tisdag 26 mars 2013

Trött på trainern

Åtta minuters träning och jag blev HELT slut.

Jag var lite sugen på intervaller på trainern idag, så Sambon var vänlig nog att "ge" mig ett nytt intervallpass. Passet såg ut på följande sätt: uppvärmning följt av fyra stycken två-minuters intervaller med så hög hastighet och så högt motstånd att jag skulle klara av att hålla samma under alla fyra intervaller. Jag fick två hela minuters vila mellan varje. Totalt tog passet 30 minuter, men 22 av dem satt jag egentligen bara och fintrampade. Ändå blev jag dödens trött.

Efter avslutat pass stapplade jag ut från garaget på darriga ben och föll ner på en stol i köket. Sambon fick serva med extra stark O´boy och banan. Efter att ha legat över köksbordet och mått illa i en halvtimme kunde jag börja röra på mig igen och nu, drygt två timmar senare, är jag bara skönt trött i benen.

Jag lyckades i alla fall komma upp till en puls på 174, vilket jag tror är rekord på trainern (det är ju så svårt att få riktigt hög puls på cykeln, tydligen krävs det att man tar ut sig tills man vill kräkas...).

I morgon är det årsmöte med cykelklubben. Undrar just vilka spännande frågor som ska avverkas!?


Kram, kram

söndag 24 mars 2013

Rissöndag

Igår målade jag, Gumman och Sonen ägg som vi ska ha i vårt påskris. Idag var det dags att skaffa fram själva riset. Jag och assistenten försökte få upp Gummans elrulle på skoterspåret, men efter några meter insåg vi att det inte skulle fungera. Då hade elrullen redan fastnat och grävt ner sig flera gånger. Vi ville ju inte riskera att köra fast mitt ute i skogen och sedan inte komma loss. Gumman och assistenten stod istället och väntade i solen medan jag och Sonen traskade in i skogen och hämtade lite ris.

Glad liten gubbe med en stor kvast ris.
När riset var plockat tog vi en härlig promenad i solen, på vägar som var mer passande fär elrullstolar. Asfalten har till och med börjat tina fram - Hurra!

Lillebror och Storasyster (och så assistenten förstås...)
Under vår promenad ringde Svägerskan och undrade om jag inte ville följa med ut på en längdskidåkningstur på skoterspåren på älven. Självklart ville jag det!

Det blev en helt fantastisk tur i den strålande vårsolen - och som den värmde! Vi var ute i en dryg timme och tog oss totalt 10 km, den största delen genom stakning (som byttes mot tafatt skejting några korta stunder). Åh, vilken härlig dag!


Kram, kram
 

lördag 23 mars 2013

Våffeldagen?

Efter lunch delade familjen upp sig i tre olika aktiviteter. Gumman lade sig för att vila, Sambon och Sonen begav sig till isbanan för att spela lite hockey och jag for ut på en löpartur.

När jag kom hem från löpningen hade Sambon förberett ett gott och näringsriktigt(?) mellanmål åt oss alla för att fylla på energiförråden igen. Mums!




Kram, kram

fredag 22 mars 2013

Skägg på skidan

Fredag = ledig dag. Eftersom båda barnen går i skolan innebär det att jag gör vad jag vill - alldeles själv! Oftast blir det någon form av träning och just idag blev det skidåkning.

Fem minusgrader och sol från en klarblå himmel, det verkar väl helt perfekt för en tur i skidspåret? Nja, inte när det har varit busblåst i flera dagar och inte snöat. Då ser nämligen spåren ut så här:



Det syns inte jättebra (för det blir helt värdelösa kort när man använder Bloggers app och skickar kort direkt från telefonen...), men det var JÄTTEmycket skräp i spåret. Barrträd borde egentligen förbjudas i närheten av skidspår. Det högg under skidorna hela tiden och utförsbackarna var helt livsfarliga, det kunde ju bli tvärstopp när som helst pga av någon skägglav som låg och skräpade i spåret.

Solen värmde i alla fall, så länge man var i lä. När det blev öppet och vinden fick tag i en så var det iskallt. Det enda positiva med att vara ute på de öppna, blåsiga, delarna av spåret (ute på åkrarna) var att det inte fanns något skräp i spåret. Fast å andra sidan fanns det inte något spår där över huvud taget, det hade blåst bort...

Jag hade tänkt åka 10-km spåret, men det blev bara 7,5:an. Det tog väl ungefär lika lång tid som 10:an brukar ta så det gick väl på ett ut. Om det inte blir något mer snöfall är jag rädd att det är färdigåkt skidor för den här säsongen. Det är inte jättekul att åka i skräpiga spår, även om de i övrigt är hårda och fina.


Kram, kram


 

torsdag 21 mars 2013

Träna - eller inte...

Idag satt träningen långt inne. Efter en lång dag på jobbet var jag inte direkt jättepigg när det var dags för det tänkta träningspasset.

Efter att ha velat fram och tillbaka bestämde jag mig för ett kort pass på trainern. Sambon var vänlig nog att tala om hur jag skulle spendera mina 30 minuter på cykeln. Det blev ett helt lagom jobbigt pass som, till min stora förvåning, faktiskt gjorde mig piggare.

Kvällens upplevelse visar verkligen hur träning är när den är som bäst; man är dödstrött innan och hur pigg som helst efteråt, fast skönt trött i kroppen.


Kram, kram

onsdag 20 mars 2013

Varierande aktiviteter

Idag har vi haft en sådan där härlig vårvinterdag igen. Inte lika fin som i lördags, det blåste ganska kalla vindar idag, men solen har lyst från en molnfri himmel - och den värmer!

Efter avslutad arbetsdag hämtade jag Sonen på fritids, åkte hem och åt mellanmål och packade in oss och våra skidor i bilen. Sedan åkte vi förbi en av Sonens kompisar och hämtade upp honom och hans skidor. Pojkarna hade nämligen önskat att få åka till skicross-banan för att härja på.

Medan pojkarna kryssade mellan träden passade jag på att köra lite tekninkträning och stakåkning i närheten. Det blev faktiskt ett varv i skicross-banan för mig också... Sedan stod jag mot en solvägg och njöt av värmen tills pojkarna blev less och det var dags att åka hem igen.

Egentligen hade jag planerat att springa igår kväll, men det blev inget med det eftersom jag inte kände mig riktigt kry. Aningens, aning till ont i halsen och lite diffus frossa förföljde mig under dagen och kvällen, så det fick bli en vilodag. Det tog jag igen idag istället.

Efter middagen knöt jag på mig mina löparskor och for ut på en 5-km runda. Jag försöker ju vänja mina knän att springa igen så jag ökar på mina rundor sakta men säkert. Jag delade upp passet i 1+2+1 km löpning med en halv km gång emellan, så det blev 4 km löpning totalt. Det blir nog några sådana pass innan jag ger mig på att springa hela 5:an i sträck. Sedan får jag börja öka på ytterligare. Jag tar det verkligen jättelungt, för jag vill absolut inte få känningar i löparknät igen.


Kram, kram



lördag 16 mars 2013

Härliga vårvinter!

De senaste två dagarna har jag tillbringat i Huvudstaden tillsammans med trevliga kollegor. Vi har haft förmånen att besöka konferensen Flerspråkighet i fokus. Jag har varit på fyra föreläsningar och fyra seminarier med fokus på frågor som i allra högsta grad är aktuella i mitt arbete med barn som har ett annat modersmål än svenska. Helt fantastiska dagar!

Idag är också en helt fantastisk dag, men på ett helt annat sätt. Förmiddagen spenderade jag här:



Det syns kanske lite dåligt på bilden, men det är faktiskt ett skidspår där...

Konferensen i Stockholm hade 700 deltagare som kom från olika delar av vårt avlånga land. Det blev väldigt påtagligt vilken skillnad det är i klimat när vi på lunchen satt och pratade med varandra. När vi åkte hemifrån på torsdag morgon hade vi 26 minusgrader, medan man i den södra änden av landet bara hade några få minusgrader. Vi kom också fram till att vi här uppe i norr har en årstid som de i söder faktiskt inte har, nämligen vårvintern. Däremot börjar ju deras vår betydligt tidigare än här i norr. Om jag hade bott i Skåne skulle jag nog kunna ta loss min racer från trainern 1-2 månader tidigare... MEN, jag hade missat fantastiska vårvinterdagar som idag!

Nu ska jag packa ihop mig, Sonen och Gumman och gå på en härlig promenad i eftermiddagssolen!


Kram, kram

söndag 10 mars 2013

Sportlovet slut - men inte sportandet!

Så var sportlovet slut för denna gång... Det är ju tur att man får fortsätta sporta trots att det inte är lov!

Efter Halvvasan har jag inte varit alltför sugen på att åka längdskidor, kanske mest för att det har känts jobbigt att valla om skidorna. Det känns också lite som att säsongen är slut (trots att det troligtvis går att åka flera veckor till...). Halvvasan var ju liksom målet den här säsongen och nu är ju det gjort. Igår var vädret så fantastiskt härligt här, så jag kände mig mer eller mindre tvingad till att fara ut en sväng. Jag vallade om skidorna och gav mig ut på en riktigt härlig tur i solskenet efter lunch. Det ångrar jag inte!

I flera dagar har jag varit sugen på att prova ett pass på trainern som jag läste om i senaste numret av Cycling plus. Det var ett ganska kort pass där man tränade på enbenstramp. Sambon läste på och gjorde om passet så att det passade mig bättre (åh, vad det är bra att ha en alldeles egen PT hemma <3). Nu är passet provat och godkänt. Det var riktigt roligt faktiskt så det måste jag göra om. Framtiden får väl utvisa om ett sådant här pass gör någon skillnad när man så småningom kommer ut på vägarna.

I morgon börjar allvaret igen - tillbaka till arbetet. Ganska skönt det med...


Kram, kram

torsdag 7 mars 2013

Fortsatt sportande

Sportlovet har fortsatt i sportandets tecken som sig bör. Jag måste dock vara ärlig och säga att det mest är Sonen som sportar, men vad gör väl det!?

Jag har suttit på ishallen och tittat på när Sonen med kompisar har åkt skridskor/spelat hockey under två eftermiddagar. För att inte mosa ihop helt satt jag och trampade på min trainer i en timme innan vi åkte ner till ishallen den ena dagen.

Igår hade jag turen att få sällskap av Svägerskan och hennes hund när jag skulle springa hem från hennes födelsedagsfika. Nu när hon och Svågern har flyttat hit kommer vi förhoppningsvis att kunna träna tillsammans lite oftare - både löpning, cykling och skidåkning!

Dagens träningspass blev för ovanlighetens skull tillsammans med båda mina barn. En härlig 3,5 km promenad tillsammans med ungar, Svärmor och hund låter kanske inte som ett alltför jobbigt träningspass. Om man lägger till en 40-kilos flicka i rullstol som ska styras i snön uppför och utför backar så får man ett helt ok styrkepass. Gummans elrullstol gick nämligen sönder under gårdagens promenad, så idag var det bara att ta till muskelkraft - perfekt! Assistenten lämnade vi hemma, hon blev nog inte alltför ledsen över en timmes rast...

Nu är det bara tre dagar kvar av sportlovet, undra vilka sporter vi ska hitta på under dessa dagar!?


Kram, kram

söndag 3 mars 2013

Sportlovet är inlett!

Efter gårdagens bussnöoväder var det gott om snö i skogarna idag. Jag och Sonen skulle i eftermiddag prova de nya, mindre isiga spåren. Jag iddes inte valla om skidorna efter tisdagens Halvvasa eftersom det inte brukar vara alltför betungande att åka några kilometer med min 7-åring. Det visade sig vara ett felval... Spåren var jättemjuka och extremt tröga. Snön packade sig under skidorna och vid ett flertal tillfällen höll jag på att stupa framlänges när det högg fast. Sonen som åker på vallningsfria skidor var inte heller imponerad av underlaget. Det blev inte den bästa skidturen vi haft tillsammans...

När vi kom hem bytte jag pjäxor mot löparskor och sprang ett par kilometer, jag måste ju börja vänja kroppen vid löpning igen! Jag hoppas verkligen att min pulsklocka har fått spel för annars blir jag lite orolig när det gäller löpformen. Maxpulsen (i 5.50 fart) var 193 och medelpulsen 177. jobbigt var det faktiskt inte!

Dagen har avslutats med födelsedagsfika hos min äldsta systerdotter. Kalaset slutade med en plankan-utmaning mot mammsingen. Det visade sig att hon hädanefter går under namnet Stålmormor. Alla Core-pass hon gått på har verkligen gett resultat - jag fick vika ner mig till slut :-)


Kram, kram

fredag 1 mars 2013

Rapport från Halvvasan

Rapporten från Halvvasan fick ett tvärt slut vid starten... De som följer mig på facebook och instagram har kunnat se att jag faktiskt lyckades ta mig i mål - och dessutom på en tid som jag inte ens i mina vildaste fantasier hade kunnat tro att jag skulle göra (3:36:12)!

Om veckorna före loppet var fyllda av negativa händelser, både träningsmässigt och i livet i övrigt, så var dagen när det verkligen gällde bara fylld av positiva saker (förutom paniken då...).

Vi bodde i ett helt fantastiskt fint hus i Mora som vi delade med andra skidåkare som antingen redan hade åkt Öppet spår eller skulle åka Halvvasan. Vi blev servade med färdigbäddade sängar, frukost efter önskemål och gratis parkering ett stenkast från bussen till starten.

Skidorna hade jag lämnat in hos Mattias Svahn för vallning. De hundralapparna visade sig vara väl investerade pengar då jag hade ett helt fantastiskt glid under hela loppet. Jag skulle nog säga att jag stakade åtminstone 75% av de 4,5 milen och detta utan att jag kände att jag behövde ta ut mig fullständigt. I utförsbackarna var jag alltid tvungen att lägga mig i ett tomt spår eftersom jag annars gled ikapp de som var framför mig och var tvungen att bromsa.

Även vädret var på åkarnas sida den här dagen. Vid starten skulle jag uppskatta att det kanske var 6-7 minusgrader och innan målgång kanske det hade hunnit bli 4-5 grader varmare. Solen höll sig borta hela dagen vilket faktiskt var positivt. Om den hade letat sig fram skulle det ha blivit plusgrader vilket i sin tur hade gjort att det hade blivit väldigt tungt före. Som det nu var så var det hårda fina spår som höll hela vägen.

När det gäller organisationen kring loppet är den ju helt fantastisk. De har ju haft några år på sig att träna på logistiken kring alla dessa tusentals åkare, men det är ju ändå imponerande. Man slussas från buss till väskinlämning, från väskinlämning till start, från start till mål (fast den delen får man ordna själv - men det är ju bara att följa spåren), från mål till skidinlämning, från skidinlämning till buss, från buss till väskuthämtning, från väskuthämtning till dusch, från dusch till buss, från buss till skiduthämtning och sen får man göra vad man vill!

Följetongen kring mitt skavsår på hälen slutade lyckligt. Jag ägnade väl ungefär 20 minuter av morgonen åt att preparera hälen med compeed, tejpar och skumgummin. När jag stod i startfållan tog jag två alvedon och hade laddat upp med en naproxen i fickan att ta vid behov. Naproxenen ligger kvar där än. Efter halva vägen började jag känna av hälen lite grann, men inte mer än en lätt obehagskänsla. Eftersom jag kunde staka så mycket blev det inte en sådan stor påfrestning på hälen. Jag var lite nervös att ta av förbandet på kvällen, men det visade sig att skavsåret inte ens hade blivit sämre under resans gång!

Nu är den första delen av Halvklassikern avklarad. Det var också den största utmaningen, på papperet, för mig personligen. Innan den här säsongen hade jag åkt 8 km som längst på skidor. Den här säsongen har jag inte åkt längre än 17 km i sträck, då mina långpass var inplanerade under de sista 4 veckorna när foten inte tillät mig att åka skidor överhuvud taget. Ni kanske förstår att jag är mer än nöjd över min prestation.

Nu ser jag fram emot cykelsäsongen!


Kram, kram