Det har inte hänt mycket här på bloggen den senaste veckan. Det betyder absolut inte att det har varit lugnt i verkliga livet. Det är dock inte på träningsfronten som det har varit fullt upp.
Sjukdomen som Gumman kom hem med förra måndagen visade sig inte alls vara någon vanlig förkylning, utan det var hennes krampsjukdom som spökade. Efter att ha krampat från och till i drygt 2 dygn, trots maxdos av kramplösande och höjning av ordinarie mediciner, fick vi till slut åka ambulans in till sjukhuset för att få hjälp där.
Det visade sig att det inte var så lätt att hjälpa Gumman där heller. För att göra en lång historia kort blev det IVA, nedsövning, respirator, EEG, sond och massor av kramplösande mediciner. Trots detta fortsatte Gumman att krampa. Efter ett dygn fick hon dessutom en lunginflammation som gjorde det hela ännu besvärligare.
Igår, efter drygt 3 dygn i respirator, kunde man äntligen ta bort denna obehagliga tingest (som naturligtvis hjälpte, men var väldigt obehaglig för Gumman). Dagen gick åt till att försöka få ordning på andningen. Kramperna fortsatte och mediciner fortsatte att höjas.
I natt har Gumman sovit riktigt ordentligt för första gången sen hon vaknade ur narkosen i fredags. Sömn är den bästa medicinen mot kramper, så det känns verkligen skönt att hon nu får sova.
Idag har Gumman dessutom fått lämna IVA och är nu på Barnavdelningen, vilket är en stor lättnad. Hon har fortfarande lite kramper, men hon sover riktigt bra däremellan och det känns verkligen som att det sakta men säkert håller på att vända. Vi håller alla tummar vi har.
Träning och tävlingar känns verkligen inte prioriterat i detta läge, samtidigt som jag vet att man mår bättre och orkar mer när man får röra på sig. Igår kväll sprang jag en liten sväng, vilket var jätteskönt och idag passade jag på att hoppa ner i poolen och simma lite när jag tog Sonen till simskolan. På fredag var det tänkt att jag skulle simma Vansbro Halvsim, men just nu känns det långt borta.
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar