Det krävs tydligen ett brutet revben för att få med sig Sambon ut på en promenad... För första gången på flera år lyckades jag, efter en del gullande och övertalning, lura med mig honom på förmiddagens stavgångspromenad. Det var inte med ett leende på läpparna han gick vid min sida, men han surade inte! (även om det muttrades en del om hur tråkigt och meningslöst det är att "bara" gå...)
Då Sambon är något begränsad i sin rörlighet för tillfället blev det inte en alltför rask promenad, så den går väl knappast under kategorin "pulshöjande aktvivitet". Eftermiddagens träningspass, som jag kallar Jobba hårt på åkern, tror jag dock hör hemma där.
Vår misskötta gräsmatta, som bara är klippt 3-4 gånger den här sommaren (pga att vi inte har tagit tag i att köpa en ny gräsklippare då vår gamla gått sönder), har fått sig en sista omgång innan vintern. Jag funderade skarpt på att försöka få tag på en lie för att brotta ner åkern som hade vuxit sig tät och fin på vår baksida, men bestämde mig för att tacka ja till Bästa vännens erbjudande om att låna deras nya gräsklippare. Det visade sig vara ett klokt val - den fungerade jättebra och underlättade verkligen mitt hårda slit på åkern. Armarna känns nu lite som spagetti, men gräsmattan är kort och fin (med inslag av små gräskorvar som ligger utspridda över hela gården, men det gör mig ingenting). Till våren SKA vi ta tag i gräsklipparinköpet!
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar