fredag 1 mars 2013

Rapport från Halvvasan

Rapporten från Halvvasan fick ett tvärt slut vid starten... De som följer mig på facebook och instagram har kunnat se att jag faktiskt lyckades ta mig i mål - och dessutom på en tid som jag inte ens i mina vildaste fantasier hade kunnat tro att jag skulle göra (3:36:12)!

Om veckorna före loppet var fyllda av negativa händelser, både träningsmässigt och i livet i övrigt, så var dagen när det verkligen gällde bara fylld av positiva saker (förutom paniken då...).

Vi bodde i ett helt fantastiskt fint hus i Mora som vi delade med andra skidåkare som antingen redan hade åkt Öppet spår eller skulle åka Halvvasan. Vi blev servade med färdigbäddade sängar, frukost efter önskemål och gratis parkering ett stenkast från bussen till starten.

Skidorna hade jag lämnat in hos Mattias Svahn för vallning. De hundralapparna visade sig vara väl investerade pengar då jag hade ett helt fantastiskt glid under hela loppet. Jag skulle nog säga att jag stakade åtminstone 75% av de 4,5 milen och detta utan att jag kände att jag behövde ta ut mig fullständigt. I utförsbackarna var jag alltid tvungen att lägga mig i ett tomt spår eftersom jag annars gled ikapp de som var framför mig och var tvungen att bromsa.

Även vädret var på åkarnas sida den här dagen. Vid starten skulle jag uppskatta att det kanske var 6-7 minusgrader och innan målgång kanske det hade hunnit bli 4-5 grader varmare. Solen höll sig borta hela dagen vilket faktiskt var positivt. Om den hade letat sig fram skulle det ha blivit plusgrader vilket i sin tur hade gjort att det hade blivit väldigt tungt före. Som det nu var så var det hårda fina spår som höll hela vägen.

När det gäller organisationen kring loppet är den ju helt fantastisk. De har ju haft några år på sig att träna på logistiken kring alla dessa tusentals åkare, men det är ju ändå imponerande. Man slussas från buss till väskinlämning, från väskinlämning till start, från start till mål (fast den delen får man ordna själv - men det är ju bara att följa spåren), från mål till skidinlämning, från skidinlämning till buss, från buss till väskuthämtning, från väskuthämtning till dusch, från dusch till buss, från buss till skiduthämtning och sen får man göra vad man vill!

Följetongen kring mitt skavsår på hälen slutade lyckligt. Jag ägnade väl ungefär 20 minuter av morgonen åt att preparera hälen med compeed, tejpar och skumgummin. När jag stod i startfållan tog jag två alvedon och hade laddat upp med en naproxen i fickan att ta vid behov. Naproxenen ligger kvar där än. Efter halva vägen började jag känna av hälen lite grann, men inte mer än en lätt obehagskänsla. Eftersom jag kunde staka så mycket blev det inte en sådan stor påfrestning på hälen. Jag var lite nervös att ta av förbandet på kvällen, men det visade sig att skavsåret inte ens hade blivit sämre under resans gång!

Nu är den första delen av Halvklassikern avklarad. Det var också den största utmaningen, på papperet, för mig personligen. Innan den här säsongen hade jag åkt 8 km som längst på skidor. Den här säsongen har jag inte åkt längre än 17 km i sträck, då mina långpass var inplanerade under de sista 4 veckorna när foten inte tillät mig att åka skidor överhuvud taget. Ni kanske förstår att jag är mer än nöjd över min prestation.

Nu ser jag fram emot cykelsäsongen!


Kram, kram




2 kommentarer:

  1. Så otroligt bra gjort samt otroligt tur med såret också :)

    SvaraRadera