Helgens träningsvila i huvudstaden resulterade i träningsvärk i vaderna och en ond fot. Detta efter allt promenerande, både utomhus och inomhus. Det var så härligt att få känna på riktig vårluft. Snart är den här också - i alla fall om man ska tro på kören som sjöng vid majbrasan ikväll...
Då både jag och Sambon ville träna denna lediga måndag fick jag äran att träna före lunch. Trött, orkeslös och med onda vader gav jag mig iväg på den löpartur som Sambon tilldelat mig (han har nu åter fått ta på sig rollen som PT, en roll som legat vilande sen i höstas). Dagens träningspass var 5 km i ett tempo under 5 min/km. Eftersom jag absolut inte vill misslyckas med mina uppsatta träningsmål måste jag alltid springa lite snabbare än det som är målet för dagen. Detta för att vara på den säkra sidan om jag blir trött på slutet. Idag blev jag VÄLDIGT trött på slutet, men jag lyckades snitta 4,51 per km i alla fall.
Foten verkar däremot inte må så bra av snabb löpning... Flera gånger under dagen är det någon som har stuckit in en kniv i foten/tån och vridit runt. Jag är i alla fall glad att jag inte har brutit foten och måste hoppa omkring i gips i sex veckor - min Svärfar har det ändå värst.
Kram, kram
måndag 30 april 2012
fredag 27 april 2012
Middag
Dagens middag avnjöts på hotellrummet. Trots att varken jag eller sambon är någon hejare på att äta med pinnar lyckades vi få i oss maten.
torsdag 26 april 2012
Snabb men trött
Efter söndagens och måndagens cykelpass har jag känt mig lite mör i kroppen, främst i lår och knän... Igår kväll fick jag dock lust att ge mig ut på en liten löprunda - och liten blev den. Jag sprang bara 3 km, men jag sprang i ett relvativt högt tempo. Ett så pass högt tempo att jag tog ut mig så att jag hade hosta i ett par timmar efteråt. Om jag ska vara helt ärlig så mådde jag faktiskt lite illa också (vilket inte hör till vanligheten när det gäller mig). Det känns i alla fall bra att veta att jag faktiskt klarar av att springa lite snabbare. Så fort knät börjar kännas lite mer stabilt ska jag börja springa intervaller för att förhoppningsvis bli ännu lite snabbare.
Om gårdagens träningspass var väldigt kort, så blev det ett lite längre idag. Trots det blöta, regniga vädret som kvällen bjöd på, så for jag ut på en cykeltur. Det var riktigt skönt och uppfriskande och förvånande nog inte alls kallt trots att det bara var 4 grader och regn. Idag fick jag cykla med mina nylästade cykelskor för första gången och det var jätteskönt. Jag kände ingen smärta alls i min onda fot som tidigare lyst illröd efter varje gång jag cyklat. Det verkar ju lovande!
I morgon åker jag och Sambon till huvudstaden över helgen, så nu blir det träningsuppehåll i tre dagar.
Kram, kram
Om gårdagens träningspass var väldigt kort, så blev det ett lite längre idag. Trots det blöta, regniga vädret som kvällen bjöd på, så for jag ut på en cykeltur. Det var riktigt skönt och uppfriskande och förvånande nog inte alls kallt trots att det bara var 4 grader och regn. Idag fick jag cykla med mina nylästade cykelskor för första gången och det var jätteskönt. Jag kände ingen smärta alls i min onda fot som tidigare lyst illröd efter varje gång jag cyklat. Det verkar ju lovande!
I morgon åker jag och Sambon till huvudstaden över helgen, så nu blir det träningsuppehåll i tre dagar.
Kram, kram
måndag 23 april 2012
Gofika
Gemensamma dagar för cykling med Bästa vännen är inbokade flera veckor framöver - detta för att vi överhuvud taget ska få till det i våra upptagna liv med barn, jobb och älsklingar som också vill träna. Denna måndag var den första av dessa inplanerade dagar.
Efter gårdagens tur och retur hem till mamma var inte mina lår i toppform. Redan i den första backen kändes det som att de ville hem och lägga sig i soffan. Som tur var ville hjärnan något annat, så det blev en härlig cykeltur i alla fall. Bästa vännen, som hade vilat från cyklingen sen i fredags, verkade ha lite piggare ben. Flera gånger fick hon vänta in mig när jag inte riktigt orkade hänga på i uppförsbackarna.
När jag och mina trötta ben kom hem hade Världens Bästa Sambo bakat en blåbärspaj och kokat kaffe, så efter duschen fick jag slänga mig i soffan och fika gofika och se på bra teve. Underbart!
Kram, kram
Efter gårdagens tur och retur hem till mamma var inte mina lår i toppform. Redan i den första backen kändes det som att de ville hem och lägga sig i soffan. Som tur var ville hjärnan något annat, så det blev en härlig cykeltur i alla fall. Bästa vännen, som hade vilat från cyklingen sen i fredags, verkade ha lite piggare ben. Flera gånger fick hon vänta in mig när jag inte riktigt orkade hänga på i uppförsbackarna.
När jag och mina trötta ben kom hem hade Världens Bästa Sambo bakat en blåbärspaj och kokat kaffe, så efter duschen fick jag slänga mig i soffan och fika gofika och se på bra teve. Underbart!
Kram, kram
söndag 22 april 2012
Hem till mamma
Ännu en gång har jag "utnyttjat" svärföräldrarna som barnvakt för att kunna cykla tillsammans med Sambon. Som tur är verkar de inte tycka att det är alltför betungande vilket jag är väldigt glad och tacksam över.
Sambon var på svensexa hela gårdagen, så han var i lagom form för att vara ute och valla mig efter vägarna. Dagens färd blev hem till mamma som bor dryga två mil hemifrån mig. Väl där blev vi bjudna på kaffe och energimuffins som mamma passande nog hade bakat (det slank nog ner en smörgås eller två också). Sambon fortsatte sedan på en lite längre tur i högre tempo medan jag slappade och tog det lungt hemma hos mamsen. Hemvägen fick jag klara av ensam, men det gick riktigt bra - även om benen kändes ganska trötta på slutet...
Idag har jag vågat mig på, och lyckats med, att dricka samtidigt som jag cyklade. De tidigare gångerna jag varit ute har jag varit tvungen att stanna när jag behövt dricka. Det underlättar ju faktiskt ganska mycket att kunna dricka i farten, så jag är ganska nöjd att jag äntligen vågade prova. Apropå rädsla så är jag fortfarande väldigt rädd när jag cyklar, men förhoppningsvis går det över när man fått lite mer cykelvana.
Kram, kram
Sambon var på svensexa hela gårdagen, så han var i lagom form för att vara ute och valla mig efter vägarna. Dagens färd blev hem till mamma som bor dryga två mil hemifrån mig. Väl där blev vi bjudna på kaffe och energimuffins som mamma passande nog hade bakat (det slank nog ner en smörgås eller två också). Sambon fortsatte sedan på en lite längre tur i högre tempo medan jag slappade och tog det lungt hemma hos mamsen. Hemvägen fick jag klara av ensam, men det gick riktigt bra - även om benen kändes ganska trötta på slutet...
Idag har jag vågat mig på, och lyckats med, att dricka samtidigt som jag cyklade. De tidigare gångerna jag varit ute har jag varit tvungen att stanna när jag behövt dricka. Det underlättar ju faktiskt ganska mycket att kunna dricka i farten, så jag är ganska nöjd att jag äntligen vågade prova. Apropå rädsla så är jag fortfarande väldigt rädd när jag cyklar, men förhoppningsvis går det över när man fått lite mer cykelvana.
Kram, kram
lördag 21 april 2012
Gammal
Efter en heldag på stan med Sonen begav jag mig igår eftermiddag ut på en liten löpartur. Jag valde för ovanlighetens skull att springa utmed älven. Det var ett felval... Gårdagen bjöd på stormvindar som inte var att leka med och efter strandpromenaden vid det öppna vattnet kändes det som att det blåste värre än någon annastans i mitt samhälle. Jag som hade tänkt mig ut på en lugn liten löparrunda blev tvungen att ta i från tårna för att överhuvud taget ta mig framåt. Jag lovar att jag hade blåst baklänges om jag hade försökt stå stilla, så mycket motvind hade jag.
Denna lilla löpartur visade sig vara den utlösande faktorn som gjorde att min kropp blev gammal. Efter middagen (som blev två timmar senare än planerat p.g.a. vissa elproblem i mitt hus) rasade min nu gamla kropp ihop och blev JÄTTEtrött. Eller, rättare sagt, det var mest benen som blev jättetrötta. Jag satt på en stol i köket och såg på teve eftersom jag inte orkade gå till soffan i vardagsrummet... När klockan var tio var jag tvungen att gå och lägga mig, inte för att JAG var trött utan för att mina BEN var trötta. I morse när jag vaknade var kroppen fortsatt lika trött. Det tog mig nästan 1½ timme att ta mig ur sängen och det hör inte till vanligheten.
Sambon skyller den gamla kroppen på cyklingen, att jag inte är van att träna så långa stunder åt gången. Jag hoppas att han har rätt och att den här gamla kroppen vänjer sig snabbt och blir pigg och rask snart igen!
Kram, kram
Denna lilla löpartur visade sig vara den utlösande faktorn som gjorde att min kropp blev gammal. Efter middagen (som blev två timmar senare än planerat p.g.a. vissa elproblem i mitt hus) rasade min nu gamla kropp ihop och blev JÄTTEtrött. Eller, rättare sagt, det var mest benen som blev jättetrötta. Jag satt på en stol i köket och såg på teve eftersom jag inte orkade gå till soffan i vardagsrummet... När klockan var tio var jag tvungen att gå och lägga mig, inte för att JAG var trött utan för att mina BEN var trötta. I morse när jag vaknade var kroppen fortsatt lika trött. Det tog mig nästan 1½ timme att ta mig ur sängen och det hör inte till vanligheten.
Sambon skyller den gamla kroppen på cyklingen, att jag inte är van att träna så långa stunder åt gången. Jag hoppas att han har rätt och att den här gamla kroppen vänjer sig snabbt och blir pigg och rask snart igen!
Kram, kram
torsdag 19 april 2012
Sambocykling
Idag efter middagen var Svärmor vänlig nog att vara barnvakt så att jag och Sambon hade möjlighet att fara ut och cykla tillsammans. Denna gemensamma cykelrunda var helt på mitt initiativ. Som träning sett var den inte mycket att hänga i julgranen för Sambon. För att vara helt säker på att kunna hålla mitt långsamma tempo var han först ute på en egen "liten" träningsrunda. Denna runda mätte tydligen cirka 90 km.... Ja, vad ska man säga!?
Vår gemensamma runda visade sig vara exakt lika lång som den som jag och Bästa vännen var på häromdagen, men vi cyklade en helt annan väg. Cyklingen med Sambon var dock lite hårdare o gick lite snabbare, trots att det faktiskt var jag som fick bestämma tempo hela vägen. Kanske berodde detta något högre tempo delvis på att jag denna gång inte hade laddat upp genom att vara uppe halva natten, dricka alkoholhaltiga drycker och hoppa runt i högklackade skor i flera timmar? Eller också berodde det helt enkelt på att jag försökte imponera på en snygging på svart racer...
Kram, kram
Vår gemensamma runda visade sig vara exakt lika lång som den som jag och Bästa vännen var på häromdagen, men vi cyklade en helt annan väg. Cyklingen med Sambon var dock lite hårdare o gick lite snabbare, trots att det faktiskt var jag som fick bestämma tempo hela vägen. Kanske berodde detta något högre tempo delvis på att jag denna gång inte hade laddat upp genom att vara uppe halva natten, dricka alkoholhaltiga drycker och hoppa runt i högklackade skor i flera timmar? Eller också berodde det helt enkelt på att jag försökte imponera på en snygging på svart racer...
Kram, kram
söndag 15 april 2012
Händelserik helg!
Helgen har varit händelserik för min egen del. Gårdagen bjöd på möhippa för en av mina svägerskor. Bland många andra trevliga aktiviteter fick vi alla prova på den inte så kända (för mig i alla fall) kampsporten Kendo. Det var verkligen en upplevelse - och en mycket trevlig sådan! Det är inte varje dag man får slå sin svägerska i huvudet det hårdaste man kan med en bambupinne...
Dagen efter kvällen före (alltså idag) bjöd på riktigt vackert väder, så trots min sömnbrist och min höga vilopuls tog jag och Bästa vännen våra nyinköpta cyklar på en premiärtur. Jag vet inte om vi är galnare än andra, men vår första tur på landsvägscykel blev en nätt liten runda på 31 km. Det var riktigt roligt, och vi hade båda två ett stort leende på läpparna hela vägen. Att jag sen var mer eller mindre livrädd hela tiden är kanske en annan historia. Jag tänker att jag kanske kommer att vänja mig.
En liten hemlighet: jag lyckades ännu en gång med konststycket att göra en SPD-vurpa - i stillastående. Denna gång landade jag dock inte över Sambon (kanske eftersom han befann sig 15 km bort), men väl i en hög med gegga. Inga skador i alla fall!
Dagen efter kvällen före (alltså idag) bjöd på riktigt vackert väder, så trots min sömnbrist och min höga vilopuls tog jag och Bästa vännen våra nyinköpta cyklar på en premiärtur. Jag vet inte om vi är galnare än andra, men vår första tur på landsvägscykel blev en nätt liten runda på 31 km. Det var riktigt roligt, och vi hade båda två ett stort leende på läpparna hela vägen. Att jag sen var mer eller mindre livrädd hela tiden är kanske en annan historia. Jag tänker att jag kanske kommer att vänja mig.
En liten hemlighet: jag lyckades ännu en gång med konststycket att göra en SPD-vurpa - i stillastående. Denna gång landade jag dock inte över Sambon (kanske eftersom han befann sig 15 km bort), men väl i en hög med gegga. Inga skador i alla fall!
fredag 13 april 2012
Premiär
Fredag den 13:e har hittils varit en riktigt bra dag! På förmiddagen gick Sonen till en kompis, så jag passade på att springa mina 8 km i strålande förmiddagssol. Det gick riktigt bra om än formen fortfarande skulle kunna vara bättre. Det bästa var att det fungerade att springa så pass långt utan att jag kände av knät överhuvud taget.
Efter lunchen tog jag och Sonen var sin cykel och trampade ner till centrum för att köpa cykelslangar till min "cyklatilljobbetcykel" som fått punktering två gånger på två veckor... När vi kom ut från affären fick vi syn på två snabba cyklister som susade förbi, det var Bästa vännen och hennes man som var ute på en provtur med hennes nya racer (som Sambon var och skruvade ihop till henne igår). Jag blev om möjligt ännu mer sugen på att lufta min pärla, så när jag kom hem åkte cykelskorna på och pärlan blev utsläppt från garaget. Jag höll mig inne på mitt bostadsområde och cyklade fram och tillbaka framför några grannars hus där det inte var alltför mycket sand på vägen. Jag tränade på att sätta fast och ta loss skorna 1000 gånger (kanske inte riktigt...), bromsade och växlade upp och ner, upp och ner. Tro mig eller ej, men jag gjorde inte en enda SPD-vurpa!
Kram, kram
Efter lunchen tog jag och Sonen var sin cykel och trampade ner till centrum för att köpa cykelslangar till min "cyklatilljobbetcykel" som fått punktering två gånger på två veckor... När vi kom ut från affären fick vi syn på två snabba cyklister som susade förbi, det var Bästa vännen och hennes man som var ute på en provtur med hennes nya racer (som Sambon var och skruvade ihop till henne igår). Jag blev om möjligt ännu mer sugen på att lufta min pärla, så när jag kom hem åkte cykelskorna på och pärlan blev utsläppt från garaget. Jag höll mig inne på mitt bostadsområde och cyklade fram och tillbaka framför några grannars hus där det inte var alltför mycket sand på vägen. Jag tränade på att sätta fast och ta loss skorna 1000 gånger (kanske inte riktigt...), bromsade och växlade upp och ner, upp och ner. Tro mig eller ej, men jag gjorde inte en enda SPD-vurpa!
Kram, kram
torsdag 12 april 2012
5 kilometer igen!
Jag har hållit mig ifrån cykeln sen sist och koncentrerat mig på löpningen. Så fort det har slutat att snöa varannan dag och sopats rent på vägarna ska jag ta ut min pärla och träna på att få fast bägge fötterna i pedalerna - utan att falla över Sambon. Vi får väl se när det blir och hur det går...
I veckan har jag försökt att springa lite längre sträckor utan att promenera däremellan. Det har gått bra med både 3 och 5 kilometer utan att jag har fått ont i knät. Om allt går enligt planerna tänkte jag ge mig på 8 km rundan i morgon.
Kram, kram
I veckan har jag försökt att springa lite längre sträckor utan att promenera däremellan. Det har gått bra med både 3 och 5 kilometer utan att jag har fått ont i knät. Om allt går enligt planerna tänkte jag ge mig på 8 km rundan i morgon.
Kram, kram
lördag 7 april 2012
SPD-vurpa
Lyckades just göra mitt livs första SPD-vurpa i mitt vardagsrum. Detta trots att jag stod helt stilla med ena foten på golvet...
Jag skulle bara prova att sätta fast mina nya skor i tramporna på cykeln eftersom det är något jag aldrig gort förut. Sambon var snäll och hjälpte till och försökte förklara hur man skulle göra. Det gick väldigt trögt och Sambon tog till och med på sig sina cykelskor och visade hur det skulle gå till (jag kanske är obildbar...). Det hela slutade med att jag till slut fick fast ena foten i trampan, men tappade balansen och föll - med cykel och allt - rakt över min sambo som föll i backen tillsammans med mig. Tyvärr var det nog Sambon som fick ta den största smällen, men vi får hålla tummarna att han inte blev allvarligt skadad.
Kram, kram
Jag skulle bara prova att sätta fast mina nya skor i tramporna på cykeln eftersom det är något jag aldrig gort förut. Sambon var snäll och hjälpte till och försökte förklara hur man skulle göra. Det gick väldigt trögt och Sambon tog till och med på sig sina cykelskor och visade hur det skulle gå till (jag kanske är obildbar...). Det hela slutade med att jag till slut fick fast ena foten i trampan, men tappade balansen och föll - med cykel och allt - rakt över min sambo som föll i backen tillsammans med mig. Tyvärr var det nog Sambon som fick ta den största smällen, men vi får hålla tummarna att han inte blev allvarligt skadad.
Kram, kram
fredag 6 april 2012
Solen lyser, himlen är blå
Solen lyser, himlen är blå,
vad det är skönt att leva då.
Högt i topp går allas humör,
och det är det som susen gör!
Känner ni igen sången? Om inte kan ni be mig sjunga den (men jag kan inte lova att det blir skönsång).
Hur som helst så är det den sången som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har just kommit hem efter en riktigt härlig gång/löpartur. Idag begav jag mig ut på min vanliga 8 km runda, det fick bära eller brista. Det visade sig bära! Jag ökade på min löpning sen i förrgår, så det blev 0,5 km gång följt av 1,5 km löpning som jag upprepade fyra gånger. Det gick jättebra och trots att jag verkligen tänkte på att ta det lugnt och inte ta i så mycket när jag sprang så hade jag ändå en snittfart på precis över 6 min/km på mina 8 kilometrar. Om det fortsätter att gå lika bra framöver kanske jag inte behöver oroa mig så mycket över kvartsmaran som det är tänkt att jag ska springa den 5 maj.
Glad påsk!
vad det är skönt att leva då.
Högt i topp går allas humör,
och det är det som susen gör!
Känner ni igen sången? Om inte kan ni be mig sjunga den (men jag kan inte lova att det blir skönsång).
Hur som helst så är det den sången som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har just kommit hem efter en riktigt härlig gång/löpartur. Idag begav jag mig ut på min vanliga 8 km runda, det fick bära eller brista. Det visade sig bära! Jag ökade på min löpning sen i förrgår, så det blev 0,5 km gång följt av 1,5 km löpning som jag upprepade fyra gånger. Det gick jättebra och trots att jag verkligen tänkte på att ta det lugnt och inte ta i så mycket när jag sprang så hade jag ändå en snittfart på precis över 6 min/km på mina 8 kilometrar. Om det fortsätter att gå lika bra framöver kanske jag inte behöver oroa mig så mycket över kvartsmaran som det är tänkt att jag ska springa den 5 maj.
Glad påsk!
onsdag 4 april 2012
Lyckad ökning
Trots att lapphandskarna dalade utanför fönstret när vi åt middag så klarnade det sedan upp igen och jag kunde bege mig ut på den inplanerade löparturen. Idag provade jag att öka på löpningen ytterligare; 0,5 km snabb promenad följt av 1 km löpning, vilket upprepades 4 gånger. Det blev alltså 4 km löpning och 2 km promenad. Knät höll återigen - vilken lycka! Däremot känns kroppen helt ur form. Att jag har en känning av ont i halsen och ett lätt tryck innanför pannbenet har kanske något med det att göra. Det är ju bara en arbetsdag kvar innan påsklov, så det är väl dags att bli sjuk igen...
Förresten, Sambon har återvänt hem efter en veckas cyklande på Mallorca, så nu är min cykel äntligen uppackad, ihopsatt och provsutten! Väck snö, väck!!
Kram, kram
Förresten, Sambon har återvänt hem efter en veckas cyklande på Mallorca, så nu är min cykel äntligen uppackad, ihopsatt och provsutten! Väck snö, väck!!
 |
| Pärlan :-) |
Kram, kram
måndag 2 april 2012
Formsvacka?
Eftersom snön envisades med att göra en comeback så bestämde sig jag och Bästa vännen för att göra detsamma - på längdskidor alltså. Jag hade egentligen ställt undan skidorna för den här säsongen, men det var nu inte lika lockande att fara ut på en löpartur som det var för två dagar sedan, så då fick skidorna komma fram igen.
Vädret var härligt, nollgradigt och sol, och spåren var nydragna och fina. Vi var båda riktigt nöjda över att få en så härlig avslutning på skidsäsongen. När vi hade åkt ett varv i spåret (4 km) kom det fram att vi båda kände oss riktigt ur form. Vi åkte på och beklagade oss över hur dåliga vi var. Vi hade båda onormalt hög puls och kände oss orkeslösa. Efter att ha gjort en snabbcheck av dagens matintag (som visade sig vara mycket bra för oss båda) kom vi fram till att vi kanske hade någon förkylning på gång. Efter ett tag kom vi dock på att vi båda hade otroligt dåligt glid; vi fick staka oss nerför alla backar och det frös fast under skidorna när vi saxade uppför backarna utanför spåret. Då gick det upp för oss att vi kanske inte alls var så dåliga som vi trodde, det var bara extremt tungt före idag. Vi var helt enkelt tvungna att ta i mycket mer än vad vi är vana vid... Så var det med den dåliga formen, förhoppningsvis är vi inte så dåliga när allt kommer kring.
Kram, kram
Vädret var härligt, nollgradigt och sol, och spåren var nydragna och fina. Vi var båda riktigt nöjda över att få en så härlig avslutning på skidsäsongen. När vi hade åkt ett varv i spåret (4 km) kom det fram att vi båda kände oss riktigt ur form. Vi åkte på och beklagade oss över hur dåliga vi var. Vi hade båda onormalt hög puls och kände oss orkeslösa. Efter att ha gjort en snabbcheck av dagens matintag (som visade sig vara mycket bra för oss båda) kom vi fram till att vi kanske hade någon förkylning på gång. Efter ett tag kom vi dock på att vi båda hade otroligt dåligt glid; vi fick staka oss nerför alla backar och det frös fast under skidorna när vi saxade uppför backarna utanför spåret. Då gick det upp för oss att vi kanske inte alls var så dåliga som vi trodde, det var bara extremt tungt före idag. Vi var helt enkelt tvungna att ta i mycket mer än vad vi är vana vid... Så var det med den dåliga formen, förhoppningsvis är vi inte så dåliga när allt kommer kring.
Kram, kram
Paket!
Det kom ett paket idag!!
Däremot känns det som att cykelsäsongen är en bit bort. Efter gårdagens snöoväder är detta utsikten från mitt hus...
söndag 1 april 2012
Tjejmilen 2012
Anmälningsbekräftelse(anmälan är betald)
Så var man anmäld till tävlingen som aldrig blev av för min del i fjol. I år kommer jag bevisligen inte undan, så nu är det bara att träna på och hoppas att den "gamla" kroppen håller! Jag anmälde mig i startgrupp 1 (under 52 minuter) - allt för att inte kunna såsa på med löpträningen...
Kram, kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)