Blodomloppet

Igår var jag och sprang Blodomloppet tillsammans med några kollegor. För att vara säker på att undvika skador värmde jag upp ordentligt.

Vi har temavecka på min skola den här veckan, och jag var snabb att anmäla mitt intresse på temat Uteliv. Det innebar att jag under gårdagen cyklade cirka 1,5-2 mil (varav hälften var i skogsterräng) på min "tantcykel" med cykelkorg och promenerade upp och ner för ett berg som ligger här i närheten. När jag kom hem från jobbet var jag så trött i benen att jag var tvungen att lägga mig på soffan i en timme. Jag hade nog helst stannat där hela kvällen, men det kändes inte riktigt som ett alternativ med tanke på att anmälan till Blodomloppet var min idé.

När jag väl var på plats var det ju inte annat att göra än att springa så fort jag bara orkade. Utan att överdriva var det nog de längsta 10 km jag någonsin har sprungit och jag ville ge upp redan efter 2 av dem, men tjurskallig som jag är så var det bara att bita ihop och springa. Trots de trötta benen och trängseln lyckades jag springa betydligt snabbare än jag hade hoppats på. För första gången någonsin lyckades jag springa milen på under 50 minuter. Den officiella tiden blev 49.15 (fast jag hörde ryktas om att banan bara var 9,8 km - men den informationen väljer jag att ignorera....).


Kram, kram

Naturskön cykling med trevligt sällskap

Min och Svägerskans inställda cykeltur från förra helgen blev av idag istället. Nu i efterhand så gjorde det inte så mycket att vi var tvungna att vänta en vecka, för vädret var betydligt bättre idag än förra söndagen (däremot var det förstås lite onödigt med det elaka halsontet som hon råkade ut för...).

Vi cyklade en runda på lite drygt 4,5 mil, med lagom mycket backar och väldigt vacker natur. Jag tackar de erfarna herrarna för tipset på runda och kan nog lova att det inte var sista gången jag cyklade den. Jag tackar även Svägerskan för sällskapet och hoppas att jag kan lova att denna första gemensamma cykeltur inte var den sista...


Kram, kram

Cykelbränna

Sommarens cykelbränna är ett faktum. Detta är resultatet av 1 h 45 min cykling med spf 10...

Ensamma mamman

Äntligen känns det som att sommaren och värmen är på gång! Idag är första dagen i år som man kunnat vara ute i t-shirt utan att frysa. Det blev till och med en glasspaus i solen på väg hem från jobbet/skolan/förskolan.

Det blir ingen träning för min del idag, för jag är för tillfället ensamstående med fem barn (sex barn om inte Gumman hade varit på korttids). Sambon har åkt ner till södern för att cykla Vänern runt på tre dagar, och jag är barnvakt till Bästa vännens fyra barn i ett par dagar.

Det är absolut inte synd om mig för det, jag är bara glad att jag har lite sällskap här hemma. Dessutom fick jag vara ute på en riktigt härlig cykelrunda i kvällssolen igår.


Kram, kram

Ett under har skett...

...min klocka har återuppstått!!

Naken

Ikväll har jag varit ut på min första löpartur utan pulsklocka på nästan två år. Jag kände mig naken...

Eländes elände

Dagens cykling med Svägerskan blev tyvärr en cykeltur utan henne. En elak hals gjorde att hon inte kunde följa med idag, men vi tänker göra ett nytt försök nästa helg.

Eftersom jag blev alldeles själv idag så kortade jag ner den tänkta rundan med knappa 2 mil, men mina ben var inte ledsna för det. Den första halvan av rundan kändes mina lår riktigt trötta och sega, troligtvis en svit av fredagens cykling. Nu i efterhand har jag mest ont i ljumskarna och ser inte alls fram emot eftermiddagens inplanerade städning av huset.

För att muntra upp stämningen ytterligare bestämde sig min pulsklocka för att dö när jag skulle ladda in dagens träning. Just nu ligger den på laddning utan att det händer ett dugg. Eftersom träning utan klocka är som ingen träning alls (i min hjärna) kan jag troligtvis se fram emot åtminstone ett par veckors vila - eller också får jag helt enkelt lära mig att träna utan klocka...


Kram, kram

Fullt upp!

Här råder bloggtorka...

Veckan har varit fylld av födelsedagar, skivsläpp på Sonens skola och middagsbjudningar. Däremellan har jag faktiskt hunnit få in ett par löparpass och ett cykelpass.

Under ovan nämnda cykelpass, som blev en tur hem till mamma, lyckades jag och Bästa vännen med bedriften att göra varsin SPD-vurpa inom loppet av 20 sekunder. Hon tippade åt ena hållet och jag åt det andra. Jag hade turen att landa mjukt i ett dike medan mitt sällskap tyvärr landade på asfalten. Jag skyller min vurpa på henne och hon skyller sin på mig, vilket känns helt ok för mig. Jag är mest glad över att vi fått göra bort några vurpor innan vi ska börja cykla barbent och barärmat, men i den takt som sommaren närmar sig för tillfället så behöver vi väl ändå inte oroa oss för att få några skrubbsår. Snart är det väl dags att börja klä på sig igen inför höstvindarna...

I morgon blir det i alla fall en cykeltur med Svägerskan - det ser jag fram emot!


Kram, kram

Mjölksyra?

Sambon var idag vänlig nog att ta med mig ut på ett entimmes intervallpass med inslag av backträning (på cykel). Det blev riktigt jobbigt - för mig i alla fall - och vid ett par tillfällen fick jag till och med en lätt stickande känsla i låren. Kan det ha varit en känning av mjölksyra? Ja, jag vet inte - jag brukar inte lyckas med att få det, men det kanske är så det ska kännas...


Kram, kram

Blött och blåsigt

Trots det mycket dåliga cykelföret begav sig jag och Bästa vännen ut på en cykeltur igår efter middagen. Eftersom vi har planerat in våra gemensamma cykelpass (både dag och tid) flera veckor i förväg för att vi ska få in dem i våra fullspäckade scheman, så kan man inte ställa in pga "lite" regn och blåst. Igår hade jag dessutom ordnat med barnvakt så att vi skulle kunna cykla.

Bästa vännen ville cykla någon form av intervallpass, så efter att ha rådgjort med Sambon så bestämde vi oss för att cykla på lite hårdare i 2x10 minuter under vår dryga 30 kilometersrunda. Innan vi for hemifrån bestämde vi vart dessa intervaller skulle ske. När vi sedan kom ut i stormen insåg vi att vi skulle få cykla rakt mot vinden och regnet. Detta resulterade i att våra intervaller inte blev så snabba. Däremot blev de väldigt jobbiga! Medelhastigheten på denna runda blev, trots att vi tog i för kung och fosterland, exakt samma som i söndags när vi cyklade samma runda - då en av oss var extremt bakis och den andra hade extremt mycket träningsvärk (vem som är vem förtäljer inte den här historien...). Det känns verkligen som att väderförhållandena spelar in en hel del när man cyklar.


Kram, kram

Kaffe på maten

Sitter på min bro i kvällssolen och dricker kaffe och njuter av värmen (i min fleecejacka). Snön vill dock inte lämna oss helt riktigt ännu...

Ingen tycker synd om mig...

Efter dagens middag undrade Sambon (retsamt) om det inte var dags att jag uppdaterade min blogg eftersom jag inte berättat hur det gick med min träningsvärk efter gårdagens cykling. Han verkar tro att jag vill mörka mina svaga sidor. Här kommer i alla fall den nakna sanningen: cyklingen visade sig inte alls göra mina onda muskler något gott, snarare tvärtom. Träningsvärken blev bara värre och värre under kvällen och innan dagen var till ända hade jag ondare i framsida lår än jag någonsin haft. Sambon visade dock ingen medkänsla när jag nästan inte kunde hålla tillbaka tårarna - han bara skrattade! Han menar att så länge man inte är skadad utan "bara" har träningsvärk så är det tillåtet att skratta... Det ska jag komma ihåg tills den dag då rollerna är ombytta!


Kram, kram

Tävlingsvärk

Gårdagens löpning gick bara fint trots det slaskiga vinteraktiga vädret. Jag la mig bakom en veteran (han sprang i klassen M70) som sprang i 5,0 tempo. Det var bra med lite draghjälp. Han skulle dock springa Halvmaran, så han sprang vidare när det var dags för mig att vända och springa tillbaka. Efter vändningen fick jag springa helt själv vilket ledde till att jag inte riktigt orkade hålla samma tempo. Jag gick ändå i mål på en tid precis under 54 minuter och en snittid på 5,07 min/km så jag känner mig absolut nöjd. Det är ändå snabbare än jag sprang på hela förra säsongen vilket borde betyda att det går att bli ännu lite snabbare innan den här säsongen är över.

Idag har jag träningsvärk (eller är det tävlingsvärk?) i ungefär hela kroppen vilket jag är lite förvånad över. Jag brukar nästan aldrig få träningsvärk när jag har sprungit nuförtiden... I eftermiddag ska jag och Bästa vännen bege oss ut på en lite lugnare cykeltur. Det kanske mjukar upp mina trötta muskler.


Kram, kram

Fredagsfin

Vilken lycka! De cykelkläder som jag och Sambon beställt blev hemlevererade idag. Nu ska här cyklas runt och göras reklam för den nystartade lokala cykelklubben!

Stockholmsresa - igen!

Första helgen i september är det ju dags för Tjejmilen. Jag och Bästa vännen hade planerat att åka till Stockholm och springa tillsammans, men tyvärr kan hon troligtvis inte springa överhuvud taget den här säsongen pga mycket kraftig benhinneinflammation (eventuell stressfraktur...). Istället var hon vänlig nog att "låna ut" en av sina vänner så att jag ändå får sällskap i Stockholm.

Igår bokade jag och min inlånade löparkompis hotell och flygresa till ovannämnda Stockholmsresa. Lantlolla som jag är (?) känner jag mig lite osäker och nervös när det gäller att komma mig fram till starten i tid på tävlingsdagen. Därför bokade vi samma hotell som jag och Sambon bodde på i helgen - då är jag helt säker på hur vi ska ta oss till och från flygplatsen, och från hotellet till starten. Dessutom vet jag att det är bra frukost på hotellet, vilket egentligen är det allra viktigaste.

I morgon är det första genrepet inför denna stora händelse; den lokala löpartävlingen äger rum. I fjol sprang jag den lagom långa distansen 4,6 km, men i år blir det den något längre distansen Kvartsmaran. Om jag ska avancera i samma takt varje år måste det ju bli Halvmaran nästa år, men det ska jag inte lova att det blir... Vädret har lovat snöblandat regn och 1-2 plusgrader. Inte det bästa alltså, men så länge det inte haglar får vi kanske vara nöjda. Nu håller jag bara tummarna att jag och min halvtrasiga kropp håller ihop i 10,5 km!


Kram, kram

Felklädd

Idag fick jag oväntat sällskap på min inplanerade cykeltur. Bästa vännen hörde av sig och skulle, passande nog, cykla hem från helgens husvagnssemester. Då vi rett ut vart hon egentligen hade befunnit sig (jag hade tänkt cykla åt helt motsatt håll eftersom jag hade missuppfattat vart hon faktiskt hade varit) så cyklade jag och mötte henne. Detta betydde att vi båda fick sällskap under halva vår träningsrunda i alla fall.

Vädret var fantastiskt idag och jag behövde verkligen inte frysa i cykelbyxor, långkalsonger och vintertights. Jag hade klarat mig hur bra som helst utan långkallingarna och var väldigt tacksam att jag valt den tunnare sorten och inte ullvarianten. Ska det fortsätta på det här viset kanske man kan lägga undan vintertightsen innan midsommar...


Kram, kram