lördag 31 mars 2012

Promenadlöpning

Idag lyser solen från en klarblå himmel och det bara spritter i löparbenen. Efter att ha vilat helt från löpningen och gjort mitt träningsprogram för knät varje dag i en vecka så tänkte (ville, hoppades, tyckte) jag att jag nu borde ha fått så starka muskler och så mycket löparvila att jag kan springa lite igen.

Jag har faktiskt lärt mig något av tidigare misstag (!) och tog det riktigt lugnt. Jag varvade rask promenad med löpning i 5 km. 1km gång+1km löpning+1km gång+1km löpning+0,5km gång+0,5km löpning. Det gick faktiskt riktigt bra, jag tror inte att jag kände något alls i knät. Däremot kändes inte löparformen något vidare... Jag får väl hoppas att det inte dröjer alltför länge innan flåset återvänder. Det bästa av allt var att jag inte kände av foten överhuvudtaget!


Kram, kram

torsdag 29 mars 2012

Träning med Blossom

Både jag och Bästa vännen har ju som bekant några små skavanker som gör att vi inte kan träna som vi vill. Efter att ha funderat fram och tillbaka vad vi egentligen skulle aktivera oss med för att inte börja klättra på väggarna, fick jag en briljant idé. I mina gömmor hittade jag en gammal tränings DVD med Blossom, som jag blåste av dammet ifrån.

Idag efter jobbet tog jag så med mig min och en av Bästa vännens pojkar hem från skolan och sedan kom hon efter med en tredje pojke. Vi serverade pojkarna mellanmål och "tvingade" sedan ut dem i snöslasket med orden: "Se nu till att vara sams - vi ska träna och har inte tid att lösa några konflikter". Sedan parkerade vi oss framför tv:n i en timme och lydde Blossoms varje order. Pojkarna lydde, till vår stora häpnad, också vår order...

Nu har vi alltså fått ur oss lite energi, men jag vet ärligt talat inte om det gav så jättemycket (morgondagens eventuella träningsvärk får väl avgöra detta). Vi fick ju i alla fall träffas och träna tillsammans, vilket var ganska länge sedan sist.


Kram, kram

lördag 24 mars 2012

Svaga benmuskler

Gårdagen spenderade jag i Storstan tillsammans med Bästa vännen. Målet med dagen var att räta ut några frågetecken beträffande storlek på cykel till henne och eventuellt också hitta en cykel. Dagen blev lyckad och det slutade med att även hon beställde en Canyon. Detta betyder att när alla vägar har tinat fram och det är dags för cykelsäsongen att börja är vi båda redo att ge oss ut. Längtar!!

Idag har jag roat mig med att leta fram ett träningsprogram som ska vara bra vid löparknä. När jag sedan gav mig på övningarna visade det sig att de var jobbigare än jag trodde. Man kan väl säga att jag fick bevis för att vissa muskelgrupper som ska motverka löparknä kanske är lite för underutvecklade.... De närmsta veckorna får jag väl roa mig med att försöka stärka upp dessa muskler och stretcha, stretcha och stretcha. Då har jag ju något att göra i alla fall.

torsdag 22 mars 2012

Låångsaam liten runda

Kunde inte hålla mig ifrån löpningen idag, trots att jag kanske borde. Asfalten har tinat fram, solen har lyst hela dagen, det är plusgrader ute... Det var helt enkelt omöjligt att låta bli!

Jag sprang vääldigt låångsaamt och i bara tre kilometer, men jag behövde inte stanna upp och börja gå vilket är ett stort plus. Jag kände av både knät och foten och skulle inte ha kunnat springa längre, men jag är nöjd över att ha fått lufta löparskorna en liten stund i alla fall.


Kram, kram

onsdag 21 mars 2012

Inköp!

Nu är den beställd och betalad! Eller rättare sagt; snart betalad, jag ska bara sälja bilen först...


Det blev en Canyon roadlite 7,0

Jag och Bästa vännen har bestämt oss för att börja cykla som komplement till löpning och skidåkning. Vi har båda två varit drabbade av diverse skador som går att härleda till att löpningen sliter lite hårt på våra stackars ben, fötter och knän. Vi tänkte att vi skulle prova på något som (förhoppningsvis) är lite mer skonsamt för våra kroppar, och då låg ju cyklingen väldigt nära till hands. När man dessutom bor tillsammans med en cykelfantast är det ju ännu lättare att halka in på denna bana...


Kram, kram

Barnens Vasalopp

Dagens idrottsevenemang var Barnens Vasalopp. Sonens skola anordnade ett 1 km lopp för Förskoleklass och åk 1. Vädergudarna var lyckligtvis på barnens sida och bjöd på ett fantastiskt skidåkarväder. Det var riktigt roligt att se att det finns så många barn som tycker att det är så roligt att åka längdskidor.

Sonen har varit hemma från skolan i två dagar på grund av sjukdom, men nu verkar han vara frisk som en nötkärna i alla fall. Inte nog med att han hade ork att åka loppet, han och en av hans kompisar var dessutom de enda barn som tog en extra runda runt spåret efter att de fyllt på sina energinivåer med lite fika.


Pärlbandet av barn som åkte iväg mot målsnöret...

Ett säkert vårtecken är att jag kunde sätta Sonen och hans skidor i cykelkärran när vi skulle ta oss till loppet. Nu kan jag nog snart börja cykla till och från jobbet. Hurra!!


Kram, kram

lördag 17 mars 2012

Inspirerad

Här har det hänt grejer minsann! Jag har varit så upptagen att jag inte ens hunnit blogga.

Igår var jag i "storstan" och hämtade mina efterlängtade formgjutna sulor. De är verkligen jättesköna!

Idag har jag varit på inspirationsdag; Kvinnor och löpning. Jag blev så inspirerad att jag lyckades skaffa mig löparknä direkt. Det känns som en repris på min ofrivilliga löparvila från i höstas... Konstigt nog är jag inte helt bedrövad över det. Jag är mest glad över att det verkar som om mina iläggssulor fungerar bra i alla fall. Smärtan i foten har inte blivit värre under dagen, trots en hel del belastning. När det gäller löparknät får jag väl vila från löpning ytterligare ett tag till, stretcha och sedan ta det lite lugnt med backintervallerna (på Sambons inrådan).

I övrigt har det förberetts en del inför framtida inköp, som är träningsrelaterde. Fortsättning följer!


Kram, kram

tisdag 13 mars 2012

För liten rumpa?

Eftersom jag inte kan springa p.g.a ond fot och inte kan åka skidor p.g.a is, så hoppade jag efter dagens middag upp på Sambons trainer iförd XL-byxorna. Jag börjar dock misströsta lite gällande cykling som träningsform. Efter 20 minuters cyklande får jag varje gång så otroligt ont i rumpan att jag nästan inte står ut. Jag känner mig som en fakir som istället för att gå på glödande kol har satt mig ner på den... Eftersom jag har så stora cykelbyxor (vilket medför en relativt stor "buntning") tycker jag att det borde vara hyfsat mjukt och skönt att sitta på den minimala sadeln. Tänk bara när jag får mina egna cykelbyxor i XS (med en minimal "buntning" jämförelsevis), det kommer ju aldrig att gå! Sambon hävdar dock att smärtan försvinner om man bara cyklar lite oftare. Vi får väl se om jag har gett upp innan dess.

Just nu längtar jag bara tills det blir fredag så att jag får hämta mina nya formgjutna sulor. På lördag blir det löpning för hela slanten!!


Kram, kram

söndag 11 mars 2012

Äntligen löpning!

Då morgonen bjöd på strålande sol, takdropp och nollgradigt i skuggan kunde jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att ge mig ut och springa en liten sväng. Foten har känts lite bättre de senaste dagarna, så jag chansade.

Jag sprang bara 3 km i lugnt tempo. Jag var i dålig löparform och fick mer ont i foten igen - men det var det värt! Det var riktigt härligt att äntligen få springa igen!

Igår förmiddag var vädret lika fint som det var idag, så jag startade dagen med en tur i skidspåret. Efter den gångna veckans stormande hade det dock blåst ner extremt mycket boss i spåren, så det var både isigt och skräpigt - inte optimala förhållanden alltså... Trots detta var det mycket härligt att få komma ut och röra på sig efter veckans påtvingade vila.

Jag lyckades göra en riktigt praktvurpa där i min ensamhet i det isiga spåret. I slutet av en av de längsta backarna svängde spåret, men inte Katten, så det blev en rejäl kraschning i 39,8 km/h. Konstigt nog så slog jag mig inte alls, inte ens en liten blåning fick jag. Man skulle kunna tro att jag har tränat på att falla, men så är inte fallet...


Kram, kram




fredag 9 mars 2012

Sportlov = Sjuklov

Som SPORTlov sett har den gångna veckans lov varit ganska misslyckat. Jag har tyvärr inte sportat en enda gång på hela veckan. Detta på grund av en mycket envis förkylning som slog till lagom till ledigheten. Intentionen till aktivitet har funnits där de senaste dagarna, men tyvärr inte orken.

Sambon har skaffat en app till sin telefon som tar pulsen genom fingret. Detta är en kvällsaktivitet som vi brukar roa oss med (konstigt - jag vet, men vi är lite konstiga...). Då jag häromkvällen hade en vilopuls på 43 blev jag friskförklarad av Sambon. Trots detta kände jag mig orkeslös och lätt febrig nästa dag, alltså ingen träning.

Då jag efter dagens städpass med dammsugning och torkning av golv fick svettningar och ansträngd andning fick jag sluta bort eventuell skidåkning även idag (eller också får jag se dagens städpass som dagens träningspass).

Jag har i alla fall fått vila ordentligt och spendera tid med min familj under lovet vilket jag är väldigt glad över, men det hade ju varit trevligt att få vara ute i solen och träna i dagsljus för ovanlighetens skull... Men, men, nu dröjer det inte länge till så får man träna i dagsljus även på kvällen!


Kram, kram

tisdag 6 mars 2012

Lunch i "fjällen"

Denna härliga sportlovstisdag passade jag och Bästa vännen på att leka "Vi är i fjällen" tillsammans med våra fyra pojkar. Det grävdes en eldgrop i snön och lades ut liggunderlag i solen. Det täljdes grillpinnar, kokades kaffe, tillagades pastasallad och pinnbrödsdeg. Sedan solade, grillade och lekte vi i snön (vissa gjorde dock mer av det ena än det andra...). Att vi sedan befann oss på baksidan av Bästa vännens hus - mitt i tätorten - det spelade ingen roll!

Tre pojkar (av fyra) som klättrar i djupsnön!


Kram, kram

lördag 3 mars 2012

Sportlov

Första dagen på sportlovet och jag, Sambon och Sonen har inlett det med en förmiddag i skidspåret.

Sambon är ännu inte helt övertygad om att skidåkning faktiskt är roligt, men jag skyller på hans dåliga dagsform (han är förkyld). Jag ska nog få honom att förstå hur härligt det kan vara!

Kram, kram


fredag 2 mars 2012

Ortopedteknikerbesök

Dagens besök hos ortopedteknikern (som var en man och inte en kvinna...) kunde inte ha gått bättre. Jag ska få, eller rättare sagt köpa, formgjutna ilägg till mina löparskor. De måste jag till en början använda i alla skor för att sedan förhoppningsvis bara behöva när jag tränar. Utöver detta skulle han göra en mindre justering på mina löparskor, och även på mina skidpjäxor om det var nödvändigt.

Ortopedteknikern försäkrade mig om att jag absolut skulle kunna börja springa igen bara jag fått mina ilägg till skorna. Vilken lycka! Jag höll faktiskt på att börja gråta. De senaste veckorna har jag på allvar börjat tro att jag skulle bli tvungen att lägga löparskorna på hyllan för alltid... Om två veckor kan jag hämta mina formgjutna ilägg och sen kan jag troligtvis börja spring lite lätt.

Eftermiddagen har jag spenderat instängd i garaget tillsammans med mina och Sambons skidor. Nu har båda paren fått sig både glidvalla och fästvalla, så nu har Sambon inga ursäkter för att inte följa med ut i skidspåret. Jag tror det blir en tur redan i morgon!


Kram, kram

torsdag 1 mars 2012

Skidlek

Från snö och vinterkyla till slask och plusgrader - och fort gick det! Blev det vår bara för att blev mars?

Trots dagens takdropp och traktorernas idoga arbete med att skrapa fram asfalt så är det ändå snö och vinter i skidspåren. Ikväll begav jag mig tillsammans med Sonen, Bästa vännen och hennes son till Skidlek. Det var en riktigt trevlig tillställning där barn i olika åldrar fick åka i spåren, åka i backar med små knixar, släppa bollar i hinkar i slutet av en backe och åka små banor där man skulle runda koner och åka under bågar. Alla de här övningarna var också väldigt nyttiga för vissa mammor (läs; mig).

När barnen hade åkt färdigt blev Sonen hemskjutsad av sällskapet så att jag kunde stanna kvar i spåret och åka en sväng för mig själv. Det var riktigt skönt i luften och jag njöt verkligen av att få vara ute i skogen och röra på mig. Däremot var inte själva skidåkningen speciellt njutbar. Kombinationen dåligt glid, dåligt fäste, trasig truga och tappad pigg på staven var inte direkt optimal. Trots detta kom jag hem nöjd och glad över att i alla fall ha fått ett ordentligt träningspass.

I morgon blir det besök hos ortopedtekniker med min onda fot. Hoppas att hon har någon magisk lösning för min onda fot. Jag vill gärna kunna börja springa igen!


Kram, kram