Orkeslös

Att vistas på sjukhus är något vi är vana vid i vår familj. Att vistas på sjukhus och inte vara säker på att man kommer att komma hem som en hel familj är dock något som vi aldrig kommer att vänja oss vid. Så dålig som Gumman var den här gången har hon nog aldrig varit, så att det har tagit hårt på oss alla är väl inte så konstigt. Det är nu 4 dagar sedan Gumman fick komma hem från sjukhuset. Hon är fortfarande väldigt tagen efter de två veckorna med kramper och lunginflammation, men hon är hemma i alla fall!

Själv är jag som en urvriden disktrasa - helt orkeslös och oförmögen att ta mig för något. En tvätt kan ta ett dygn att få upp på strecket och dammsugningen av huset som jag började med i måndags är fortfarande inte färdig. När det gäller träningen är jag lika orkeslös där...

Den här veckan har jag lyckats få in två löppass och två cykelpass. Jag känner mig otroligt svag och orkar verkligen inte ta i. Jag har accepterat att kroppen inte är på topp och masat mig fram i maklig(t) tempo/hastighet och försökt njuta av att få röra på mig i alla fall.

I eftermiddag har jag lyckats hitta energi till att städa ur vår husvagn. Jag hoppas verkligen att vi kommer att orka ta oss iväg någon sväng framöver. Direkt jag kom in i vagnen kände jag ett lugn, det är så otroligt avslappnande att bo i husvagn (det är bara det där med att packa och komma iväg...). Om Gumman är så pass pigg att hon kan åka till korttids nästa vecka kanske det blir någon liten sväng, vi får väl se.


Kram, kram