I ett korvaskinn

Med bara 5 veckor kvar till Vansbro Halvsim har jag idag fått hem den våtdräkt som jag har köpt. Eftersom jag, enligt Sonen, är en badtunna och fryser så ofantligt mycket i kallt vatten har jag köpt en våtdräkt med långa ärmar och ben.

Självklart ville jag prova mitt inköp direkt jag fick hem det, det är ju alltid svårt med storlekar. Att göra detta en dag som denna, när det är 26-27 grader varmt i skuggan, kanske inte är helt optimalt. Trots att jag inte var ner i någon sjö var jag sjöblöt när jag tog av mig den. Det kanske är därför det heter våtdräkt!?



Som ett korvaskinn, men det är väl så den ska vara?

Vi får väl se när det blir premiärdopp i nyinköpet...


Kram, kram

Backe

Efter att resten av familjen gett sig iväg till skola och jobb åt jag i morse en ordentlig frukost och hoppade sedan upp på min racer för ett förmiddagspass i högsommarvärmen.

Benen kändes fortfarande sega efter tisdagens löpning. Jättekonstigt tycker jag efter så kort löpning, men Sambon säger att det inte alls är konstigt (och han brukar ju ha koll när det gäller träning...).

Då jag och Svägerskan planerar ett lite längre pass på söndag, så ville jag göra något annorlunda idag. Jag frågade min PT (Sambon) om det var ok att köra lite backe, vilket han tyckte att det var. Jag värmde upp i en dryg mil och cyklade sedan två gånger uppför Pengsjölia, den backe som avslutar vår lokala cykeltävling Vännästrampet. Det var jättejobbigt, men roligt! Totalt blev det 28 km cyklat idag.

Nu håller jag bara tummarna att vädret håller i sig till på söndag och att benen är lite piggare då än vad de var idag.


Kram, kram

Snabb som en gasell

Igår var det dags för årets första löpartävling; Blodomloppet. Eftersom mitt knä gjort att jag ännu inte lyckats komma upp i några längre sträckor fick det för ovanlighetens skull bli 5 km för mig.

Vädret kunde väl inte ha varit bättre, även om det egentligen kanske var i varmaste laget ur löpsynpunkt. För den efterföljande picnicen var det däremot perfekt!

Själva löpningen kunde inte ha gått mycket bättre för mig med tanke på hur lite jag egentligen har kunnat springa den här säsongen. Jag gick i mål på 23.02 och hade inga som helst känningar i knät varken under tiden jag sprang eller efteråt. Tiden gjorde att jag placerade mig på plats 31 av 2046 (av damerna), vilket jag känner mig helt nöjd med! Nu var det ju inte så att jag på något sätt jagade placeringar, men när man i efterhand tittar på resultatet så är det ju alltid roligt att se att det har gått bra.

Nu blir det vila i ett par dagar för mig innan jag gör de sista förberedelserna inför HalvVättern som väntar om bara 10 dagar. Oj, oj, oj, nu blir jag nervös....!


Kram, kram

Intensiv helg

Ännu en helg är till ända. De här tre dagarna känns det verkligen som att jag har hunnit med massor.

På fredag blev det cykling på kvällen, för ovanlighetens skull. Trots den ganska starka vinden lyckades jag göra min snabbaste snittid för säsongen på min 3-mila runda. Kanske berodde det på att min nya Ride of hope-tröja är gjord i så snabbt material!?

Snabb tröja?

Lördagen spenderade jag mest i sittande ställning. Jag tillbringade 8 timmar på ett tåg tillsammans med Sonen. Vi var nämligen och hälsade på hemma hos Sirap som nu har hunnit bli 5 veckor. Vilken lycka för mig och Sonen att äntligen få träffa vår lilla hund och tillbringa lite tid med honom!

Söt-Sirap <3

Idag har jag fått utlopp för min överskottsenergi efter gårdagens stillasittande. Förutom att jag har hunnit klippa gräset och dammsugat huset så har jag också hunnit vara ute på en 5-mila runda på cykeln. Precis som i fredags var det ganska friska vindar, men som tur var så värmde solen vilket gjorde turen riktigt behaglig i alla fall.

Sambon har varit duktig och rensat garaget i helgen, så nu är det iordningställt för sommarcykling. Båda våra trainers är bortplockade och nu kan man lätt köra sin cykel in- och ut genom garagporten - perfekt!

Rent och snyggt! (men...hur länge?)

Kram, kram

Cykling, cykling, cykling

Det har varit väldigt tyst och lugnt här på bloggen de senaste dagarna, det beror inte på att jag suttit i soffan och rullat tummarna utan på att vårt internet har varit ur funktion i 6 dagar... Nu verkar det dock som att problemet är löst, för det går äntligen att komma ut på nätet igen.

För femte helgen i rad var jag och Svägerskan ut på en cykelrunda i helgen. Vi jobbade på riktigt bra och tyckte att vi hade varit duktiga när vi kom hem och hade snittat 29,5 km/h på vår ganska kuperade 45 km runda (att Sambon och Svågern samma dag hade snittat 36 km/h på sin runda som var nästan 3 gånger så lång låtsades jag inte om).

Två dagar senare (igår kväll) cyklade jag samma runda tillsammans med 4 herrar från cykelklubben. Snittfarten på denna runda blev 32 km/h, vilket är en ganska stor skillnad från helgens snittfart. Jag kan inte påstå att jag på något sätt bidrog till den ökade farten, däremot hade det säkerligen kunnat gå ännu fortare för herrarna om de inte hade varit tvungna att dra runt på mig. Hur som helst är jag nöjd över att ha fått ett lite snabbare pass i benen, jag kan absolut inte ta ut mig på samma sätt om jag cyklar ensam.

Nu blir det inte någon träning för mig tillsammans med cykelklubben de närmaste 2 veckorna. Nästa tisdag är det dags för Blodomloppet (där jag förhoppningsvis ska kunna springa 5 km) och tisdagen efter det har jag möte med jobbet. Jag hoppas att jag kan klämma in lite cykling övriga dagar istället.

Det är inte länge kvar till HalvVättern nu. Om tre helger är det dags. Jag har börjat försöka få in 3 cykelpass i veckan istället för 2, men det är inte så lätt att få till det alla gånger. Löpningen är lättare, för den tar inte så lång tid. Att lämna Sonen ensam hemma för att springa några km är helt ok, men vi vill inte gärna lämna honom den tid det tar att cykla några mil. Jag och Sambon försöker helt enkelt att pussla ihop våra träningar, jobb, sonens träning, trädgårdsarbete och annat smått och gott i vardagen på bästa sätt. Som tur är har vi många fina barnvakter omkring oss också - hur skulle vi klara oss utan dem!?


Kram, kram

Inte ett moln så långt ögat kan nå...

...inte en droppe regn på flera dar... (fast det sista stämmer ju inte riktigt förstås). Hur som helst var det denna sång som snurrade i mitt huvud under förmiddagens cykeltur.

Om tisdagens cykling var grå, blöt och kall så var dagens raka motsatsen. Vädret var fantastiskt; strålande sol, klarblå himmel och grönskande ängar.



Det syns väldigt dåligt, men här finns både berg, åker och älv.

Jag fick verkligen uppleva försommaren med flera olika sinnen. Främst var det väl synen, men även hörseln och luktsinnet fick aktiveras. Jag hörde storspoven från och till under hela cykelturen. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt syn på en på en åker och stannade för att fota den. Precis när jag krånglat fram min telefon och tryckt fram kameran så lyfte fågeln och flög iväg, så tyvärr blev det inte någon bild. När det gäller luktsinnet så var det inte den mest angenäma doften som var den mest framträdande. Någon bonde måste ha kört ut dynga på sina åkrar och hen hade även lyckats spilla massor på vägen som jag cyklade på. Det luktade verkligen inte gott... 



Två svanpar simmade på älven - dem lyckades jag få med på bild iaf
(även om de bara ser ut som vita prickar...)



Kram, kram

En blöt tillställning

Tisdag idag och återigen dags för gemensam cykelträning med cykelklubben. Vädret var väl inte det bästa, 7 grader och spöregn. Vi var ändå 8 tappra som inte var rädda för att blöta ner oss.

Det blev en dryg timme i regnet där man fick ta ut sig efter egen förmåga. Mina ben fick arbeta hårt och blev trötta, så jag är nöjd iaf. De sköter sig bara snyggt, Sambon och Svågern, som håller i träningarna.

Trots en hel del vind och kallt regn så frös jag förvånansvärt lite under tiden jag cyklade. Det som blev riktigt kallt var händer och fötter. När jag kom hem blev jag däremot jättekall. Kläderna kastades snabbt in i tvättmaskinen och sedan hoppade jag direkt in i den varma duschen. Jag var så kall att jag inte ens hade tid att prata ordentligt med min fantastiska svärmor, som är vänlig nog att ta hand om våra barn så att jag och Sambon kan träna samtidigt.

Nästa tisdag önskar jag mig lite bättre väder.


Kram, kram

Blodvite

Jag och Svägerskan gav oss iväg på en härlig 5-mila runda i solskenet vid lunchtid idag. Det blev årets första cykeltur utan överdragsbyxor. Det var dock inte så varmt att jag kunde lämna armarna och benen hemma (alltså de avtagbara...).

Det var faktiskt under påklädningen som jag lyckades bli skadad. När jag skulle dra på mig den ena ärmen sög den lilla gummikanten (som är till för att ärmarna inte ska hasa ner) fast i skinnet när jag skulle dra upp den över mina enorma biceps. Helt plötsligt tappade jag greppet om tyget vilket ledde till att jag gav mig själv en käftsmäll. Det blev blodvite och en liten fläskläpp. Årets första cykelrelaterade skada är nu alltså avklarad!

Eventuellt måste jag nu gå en påklädningskurs hos någon mer rutinerad cyklist...


Kram, kram

Kakor till Katten

Sambon satte igång med ett energikakebak vid middagstid idag, vilket ledde till att även jag hamnade i ett sådant. Det är inte så att Sambon är snål och inte delar med sig av sina energikakor utan det är helt enkelt så att hans sort inte duger åt mig. Jag tycker att de är alldeles för sliskiga och dessutom får jag halsbränna av dem.

Efter att ha intagit en delikat middag i form av Sambons fantastiska hembakta pizza (med oxfilé, hemkokt tomatsås och bearnaisesås) började jag hacka och blanda för allt jag var värd. I mina, lagom söta, energikakor har man bl.a. hackade nötter i olika former, hackad mörk choklad och hackade torkade aprikoser.



För att göra kakorna extra nyttiga på alla sätt och vis försökte jag att göra dem med så många ekologiska ingredienser som jag bara kunde. Att göra dem ekologiska till 100% visade sig vara en omöjlighet när man skulle handla i den lokala affären. Ekologiskt margarin och ekologiska mandlar fanns tyvärr inte att uppbringa. Det fick gå iaf... Nu hoppas jag bara att kroppen orkar extra bra när den får tillgång till dessa egenhändigt gjorda delikata energikakor.


Kram, kram

Kroppsarbete

Igår blev det träningsuppehåll eftersom jag skulle hinna med både födelsedagsfika och middagsbjudning - bara trevligheter alltså! Idag hade jag dock tänkt hinna med en cykel- eller löpartur, men min trädgård ville något annat...

Vi kom hem från middagsbjudningen (där sovplats och "hotellfrukost" ingick) vid ettiden idag och efter att ha ätit en lätt lunch tänkte jag gå ut och kratta lite på gården innan det var dags att träna. Fyra timmar (och 6 proppfulla sopsäckar) senare ramlade jag in till ett dukat middagsbord med blåsor i händerna och en kropp som kändes helt mörbultad. Behöver jag säga att träningspasset blev inställt...

Nya tag i morgon - och då menar jag inte i trädgården!


Kram, kram

Cykelklubbens gemensamma träning är igång igen!

I kväll var det säsongspremiär för cykelklubbens gemensamma cykelträning. Det dök upp flera nya cykelintresserade så vi blev totalt 12 stycken - riktigt roligt!

Det blev lite teknikträning följt av backintervaller och sedan avslutade vi med en liten runda i olika grupper. Benen känns lagom möra efter backintervallerna, men det märks att man är lite ovan. Förutom att jag glömde starta klockan vid två av intervallerna så glömde jag dessutom att växla ner inför starten i alla intervaller utom den sista. Detta innebar att det blev ganska tunga starter innan jag lyckats växla ner så pass att jag faktiskt kunde börja ta i i uppförsbacken. Orutinerat...


Kram, kram

Oväntat sällskap och rengöring

Gårdagen bjöd på väldigt mycket löpning, men tyvärr inte för mig. Jag stod (i solen) och sålde korv för brinnande livet. När Sonen skulle springa sin runda i tävlingen fick jag dock röra på mig i cirka 10 minuter. Som befarat var 1,5 km lite väl långt för min 7-åring, men han tog sig runt (efter en hel del uppmuntran från mamman, pappan, mormorn, morfarn, farmorn och farfarn). Han var själv inte riktigt nöjd med sin prestation, men vi gjorde vad vi kunde för att få honom att förstå att han verkligen hade kämpat på bra.

Den här dagen bjöd däremot på ett lite längre träningspass. Sambon hade blivit tilldelad förmiddagspasset och jag eftermiddagspasset. Jag hade bestämt mig för att köra en runda som är 4,5 mil lång med lagom många och långa backar. Jag hann knappt börja förrän jag upptäckte att jag fått sällskap av två andra cyklister. Sällskapet kom från Staden och skulle samma väg som jag, så jag fick sällskap i ca 2,5 mil vilket var riktigt trevligt.

När jag kom hem var det hög tid att ge cykeln säsongens första tvätt, den har hunnit bli riktigt skitig. Att tvätta cykel i kvällssol är inte helt fel!

Apropå cykeltvätt så har jag två funderingar...
1. Hur bar man sig åt för att få cyklar rena innan det fanns våtservetter (alltså sådana som man använder när man tvättar rumpan på bäbisar)?
2. Hur nyttigt kan det egentligen vara att använda dessa våtservetter på små bäbisars känsliga rumpor, de tar ju bort vilken smuts som helst (olja, asfaltsprickar o.dyl.)!?

Före...

...och efter.

Smyger in en bild på Sirap som nu har hunnit bli 2 veckor och öppnat ögonen!

Kram, kram

Trångt i spat

I brist på fungerande löparben är det tur att det finns alternativa träningsformer. Dagens träning var av det våta slaget - och då menar jag inte svettigt. När skolan var slut för dagen tog jag med mig Sonen och en av hans kompisar till Simhallen. När man går i ettan är skoldagen som tur är inte så lång, så vi var ombytta och i bassängen före klockan ett (och då har vi ändå 3 mil att köra...).

Två förväntansfulla 7-åringar

Vid tidigare besök på Simhallen har jag ju oftast haft turen att få simma på en helt egen bana. Idag hade jag inte alls samma tur. De stora bassängerna kryllade av skolelever i alla åldrar, från mellanstadieålder till gymnasieålder. De mindre bassängerna (där barnen höll till stora delar av tiden) var däremot helt övergivna.

Under mina 40 minuters simning trängdes jag på två banor tillsammans med ett flertal andra motionärer som var av varierande ålder och storlek. Jag måste säga att simning är betydligt roligare när den kan bedrivas i ett eget valt tempo och utan att behöva ta hänsyn till snabbare/långsammare simmare runt omkring.

Vid närmare eftertanke är det kanske bra att jag får träna på lite trängsel, jag lär väl knappast få en egen fil när det är dags för Vansbro Halvsim...

Sonen har gjort stora framsteg i sin simning, trots att han inte badat på flera månader (han har dock duschat ett par gånger i veckan). Det är så roligt att se att han klarar av att ta sig längre och längre sträckor utan att sjunka som en sten. Det ska bli så spännande att se hur han utvecklas under sommarens simskola.

I morgon är det dags för den lokala löpartävlingen (där jag ska tävla i konsten att sälja flest korvar). Sonen får representera familjen och är anmäld till 1,5 km rundan. Vi får väl se om det finns någon energi kvar i den lilla kroppen efter dagens 3 timmar i bassängen.


Kram, kram