torsdag 9 februari 2012

Handhavandefel

Efter en smått galen dag med lektioner, TFP för plötsligt besök på vårdcentral (ingen lunginflammation för Gumman - tur!), samverkansträff och trevligt främmande för kaffe på maten var det skönt att få ge sig ut på en löpartur i den sköna kvällsluften. Benen kändes fortfarande extra pigga efter den löpartorka som rått den senaste tiden, så jag bestämde mig för att springa en lite snabbare runda.

Klantig som jag var lyckades jag inte riktigt få igång min pulsklocka ordentligt vilket jag inte märkte förrän jag hade sprungit nästan halva vägen. Alltså syns det inte hur snabb jag faktiskt var idag och hur lång sträcka jag sprang - det finns ju bara bevis för halva sträckan! Sista biten sprang jag faktiskt och fantiserade om att jag skulle sätta mig i bilen och köra den sträcka som fattades i klockan (med armen ut genom fönstret) men då skulle det ju se ut som att jag sprang JÄTTESNABBT och det skulle ju inte heller vara trovärdigt.

Man är ganska knäpp ändå. Den enda som kollar min Garmin-sida med träningshistoriken är jag själv, och jag vet ju hur långt och snabbt jag sprang, men ändå är det som att det som inte är registrerat där aldrig är gjort. Vid ett tillfälle före jul kastade jag av mig träningskläderna och struntade i att fara ut och springa bara för att klockan visade sig vara utan batterier. Som sagt - knäpp!


Kram, kram

4 kommentarer:

  1. Jag vet fler som inte tyckt att det är lönt att träna utan klockan...

    SvaraRadera
  2. Jag är en av dom.

    Tomas

    SvaraRadera
  3. Det är ju helt värdelöst att träna utan klocka. Då finns det ju inga bevis på att man genomfört passet :-)

    SvaraRadera