Dagens cykling med Svägerskan blev tyvärr en cykeltur utan henne. En elak hals gjorde att hon inte kunde följa med idag, men vi tänker göra ett nytt försök nästa helg.
Eftersom jag blev alldeles själv idag så kortade jag ner den tänkta rundan med knappa 2 mil, men mina ben var inte ledsna för det. Den första halvan av rundan kändes mina lår riktigt trötta och sega, troligtvis en svit av fredagens cykling. Nu i efterhand har jag mest ont i ljumskarna och ser inte alls fram emot eftermiddagens inplanerade städning av huset.
För att muntra upp stämningen ytterligare bestämde sig min pulsklocka för att dö när jag skulle ladda in dagens träning. Just nu ligger den på laddning utan att det händer ett dugg. Eftersom träning utan klocka är som ingen träning alls (i min hjärna) kan jag troligtvis se fram emot åtminstone ett par veckors vila - eller också får jag helt enkelt lära mig att träna utan klocka...
Kram, kram
Ja det är inte lätt utan tekniken ! På min promenad i dag lyssnade jag på Spotify men plötsligt ramlade ena hörsnäckan ut och gummipluppen försvann! Det blev mycket tråkigare att fortsätta promenaden :)
SvaraRadera