Cykling är väl fantastiskt! Trots att jag har haltat mig fram i flera dagar och inte ens har kunnat ta på mig ett par riktiga skor så har jag ändå kunnat cykla relativt obehindrat. Ikväll blev det ett intervallpass i garaget medan Bästa vännen tog med sig Sonen på kvällens skidlek (förra veckan var det ombytta roller då jag tog med hennes son när hon var bortrest - tur att man kan hjälpas åt!).
Morgondagens Kommunserie lär det väl inte bli något av för min del, men Sonen ska väl åka så det blir väl en tur till skidspåret iaf.
Kram, kram
tisdag 29 januari 2013
måndag 28 januari 2013
Ont skall med ont fördrivas
Skavsåret som jag fick under fredagens långpass har visat sig vara av den elakare sorten. Igår kväll var det så illa att jag var tvungen att ta alvedon trots att jag bara satt stilla i soffan. Smärtan strålade ut i foten och upp i benet.
Idag har jag haltat runt på jobbet i hällösa skor och tvingat mig ut på mina 3x20 min rastvakter (då jag var tvungen att ta på mig ytterskor!). Det har varit en väldigt stillastående ratvakt på skolgården idag, men som tur var skötte sig eleverna bara snyggt - iaf de som var inom synhåll...
Sambon har varit väldigt hård och bestämd med mig. Han är absolut förstående när det gäller att jag har ont, men han tycker att jag har varit för mesig när det gäller tvättandet och omhändertagandet av såret. Idag har han därför tagit över sårskötseln. Det betyder överdosering av ALLT som kan tänkas eliminera infektionen, och det helt utan att ta hänsyn till eventuella protester från min sida. Hunsad som jag är så har jag bara måstat acceptera behandlingen. (Skämt åsido, jag är glad för all hjälp jag kan få och Sambon har faktiskt mer erfarenhet av idrottskador av alla de slag - även "löjliga " skavsår).
I morgon blir det iaf tjocksockar och crocs till jobbet, jag vägrar en dag till i mina vinterskor!
Kram, kram
Idag har jag haltat runt på jobbet i hällösa skor och tvingat mig ut på mina 3x20 min rastvakter (då jag var tvungen att ta på mig ytterskor!). Det har varit en väldigt stillastående ratvakt på skolgården idag, men som tur var skötte sig eleverna bara snyggt - iaf de som var inom synhåll...
Sambon har varit väldigt hård och bestämd med mig. Han är absolut förstående när det gäller att jag har ont, men han tycker att jag har varit för mesig när det gäller tvättandet och omhändertagandet av såret. Idag har han därför tagit över sårskötseln. Det betyder överdosering av ALLT som kan tänkas eliminera infektionen, och det helt utan att ta hänsyn till eventuella protester från min sida. Hunsad som jag är så har jag bara måstat acceptera behandlingen. (Skämt åsido, jag är glad för all hjälp jag kan få och Sambon har faktiskt mer erfarenhet av idrottskador av alla de slag - även "löjliga " skavsår).
I morgon blir det iaf tjocksockar och crocs till jobbet, jag vägrar en dag till i mina vinterskor!
Kram, kram
lördag 26 januari 2013
Fortsatt kallt...
Idag var det åter dags för Kommunserien. Temperaturrapporten var i morse 11-12 minusgrader (vi har för närvarandet inte någon termometer, så det blir många samtal/sms till Svärföräldrarna som bor på kvarteret bredvid). Jag vet att vi bor i den varmare delen av samhället, men skidspåret ligger ju också här så jag trodde absolut att tävlingarna skulle bli av då det var flera grader kvar till köldgränsens 15 grader.
Jag lyckades få med mig min (extra) frusna Sambo, som nu vant sig vid Gran-Canaria värmen, och åkte sedan till starten. Där var det ingen aktivitet alls, vi var bara några få tappra som hade dykt upp i kylan. Det visade sig att det var inställt iaf, de ansvariga hade haft en termometer som visat 17 minusgrader...
Jag och Sonen bestämde oss för att åka en liten runda ändå, vi var ju förberedda på en åktur i kylan. Vi åkte 4 km spåret från starten och klev av uppe vid vårt hus, så det blev väl 2,5 km åkning iaf - i Sonens tempo.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var ganska bra att det inte blev mer åkning än så idag. Det var inte direkt behagligt att stoppa ner foten i pjäxan och varje frånskjut kändes ordentligt i hälen. Jag håller tummarna att mitt skavsårsplåster gör underverk de närmaste dagarna så att jag kan åka utan problem till veckan.
Kram, kram
Jag lyckades få med mig min (extra) frusna Sambo, som nu vant sig vid Gran-Canaria värmen, och åkte sedan till starten. Där var det ingen aktivitet alls, vi var bara några få tappra som hade dykt upp i kylan. Det visade sig att det var inställt iaf, de ansvariga hade haft en termometer som visat 17 minusgrader...
Jag och Sonen bestämde oss för att åka en liten runda ändå, vi var ju förberedda på en åktur i kylan. Vi åkte 4 km spåret från starten och klev av uppe vid vårt hus, så det blev väl 2,5 km åkning iaf - i Sonens tempo.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var ganska bra att det inte blev mer åkning än så idag. Det var inte direkt behagligt att stoppa ner foten i pjäxan och varje frånskjut kändes ordentligt i hälen. Jag håller tummarna att mitt skavsårsplåster gör underverk de närmaste dagarna så att jag kan åka utan problem till veckan.
Kram, kram
fredag 25 januari 2013
Så j-a klantig!
Efter att ha satt på en compeed på hälen tänkte jag att jag skulle prova mina pjäxor för att se hur det kändes. Då gör jag en upptäkt! Det finns ett litet band med siffror på utsidan av pjäxans bakkappa. Man kan tydligen spänna åt detta så att skon inte glappar när man åker. Vilken tur att jag upptäckte detta ett drygt år efter att jag köpte pjäxorna!!!
Nu är bandet åtraget och pjäxan sitter betydligt bättre än innnan. Hoppas på att slippa skavsår framöver.
Långpass
Temperaturen kändes lite mer lagom idag (8-10 minusgrader), så förmiddagen har jag spenderat i skidspåret.
Jag ville åka en lite längre sträcka för att förbereda mig inför Halvvasan, det är ju bara en månad kvar nu! Då de längre spåren här inte är elljusspår så måste man åka dem medan det fortfarande är ljust ute. En ledig fredag passar detta därför utmärkt!
Jag började med ett varv runt 10 km slingan. Den är egentligen bara som ett skoterspår som går genom skogen, men med draget skidspår i. Det är väldigt vackert och ganska mysigt att åka runt där i skogen, men jag ska i ärlighetens namn säga att jag faktiskt var ganska rädd. Det jag är rädd för är Älgen. Tänk om det står en älg där mitt i spåret när man kommer runt en sväng, eller inne i skogen. Jag tror att jag skulle skita på mig....
Inga älgar syntes som tur var till idag. Efter de första 10 kilometrarna tog jag en runda runt 7,5 km slingan, som går efter delar av 10 km slingan. Jag kände mig väldigt pigg idag, så jag funderade på att avsluta dagens träning med ett varv på 4 km spåret för att komma över 2 mil. Detta blev det dock inget av. När jag hade ungefär 2 km kvar till varvning på 7,5:an började jag känna av ett skavsår på vänster häl. Innan jag hade tagit mig runt hela varvet gjorde det så ont att jag bara ville lägga mig ner och grina. Det visade sig att en vass kant i pjäxan (som jag alltid känner av litegrann) nött hål på strumpan och sedan skavt emot skinnet på hälen. Min häl är inte en vacker syn för tillfället.
Jag fick i alla fall 17 kilometers härlig skidåkning, vilket jag är väldigt glad för. Nästa gång jag ska ge mig på ett långpass ska jag nog "försäkerhetsskullcompeeda" båda mina hälar.
Kram, kram
Jag ville åka en lite längre sträcka för att förbereda mig inför Halvvasan, det är ju bara en månad kvar nu! Då de längre spåren här inte är elljusspår så måste man åka dem medan det fortfarande är ljust ute. En ledig fredag passar detta därför utmärkt!
Jag började med ett varv runt 10 km slingan. Den är egentligen bara som ett skoterspår som går genom skogen, men med draget skidspår i. Det är väldigt vackert och ganska mysigt att åka runt där i skogen, men jag ska i ärlighetens namn säga att jag faktiskt var ganska rädd. Det jag är rädd för är Älgen. Tänk om det står en älg där mitt i spåret när man kommer runt en sväng, eller inne i skogen. Jag tror att jag skulle skita på mig....
 |
| Så här fint är det här i skogsspåren! |
Jag fick i alla fall 17 kilometers härlig skidåkning, vilket jag är väldigt glad för. Nästa gång jag ska ge mig på ett långpass ska jag nog "försäkerhetsskullcompeeda" båda mina hälar.
Kram, kram
onsdag 23 januari 2013
Yr i bollen
Kylan höll mig inne ikväll. Jag hade ingen större lust att bege mig ut i skidspåret i minus 15 grader, så jag satte mig på trainern i garaget istället.
Det fick bli ett intervallpass för omväxlingens skull. Fem 15 sek intervaller med 45 sek vila emellan som upprepades 2 gånger. 10 minuter hyfsat lugn cykling före, emellan och efter. Jag blev jättetrött... Intervallpass på cykel gör mig alltid helt yr (under tiden jag gör dem), jag undrar varför?
Nu är det iaf bara ett dygn kvar innan ordningen är helt återställd här hemma. I morgon kväll ska Sambon hämtas på flygplatsen - Jippi!
Kram, kram
Det fick bli ett intervallpass för omväxlingens skull. Fem 15 sek intervaller med 45 sek vila emellan som upprepades 2 gånger. 10 minuter hyfsat lugn cykling före, emellan och efter. Jag blev jättetrött... Intervallpass på cykel gör mig alltid helt yr (under tiden jag gör dem), jag undrar varför?
Nu är det iaf bara ett dygn kvar innan ordningen är helt återställd här hemma. I morgon kväll ska Sambon hämtas på flygplatsen - Jippi!
Kram, kram
måndag 21 januari 2013
Jobbig vecka...
Det har varit en paus i bloggandet från min sida. Gumman, som var på sitt korttidsboende, blev riktigt dålig under vår utlandsvistelse och blev inlagd på IVA. Då är det inte roligt att befinna sig på en ö långt, långt borta.... Som tur är har vi fantastiska familjemedlemmar och assistenter som hjälper vår älsklingsflicka, men naturligtvis är mamma och pappa alltid bäst.
Igår fick Gumman komma hem från sjukhuset igen, så nu är ordningen återställd i hemmet. Nästan i alla fall... Gumman behöver fortfarande några dagar till för att pigga på sig och bli sitt vanliga själv. Dessutom är pappan i familjen fortfarande kvar på Gran Canaria och cyklar, så helt som vanligt blir det inte förrän på fredag. Längtar!
Trots att det varit en jobbig vecka i familjen har jag ändå försökt röra på mig när jag fått tillfälle. Det har blivit lite löpning, skidåkning och cykling. Det är ändå helt fantastiskt vad lite motion gör för orken och humöret. En tur i skidspåret en stjärnklar kväll ger otroligt mycket kraft och energi som behövs när dagen har varit jobbig och man vet att man har ännu en orolig natt framför sig. En löpartur utmed en vacker strandpromenad kan också hjälpa till att skingra tankarna när man egentligen vill vara instängd på en liten sal på ett sjukhus långt därifrån. Att motionera är verkligen som medicin för både kropp och själ!
Kram, kram
Igår fick Gumman komma hem från sjukhuset igen, så nu är ordningen återställd i hemmet. Nästan i alla fall... Gumman behöver fortfarande några dagar till för att pigga på sig och bli sitt vanliga själv. Dessutom är pappan i familjen fortfarande kvar på Gran Canaria och cyklar, så helt som vanligt blir det inte förrän på fredag. Längtar!
Trots att det varit en jobbig vecka i familjen har jag ändå försökt röra på mig när jag fått tillfälle. Det har blivit lite löpning, skidåkning och cykling. Det är ändå helt fantastiskt vad lite motion gör för orken och humöret. En tur i skidspåret en stjärnklar kväll ger otroligt mycket kraft och energi som behövs när dagen har varit jobbig och man vet att man har ännu en orolig natt framför sig. En löpartur utmed en vacker strandpromenad kan också hjälpa till att skingra tankarna när man egentligen vill vara instängd på en liten sal på ett sjukhus långt därifrån. Att motionera är verkligen som medicin för både kropp och själ!
Kram, kram
måndag 14 januari 2013
Gran Canaria 3
Idag har det varit en ännu blåsigare dag. Trots värme i luften har man varit tvungen att klä sig i långärmat i stormvindarna. Vågorna i havet var dock, till Sonens stora glädje, ännu större än i går (hönsmamman var dock lite rädd...).
Dagens träning bestod av löpning på strandpromenaden. Nytt rekord efter löparknät slogs - 5 km!
För att ta sig ner till stranden från vårt hotell måste man ta sig nerför en lååång trappa (med 153 trappsteg). Avslutningen på varje löppass blir alltså uppför denna varje gång, vilket höjer snittpulsen på passet en hel del... Jag har också konstaterat att man får ungefär samma snittpuls om man går upp och bär ett snart 2-årigt barn som om man springer upp ensam.
Nedan finns en bild på delar av trappan ifråga.
Kram, kram
söndag 13 januari 2013
Gran Canaria 2
Den här dagen har varit väldigt blåsig, så när Sambon och Svågern var och cyklade på förmiddagen tog jag, Svägerskan och pojkarna en promenad ner till havet. Vågorna var många och höga till Sonens stora glädje.
Eftermiddagen tillbringades vid poolen. Det blev ännu en simtur för mig, lite längre än gårdagens.
Poolen som jag simmar i är rund, men som tur är så är den så stor (och jag så långsam...) att jag inte blir yr i huvudet när jag simmar. Det är också saltvatten i poolen, vilket smakar lite annorlunda när man får i sig vatten under crawlförsöken... Ganska äckligt faktiskt, jag sväljer nog hellre lite klor.
Dagens starka vind (tillsammans med saltvattensmaken) gjorde att simturen kändes lite som att simma i havet. Det var dock tur att vågorna i poolen var lite mindre än dem i havet.
Jag bjuder på två bilder från dagen; en på den runda poolen och en på Sonen i vågorna i havet.
Kram, kram
lördag 12 januari 2013
Gran Canaria 1
Det är lite ont om internetuppkoppling här på hotellet, men nu har jag fått kontakt med omvärlden.
Gårdagen var en trött dag då vi hade rest hela natten. Sambon cyklade några timmar, men jag gjorde inte många knop.
Efter nattens maratonsovning (nästan 12 timmar) har jag fått tillbaka orken igen. Idag har jag hunnit med en långpromenad med familjen, poolande vid poolen, en kort simtur och avslutningsvis en löpartur efter strandpromenaden.
Jag ska försöka bjuda på lite sköna, varma bilder framöver...
Kram, kram
måndag 7 januari 2013
söndag 6 januari 2013
Vilse
Idag var det så dags för den första delen i Kommunserien i längdskidåkning. Trots det bistra vädret (- 14 grader) gav vi oss iväg till spåret där dagens åkning skulle äga rum.
Sonen åkte 1,5 km i snabb fart. Det verkar som att han har ärvt någon liten tävlingsgen från sina föräldrar iaf. Han pinnade på snabbare än någonsin förut, trots att vi inte alls hade pratat om att det skulle gå fort. Han kastade ett öga bakåt med jämna mellanrum och konstaterade nöjt att ingen hade hunnit ikapp honom. När han var nästan i mål fick han syn på en åkare en bit bakom sig och då pinnade han på ännu snabbare så att hen inte skulle komma ikapp honom. Sötnos!
Mitt första lopp i Kommunserien kunde väl ha gått bättre - och sämre. När det gäller själva åkningen så gick det väldigt bra. Omständigheterna gjorde att jag åkte snabbare än jag någonsin gjort tidigare, men i resultattabellen kommer det absolut inte att se bra ut....
Jag anmälde mig nämligen i 7,5 km loppet, men hamnade på något konstigt sätt i milspåret. Anledningen till detta var att jag inte alls är bekant med de spår som jag åkte i idag, och 7,5 km spåret är det enda som inte är utmärkt. Man förväntades tydligen veta vart man skulle trots detta (vilket jag bevisligen inte gjorde...).
Jag var inte helt vilse, för jag har sprungit i dessa skogar på sommaren, men skog på sommaren och skog på vintern ser inte riktigt likadana ut. Däremot var det ganska pinsamt att komma till målet sist av alla och veta att alla bara stod där i kylan och väntade på mig för att sedan få packa ihop och fara hem.
Jag känner mig väldigt nöjd med dagen iaf. Att ha åkt 10,5 km på 52 minuter tycker jag är helt ok. Att ha åkt 7,5 km på samma tid (som det kommer att stå i resultatlistan) tycker jag däremot inte alls känns ok... Förhoppningsvis ser det bättre ut efter nästa del av Kommunserien som går av stapeln på onsdag. Då åker vi hemma i "mitt" spår, så då är det ingen risk att jag åker vilse iaf!
Kram, kram
Sonen åkte 1,5 km i snabb fart. Det verkar som att han har ärvt någon liten tävlingsgen från sina föräldrar iaf. Han pinnade på snabbare än någonsin förut, trots att vi inte alls hade pratat om att det skulle gå fort. Han kastade ett öga bakåt med jämna mellanrum och konstaterade nöjt att ingen hade hunnit ikapp honom. När han var nästan i mål fick han syn på en åkare en bit bakom sig och då pinnade han på ännu snabbare så att hen inte skulle komma ikapp honom. Sötnos!
Mitt första lopp i Kommunserien kunde väl ha gått bättre - och sämre. När det gäller själva åkningen så gick det väldigt bra. Omständigheterna gjorde att jag åkte snabbare än jag någonsin gjort tidigare, men i resultattabellen kommer det absolut inte att se bra ut....
Jag anmälde mig nämligen i 7,5 km loppet, men hamnade på något konstigt sätt i milspåret. Anledningen till detta var att jag inte alls är bekant med de spår som jag åkte i idag, och 7,5 km spåret är det enda som inte är utmärkt. Man förväntades tydligen veta vart man skulle trots detta (vilket jag bevisligen inte gjorde...).
Jag var inte helt vilse, för jag har sprungit i dessa skogar på sommaren, men skog på sommaren och skog på vintern ser inte riktigt likadana ut. Däremot var det ganska pinsamt att komma till målet sist av alla och veta att alla bara stod där i kylan och väntade på mig för att sedan få packa ihop och fara hem.
Jag känner mig väldigt nöjd med dagen iaf. Att ha åkt 10,5 km på 52 minuter tycker jag är helt ok. Att ha åkt 7,5 km på samma tid (som det kommer att stå i resultatlistan) tycker jag däremot inte alls känns ok... Förhoppningsvis ser det bättre ut efter nästa del av Kommunserien som går av stapeln på onsdag. Då åker vi hemma i "mitt" spår, så då är det ingen risk att jag åker vilse iaf!
Kram, kram
fredag 4 januari 2013
Snabba spår
Så här i slutet av ledigheten försöker jag ta igen all missad tid i längdspåret, så därför har jag nu åkt längdskidor tre dagar i rad.
Igår hade det frysit på efter flera dagar med plusgrader, vilket ledde till mycket hårda, snabba och bitvis isiga spår. Detta i sin tur ledde till att jag gjorde en mycket snabb (både när det gäller i tid och hastighet) vurpa i en av utförsbackarna. Då jag var så snabb upp igen och inte kände någon smärta någonstans tänkte jag inte mer på det.... förrän i morse när jag klev upp och insåg att jag hade en jätteöm vänsterskinka.
Nu hoppas jag verkligen att denna ömhet inte utvecklar sig till ett stort, fult blåmärke. Jag planerar nämligen att promenera omkring i bikini inom en väldigt snar framtid!
Idag var spåret inte alls lika snabbt, men så stod jag på benen också. Det blev tre varv runt 4 km-spåret innan jag gav upp för dagen.
I morgon måste jag nog vila från längdskidorna, för på söndag börjar kommunserien som jag planerar att deltaga i - vi får väl se hur det går med det...
Kram, kram
Igår hade det frysit på efter flera dagar med plusgrader, vilket ledde till mycket hårda, snabba och bitvis isiga spår. Detta i sin tur ledde till att jag gjorde en mycket snabb (både när det gäller i tid och hastighet) vurpa i en av utförsbackarna. Då jag var så snabb upp igen och inte kände någon smärta någonstans tänkte jag inte mer på det.... förrän i morse när jag klev upp och insåg att jag hade en jätteöm vänsterskinka.
Nu hoppas jag verkligen att denna ömhet inte utvecklar sig till ett stort, fult blåmärke. Jag planerar nämligen att promenera omkring i bikini inom en väldigt snar framtid!
Idag var spåret inte alls lika snabbt, men så stod jag på benen också. Det blev tre varv runt 4 km-spåret innan jag gav upp för dagen.
I morgon måste jag nog vila från längdskidorna, för på söndag börjar kommunserien som jag planerar att deltaga i - vi får väl se hur det går med det...
Kram, kram
onsdag 2 januari 2013
Sjukt
Sjukdomarna fortsätter att förfölja mig in i det nya året. När förkylningen äntligen verkar ha släppt sitt grepp om mig kastar sig nästa åkomma över mig. Ett par timmar innan tolvslaget drabbades jag av en magsjuka/matförgiftning som gjorde att jag firade in det nya året extremt illamåendes liggandes ensam i ett mörkt rum. Det nya året verkar alltså bara kunna bli bättre.
Hela gårdagen spenderades således liggande framför TV:n, och då inte pga den vanligaste anledningen en nyårsdag...
Idag är vi alla pigga och utvilade, så på förmiddagen har jag och Sonen varit ute och åkt lite längdskidor. En skidtur med Sonen gör mig inte direkt utslut, så när vi kom hem bytte jag pjäxor mot löparskor och sprang en liten runda. Det går som tur är framåt i löpningen iaf, så det finns hopp om att jag kanske kan springa åtminstone 5 km när vi kommer till värmen i slutet på nästa vecka!
Kram, kram
Hela gårdagen spenderades således liggande framför TV:n, och då inte pga den vanligaste anledningen en nyårsdag...
Idag är vi alla pigga och utvilade, så på förmiddagen har jag och Sonen varit ute och åkt lite längdskidor. En skidtur med Sonen gör mig inte direkt utslut, så när vi kom hem bytte jag pjäxor mot löparskor och sprang en liten runda. Det går som tur är framåt i löpningen iaf, så det finns hopp om att jag kanske kan springa åtminstone 5 km när vi kommer till värmen i slutet på nästa vecka!
Kram, kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)