kram
måndag 4 februari 2013
Eländigt
Lunginflammation och ny sjukhusvistelse för Gumman. Bara två veckor sedan hon var inlagd sist... Tur att det finns bra hjälp att få iaf!
Kram, kram
lördag 2 februari 2013
Smörgås, skidor, skavsår
Den här dagen har gått i skidåkningens tecken. Förmiddagen ägnade jag åt att bre 150 mackor till tappra deltagare i årets skidtävling.
Eftermiddagen fick jag själv spendera i skidspåret tillsammans med Svägerskan. Vi tog ett varv runt 10 km spåret vilket fungerade förvånansvärt bra med tanke på mitt onda skavsår. Svägerskan ville sedan åka ett varv runt 4:an, och efter att ha gjort en snabbkoll av foten bestämde jag mig för att följa med. Efter en dryg kilometer började jag dock känna ilningar och sveda i såret, så jag svängde av på 2,5:an istället.
Nu sitter jag här med foten bar igen. Compeeden är bortplockad och såret har åter blivit infekterat. Jag kände egentligen av detta redan under förmiddagen, men valde att ignorera ilningarna - jag ville ju åka skidor! Det har inte alls blivit lika illa den här gången, för jag väntade inte lika länge med att ta bort compeeden. Nu vet jag iaf att såret måste läka HELT innan jag kan försöka täcka över det igen. Hur som helst är jag glad att jag fick mig en tur i spåret idag!
Kram, kram
Eftermiddagen fick jag själv spendera i skidspåret tillsammans med Svägerskan. Vi tog ett varv runt 10 km spåret vilket fungerade förvånansvärt bra med tanke på mitt onda skavsår. Svägerskan ville sedan åka ett varv runt 4:an, och efter att ha gjort en snabbkoll av foten bestämde jag mig för att följa med. Efter en dryg kilometer började jag dock känna ilningar och sveda i såret, så jag svängde av på 2,5:an istället.
Nu sitter jag här med foten bar igen. Compeeden är bortplockad och såret har åter blivit infekterat. Jag kände egentligen av detta redan under förmiddagen, men valde att ignorera ilningarna - jag ville ju åka skidor! Det har inte alls blivit lika illa den här gången, för jag väntade inte lika länge med att ta bort compeeden. Nu vet jag iaf att såret måste läka HELT innan jag kan försöka täcka över det igen. Hur som helst är jag glad att jag fick mig en tur i spåret idag!
Kram, kram
fredag 1 februari 2013
Åter i spåret (eller där spåret brukar vara)
Här hemma har vi sjukstuga. Sonen har feber och ont i halsen och Gumman har feber och snor. Jag tvättar händerna - igen, igen och igen. Jag har inte någon större lust att bli sjuk, men den här förkylningen verkar vara av den smittsamma sorten så det är nog ofrånkomligt (det är väääldigt många sjuka barn och lärare på skolan där jag jobbar).
Då infektionen i mitt skavsår verkar ha gett med sig har jag nu gjort ett nytt försök med compeed. Jag ville så gärna ut i skidspåret idag, för det har varit fantastiskt fint vinterväder med 3-4 minusgrader och strålande sol från en klarblå himmel.
Jag åkte ett varv runt 4 kilometersspåret (som var delvis ospårat!). Nere vid starten passade jag dessutom på att staka runt det kortaste spåret två varv, för stakåkning är väldigt snällt mot onda hälar! Hälen kändes av under den övriga åkningen, men inte mer än att jag stod ut. Om inte förklylningen har tagit mig i sitt grepp innan morgondagen ska jag bege mig ut på en skidtur tillsammans med Svägerskan på eftermiddagen.
Förmiddagen är vikt till att bre smörgåsar och göra annat som jag blir beordrad till, jag har nämligen lovat att hjälpa till på skidklubbens årliga tävling som går av stapeln under morgondagen. Tanken var att Sonen skulle vara med och åka, precis som i fjol, men med tanke på hans tillstånd för tillfället så blir det nog inget med det. Jag har ännu inte vågat säga något till honom, det kommer att blir stor besvikelse...
Kram, kram
Då infektionen i mitt skavsår verkar ha gett med sig har jag nu gjort ett nytt försök med compeed. Jag ville så gärna ut i skidspåret idag, för det har varit fantastiskt fint vinterväder med 3-4 minusgrader och strålande sol från en klarblå himmel.
Jag åkte ett varv runt 4 kilometersspåret (som var delvis ospårat!). Nere vid starten passade jag dessutom på att staka runt det kortaste spåret två varv, för stakåkning är väldigt snällt mot onda hälar! Hälen kändes av under den övriga åkningen, men inte mer än att jag stod ut. Om inte förklylningen har tagit mig i sitt grepp innan morgondagen ska jag bege mig ut på en skidtur tillsammans med Svägerskan på eftermiddagen.
Förmiddagen är vikt till att bre smörgåsar och göra annat som jag blir beordrad till, jag har nämligen lovat att hjälpa till på skidklubbens årliga tävling som går av stapeln under morgondagen. Tanken var att Sonen skulle vara med och åka, precis som i fjol, men med tanke på hans tillstånd för tillfället så blir det nog inget med det. Jag har ännu inte vågat säga något till honom, det kommer att blir stor besvikelse...
Kram, kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)