Ett inlägg om något HELT annat...

Man ska inte få ha det för bra helt enkelt... Om man nu kan säga det när det gäller en familj med en multihandikappad dotter. Varje gång man får en känsla av att "nu funkar det" - allt flyter på ganska bra; då ska man se upp, för det varar ofta inte länge. Är det inte FK som bråkar om assistanstimmar så är det ngn assistent som slutar. Den här gången är det korttidsboendet som börjar göra radikala förändringar i vistelsetider - man blir bara så LESS!

Att dessa förändringar sedan påverkar beslut från FK, assistenters arbetstider (och i slutänden även antalet anställda assistenter) och en familjs HELA livssituation - det är det ingen som tar hänsyn till!

Som förälder till ett barn med funktionshinder har man inte bara detta faktum att förhålla sig till, man måste också vara beredd på att slåss för de rättigheter man har. Ibland (som för tillfället) känner man sig helt maktlös och orkar egentligen inte kämpa mer, men självklart hittar man de där krafterna någonstans och blir den där besvärliga, bråkiga föräldern som man tvingas vara (oavsett om det gäller kontakt med sjukvården, FK, kommunen eller skolan). Grrrrrrr