Helgens träningsvila i huvudstaden resulterade i träningsvärk i vaderna och en ond fot. Detta efter allt promenerande, både utomhus och inomhus. Det var så härligt att få känna på riktig vårluft. Snart är den här också - i alla fall om man ska tro på kören som sjöng vid majbrasan ikväll...
Då både jag och Sambon ville träna denna lediga måndag fick jag äran att träna före lunch. Trött, orkeslös och med onda vader gav jag mig iväg på den löpartur som Sambon tilldelat mig (han har nu åter fått ta på sig rollen som PT, en roll som legat vilande sen i höstas). Dagens träningspass var 5 km i ett tempo under 5 min/km. Eftersom jag absolut inte vill misslyckas med mina uppsatta träningsmål måste jag alltid springa lite snabbare än det som är målet för dagen. Detta för att vara på den säkra sidan om jag blir trött på slutet. Idag blev jag VÄLDIGT trött på slutet, men jag lyckades snitta 4,51 per km i alla fall.
Foten verkar däremot inte må så bra av snabb löpning... Flera gånger under dagen är det någon som har stuckit in en kniv i foten/tån och vridit runt. Jag är i alla fall glad att jag inte har brutit foten och måste hoppa omkring i gips i sex veckor - min Svärfar har det ändå värst.
Kram, kram
Tack för omtanken, men det finns de som har det värre.
SvaraRadera