Aktiviteten för dagen var hundpromenad - på arbetstid! Då jag tyvärr inte har någon hund själv tar jag alla tillfällen jag kan få att umgås med andras hundar. Idag blev det en två timmars skön promenad tillsammans med 10 hundar (jag hade även sällskap av 8 barn och 3 vuxna).
Efter dagens hundpromenad kan jag notera att en 5 kilometers promenad med barn i åldrarna 10-12 år tar lite drygt 1 1/2 timme. Jag har även noterat att en 2 kilometers promenad med barn i en ålder av 6 år tar nästan 1 timme (detta efter att ha promenerat hem från skolan tillsammans med Sonen och hans kompis). Den slutsats jag drar av detta är att den dag jag ska promenera med Sonen till skolan på morgonen måste vi lämna hemmet senast 07,20 för att komma i tid (skolan börjar 08,20). Just nu är jag ganska nöjd över att sparkföret är så pass bra som det är.
Kram, kram
onsdag 29 februari 2012
söndag 26 februari 2012
Rent och snyggt!
Denna vackra vinterhelg har mestadels gått i städandets och tvättandets tecken i mitt hem, men däremellan har jag i alla fall hunnit med lite träning.
Igår förmiddag tog jag med mig Sonen och en av Bästa vännens söner till skidspåret. Vi åkte 2 km tillsammans och hade det riktigt mysigt. Sonen blev riktigt stolt när han för första gången klarade "den långa, farliga backen" utan att ramla. Träning ger färdighet!
På kvällen hämtade jag upp Bästa vännen vid bussen efter att hon jobbat hela dagen. I bilen hade jag bådas våra skidor. Sedan begav vi oss till ett skidspår i en annan del av kommunen - allt för att få lite omväxling. Vi åkte uppför ett berg, och nerför ett berg. När vi befann oss där längst uppe på berget fick vi se en riktigt fin solnedgång över ett vintervitt landskap. Riktigt vackert!
Eftersom min fot fortfarande inte mår riktigt bra, den är egentligen inte bättre alls, så ligger jag lite lågt med löpningen för tillfället. Skidåkningen går helt ok, bara jag inte försöker skejta för då trycker det på den onda knölen. Ikväll försökte jag mig på lite cykling på Sambons trainer och det gick också helt ok, men jag skulle inte klara av att ha något större motstånd för smärtan känns ändå av lite när jag trampar. Trist...
Kram, kram
Igår förmiddag tog jag med mig Sonen och en av Bästa vännens söner till skidspåret. Vi åkte 2 km tillsammans och hade det riktigt mysigt. Sonen blev riktigt stolt när han för första gången klarade "den långa, farliga backen" utan att ramla. Träning ger färdighet!
På kvällen hämtade jag upp Bästa vännen vid bussen efter att hon jobbat hela dagen. I bilen hade jag bådas våra skidor. Sedan begav vi oss till ett skidspår i en annan del av kommunen - allt för att få lite omväxling. Vi åkte uppför ett berg, och nerför ett berg. När vi befann oss där längst uppe på berget fick vi se en riktigt fin solnedgång över ett vintervitt landskap. Riktigt vackert!
Eftersom min fot fortfarande inte mår riktigt bra, den är egentligen inte bättre alls, så ligger jag lite lågt med löpningen för tillfället. Skidåkningen går helt ok, bara jag inte försöker skejta för då trycker det på den onda knölen. Ikväll försökte jag mig på lite cykling på Sambons trainer och det gick också helt ok, men jag skulle inte klara av att ha något större motstånd för smärtan känns ändå av lite när jag trampar. Trist...
Kram, kram
torsdag 23 februari 2012
Vallaproblem
Efter den gångna veckans fyra turer i längdåkningsspåren kan jag bara konstatera att det är väldigt svårt att valla rätt - inte för att jag trodde något annat, jag har bara fått det bevisat...
Om ni frågar mig så tycker jag faktiskt att jag är jätteduktig på att valla. Jag känner mig väldigt proffsig när jag står där med mitt (eller Sambons) vallajärn, mina vallaburkar och alla andra vallningstillbehör. Notera nu att detta är min subjektiva känsla. I verkligheten är jag så långt ifrån proffsig man kan komma inom detta område.
Som sagt, själva vallningen tycker jag går jättebra. Problemet är att jag hittills alltid har lyckats välja fel valla. Två gånger pga. att jag vallat dagen innan jag ska åka och förlitat mig på temperaturuppgifter från klart.se och och yr.no, som i efterhand visat sig vara fel. Idag vågade jag inte konsultera dessa icke tillförlitliga vädersajter, så jag tittade istället på min termometer och vallade efter den precis innan jag gav mig iväg. Det visade sig att detta inte var mycket bättre. Termometern visade tyvärr -2 grader när det i själva verket var -9 grader. Det kanske är dags att investera i en ny termometer!?
Trots detta vallningsmissöde gick det över förväntan i spåret och jag kom hem glad i sinnet, men lite kall om rumpa och lår.
Kram, kram
Om ni frågar mig så tycker jag faktiskt att jag är jätteduktig på att valla. Jag känner mig väldigt proffsig när jag står där med mitt (eller Sambons) vallajärn, mina vallaburkar och alla andra vallningstillbehör. Notera nu att detta är min subjektiva känsla. I verkligheten är jag så långt ifrån proffsig man kan komma inom detta område.
Som sagt, själva vallningen tycker jag går jättebra. Problemet är att jag hittills alltid har lyckats välja fel valla. Två gånger pga. att jag vallat dagen innan jag ska åka och förlitat mig på temperaturuppgifter från klart.se och och yr.no, som i efterhand visat sig vara fel. Idag vågade jag inte konsultera dessa icke tillförlitliga vädersajter, så jag tittade istället på min termometer och vallade efter den precis innan jag gav mig iväg. Det visade sig att detta inte var mycket bättre. Termometern visade tyvärr -2 grader när det i själva verket var -9 grader. Det kanske är dags att investera i en ny termometer!?
Trots detta vallningsmissöde gick det över förväntan i spåret och jag kom hem glad i sinnet, men lite kall om rumpa och lår.
Kram, kram
tisdag 21 februari 2012
Höghastighetssport
Efter helgens snöstorm har de nu hunnit få ordning på skidspåren. Jag och Bästa vännen var ikväll ute på en riktigt härlig runda. Vi harvade oss runt i 7,5 km, och jag föll inte en enda gång! Mitt sällskap lyckades däremot falla på nästan exakt samma ställe som jag föll på i söndags...
Jag är faktiskt ganska fascinerad av hur fort det faktiskt går i längdspåren, och att jag lyckas hålla mig på benen i dessa farter. På platten går det kanske inte så fort för mig, eftersom jag varken har teknik eller särskilt stor erfarenhet av längdskidåkning, men i utförsbackarna går det undan! Idag kom jag upp i en hastighet av 37,5 km/h som snabbast. Det enda jag tänkte på i den farten var: "Faller jag nu så slår jag ihjäl mig!", men idag slapp jag alltså falla och slå ihjäl mig - tur!
Kram, kram
Jag är faktiskt ganska fascinerad av hur fort det faktiskt går i längdspåren, och att jag lyckas hålla mig på benen i dessa farter. På platten går det kanske inte så fort för mig, eftersom jag varken har teknik eller särskilt stor erfarenhet av längdskidåkning, men i utförsbackarna går det undan! Idag kom jag upp i en hastighet av 37,5 km/h som snabbast. Det enda jag tänkte på i den farten var: "Faller jag nu så slår jag ihjäl mig!", men idag slapp jag alltså falla och slå ihjäl mig - tur!
Kram, kram
söndag 19 februari 2012
Premiärvurpa
Efter gårdagens och nattens snöstorm bestämde jag och Bästa vännen oss för att vi skulle trotsa vädergudarna och ge oss ut på en tur med löparskidorna.
Vi blev inte direkt förvånade när det visade sig att de ännu inte hade hunnit köra upp spåren, men de höll som bäst på med att köra runt med skoter för att platta till snön. Vi bestämde oss för att åka några varv i lugnt tempo i skoterspåren i alla fall. Den sträcka som jag i lördags åkte på drygt 16 minuter tog idag 24 minuter (det förklarar ungefär vilken skillnad det var i spårkvalité).
Idag lyckades jag också med bedriften att göra min första vurpa. Den skedde inte som förväntat i en utförsbacke, utan jag föll pladask i en kurva på plattmark när skidorna på något sätt fastnade i varsitt skoterspår. Helt plötsligt befann jag mig bara liggandes i spåret (skrattande)... Det lär nog inte vara den sista vurpan i vinter. Förhoppningsvis kan jag skratta även efter de kommande.
Kram, kram
Vi blev inte direkt förvånade när det visade sig att de ännu inte hade hunnit köra upp spåren, men de höll som bäst på med att köra runt med skoter för att platta till snön. Vi bestämde oss för att åka några varv i lugnt tempo i skoterspåren i alla fall. Den sträcka som jag i lördags åkte på drygt 16 minuter tog idag 24 minuter (det förklarar ungefär vilken skillnad det var i spårkvalité).
Idag lyckades jag också med bedriften att göra min första vurpa. Den skedde inte som förväntat i en utförsbacke, utan jag föll pladask i en kurva på plattmark när skidorna på något sätt fastnade i varsitt skoterspår. Helt plötsligt befann jag mig bara liggandes i spåret (skrattande)... Det lär nog inte vara den sista vurpan i vinter. Förhoppningsvis kan jag skratta även efter de kommande.
Kram, kram
lördag 18 februari 2012
Skidlöpning - på riktigt!
Efter gårdagens sjukhusbesök med Gumman passade jag på att besöka en sportaffär för att inhandla ett par löparskidor. Trots att säsongen ganska snart är slut ville jag inte vänta tills nästa vinter.
Jag har väl inte stått på ett par löparskidor sedan högstadiet, när man blev uttvingad i spåren på idrottslektionerna. Längdskidåkning har aldrig varit någon av mina starka sidor, ej heller någon favoritsysselsättning. Det låg väl ungefär på samma nivå som löpning... Eftersom jag kunde ändra åsikt gällande löpningen så tänkte jag att detsamma kunde gälla längdskidåkningen.
Fredagskvällen gick i vallningens tecken. Sambon tyckte nog att jag var lite tråkig när jag stod med vallaburkar, vallajärn, vax och sickel och tittade på Gunde Svan på Youtube (han är en riktigt duktig pedagog den där Gunde!). Trots att jag var helt grön när det gäller vallning lyckades jag få dit både glidvalla och fästvalla på skidorna.
Idag på förmiddagen begav jag mig tillsammans med Sonen till längdspåren för att provåka mitt nyinköp. Det gick faktiskt över förväntan. Jag föll inte en enda gång (även om det var nära...). Vallningen hade säkert kunnat vara lite bättre, men det var inte katastrof.
Visst är de snygga!?
Kram, kram
Jag har väl inte stått på ett par löparskidor sedan högstadiet, när man blev uttvingad i spåren på idrottslektionerna. Längdskidåkning har aldrig varit någon av mina starka sidor, ej heller någon favoritsysselsättning. Det låg väl ungefär på samma nivå som löpning... Eftersom jag kunde ändra åsikt gällande löpningen så tänkte jag att detsamma kunde gälla längdskidåkningen.
Fredagskvällen gick i vallningens tecken. Sambon tyckte nog att jag var lite tråkig när jag stod med vallaburkar, vallajärn, vax och sickel och tittade på Gunde Svan på Youtube (han är en riktigt duktig pedagog den där Gunde!). Trots att jag var helt grön när det gäller vallning lyckades jag få dit både glidvalla och fästvalla på skidorna.
Idag på förmiddagen begav jag mig tillsammans med Sonen till längdspåren för att provåka mitt nyinköp. Det gick faktiskt över förväntan. Jag föll inte en enda gång (även om det var nära...). Vallningen hade säkert kunnat vara lite bättre, men det var inte katastrof.
Visst är de snygga!?
Kram, kram
torsdag 16 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
Donation
Som tur är har jag inte fått några allergiska reaktioner sen sist. Jag fortsätter att smörja in min onda fot och försöker att inte överbelasta den. Det går väl sådär... Jag räknade just ut att jag har sparkat 12 km på två dagar. I morgon tar jag bilen till jobbet.
För att tvinga mig själv att vila de närmsta dagarna har jag alldeles nyss varit till Blodbussen och lämnat blod. Att träna dagarna efter att man donerat blod är inte något jag kan rekommendera. Det misstaget har jag gjort en gång, och det vill jag absolut inte vara med om igen! Den träningsrundan slutade med att jag först fick stänga in mig ensam i ett rum för att jag inte kunde sluta gråta (p.ga. total energibrist). När jag hade samlat mig så pass att jag kunde komma ut var jag tvungen att lägga mig ner på vardagsrumsgolvet och kunde sedan inte röra mig ur fläcken på en dryg timme. Sambon fick serva med dryck och energi i små portioner.
Med detta vill jag absolut inte avskräcka eventuella framtida blodgivare. Huvudsaken är att man inte tränar hårt i anslutning till att man lämnat blod. Det är otroligt viktigt att göra vad man kan för att hjälpa till i detta avseende. Nästa gång kan det ju vara du, jag eller någon annan vi bryr oss om som behöver blod. Om man bara kan och får ge blod tycker jag absolut att man ska göra det.
Kram, kram
För att tvinga mig själv att vila de närmsta dagarna har jag alldeles nyss varit till Blodbussen och lämnat blod. Att träna dagarna efter att man donerat blod är inte något jag kan rekommendera. Det misstaget har jag gjort en gång, och det vill jag absolut inte vara med om igen! Den träningsrundan slutade med att jag först fick stänga in mig ensam i ett rum för att jag inte kunde sluta gråta (p.ga. total energibrist). När jag hade samlat mig så pass att jag kunde komma ut var jag tvungen att lägga mig ner på vardagsrumsgolvet och kunde sedan inte röra mig ur fläcken på en dryg timme. Sambon fick serva med dryck och energi i små portioner.
Med detta vill jag absolut inte avskräcka eventuella framtida blodgivare. Huvudsaken är att man inte tränar hårt i anslutning till att man lämnat blod. Det är otroligt viktigt att göra vad man kan för att hjälpa till i detta avseende. Nästa gång kan det ju vara du, jag eller någon annan vi bryr oss om som behöver blod. Om man bara kan och får ge blod tycker jag absolut att man ska göra det.
Kram, kram
måndag 13 februari 2012
Inflammation?
Sista veckan har jag haft en svag känsla av smärta i min ena fotknöl (vid stortån). Jag har valt att ignorera denna diffusa smärta. Tyvärr har smärtan valt att tillta och är nu mer eller mindre konstant. Dessutom har knölen blivit svullen. Under kvällens långsamma löpartur kände jag för första gången av smärtan även under tiden som jag sprang.
Då jag är allergisk mot ipren och inte riktigt törs prova någon annan antiinflammatorisk tablett känns det lite svårt att självmedicinera för eventuell inflammation. Jag har aldrig vågat prova smärtstillande gel så jag vet inte om jag tål sådan heller, men alldeles nyss stal jag lite av Sambons Voltarengel och smorde in fotknölen. Nu sitter jag i soffan och väntar med fasa på att de allergiska reaktionerna (kaskadkräkningar och fruktansvärda magsmärtor) ska komma över mig. Jag håller dock tummarna att jag slipper...
Kram, kram
Då jag är allergisk mot ipren och inte riktigt törs prova någon annan antiinflammatorisk tablett känns det lite svårt att självmedicinera för eventuell inflammation. Jag har aldrig vågat prova smärtstillande gel så jag vet inte om jag tål sådan heller, men alldeles nyss stal jag lite av Sambons Voltarengel och smorde in fotknölen. Nu sitter jag i soffan och väntar med fasa på att de allergiska reaktionerna (kaskadkräkningar och fruktansvärda magsmärtor) ska komma över mig. Jag håller dock tummarna att jag slipper...
Kram, kram
lördag 11 februari 2012
Skidlöpning
Dagen började med skidlöpning tillsammans med Sonen. Ja, för honom i alla fall. Jag gick bredvid spåret i mina vinterkängor eftersom jag tyvärr inte äger några längdskidor (ännu...).
Han ser ut att ha den rätta stilen!
Efter lunch blev det min tur att löpa, dock inte i skidspåret. Det blev en 8 km runda idag som jag sprang på 41min och 30sek, alltså i 5,12 tempo i snitt. Jag känner mig riktigt nöjd med tanke på att det faktiskt är vinter med kyla (fast bara -3), snö och is. Dessutom hade jag riktigt stark motvind i 2 km.
Nu väntar en skön dusch och sedan middagsbjudning hos Svärföräldrarna med efterföljande Melodifestivalmys framför teven.
Kram, kram
Han ser ut att ha den rätta stilen!
Efter lunch blev det min tur att löpa, dock inte i skidspåret. Det blev en 8 km runda idag som jag sprang på 41min och 30sek, alltså i 5,12 tempo i snitt. Jag känner mig riktigt nöjd med tanke på att det faktiskt är vinter med kyla (fast bara -3), snö och is. Dessutom hade jag riktigt stark motvind i 2 km.
Nu väntar en skön dusch och sedan middagsbjudning hos Svärföräldrarna med efterföljande Melodifestivalmys framför teven.
Kram, kram
fredag 10 februari 2012
Boktips: One Day av David Nicholls
Svenskalärare som jag är kan jag bara inte låta bli att förmedla små boktips på detta forum. Eftersom jag även är engelskalärare känns det helt ok att läsa böcker på engelska också (vilket jag gjorde denna gång).
Just denna bok stal jag faktiskt av min svägerska under vår senaste utlandsresa (hon ska dock få tillbaka den nu när jag läst ut den).
One Day (En dag) är skriven på ett väldigt speciellt sätt. Man får följa de två huvudpersonerna, Dexter och Emma, under en och samma dag (alltså samma datum) under 20 års tid. På ett eller annat sätt har huvudpersonerna hela tiden kontakt med varandra, om inte genom möten så genom brev eller i tanken.
Om ni frågar mig så är det en absolut läsvärd bok med enbart en nackdel - det blir väldigt sandigt i sängen när man läser den. Om ni köper er egen bok kommer ni troligtvis ifrån detta lilla problem.
Betyg: B (på den nya betygsskalan - jag måste börja träna...)
Kram, kram
Just denna bok stal jag faktiskt av min svägerska under vår senaste utlandsresa (hon ska dock få tillbaka den nu när jag läst ut den).
One Day (En dag) är skriven på ett väldigt speciellt sätt. Man får följa de två huvudpersonerna, Dexter och Emma, under en och samma dag (alltså samma datum) under 20 års tid. På ett eller annat sätt har huvudpersonerna hela tiden kontakt med varandra, om inte genom möten så genom brev eller i tanken.
Om ni frågar mig så är det en absolut läsvärd bok med enbart en nackdel - det blir väldigt sandigt i sängen när man läser den. Om ni köper er egen bok kommer ni troligtvis ifrån detta lilla problem.
Betyg: B (på den nya betygsskalan - jag måste börja träna...)
Kram, kram
torsdag 9 februari 2012
Handhavandefel
Efter en smått galen dag med lektioner, TFP för plötsligt besök på vårdcentral (ingen lunginflammation för Gumman - tur!), samverkansträff och trevligt främmande för kaffe på maten var det skönt att få ge sig ut på en löpartur i den sköna kvällsluften. Benen kändes fortfarande extra pigga efter den löpartorka som rått den senaste tiden, så jag bestämde mig för att springa en lite snabbare runda.
Klantig som jag var lyckades jag inte riktigt få igång min pulsklocka ordentligt vilket jag inte märkte förrän jag hade sprungit nästan halva vägen. Alltså syns det inte hur snabb jag faktiskt var idag och hur lång sträcka jag sprang - det finns ju bara bevis för halva sträckan! Sista biten sprang jag faktiskt och fantiserade om att jag skulle sätta mig i bilen och köra den sträcka som fattades i klockan (med armen ut genom fönstret) men då skulle det ju se ut som att jag sprang JÄTTESNABBT och det skulle ju inte heller vara trovärdigt.
Man är ganska knäpp ändå. Den enda som kollar min Garmin-sida med träningshistoriken är jag själv, och jag vet ju hur långt och snabbt jag sprang, men ändå är det som att det som inte är registrerat där aldrig är gjort. Vid ett tillfälle före jul kastade jag av mig träningskläderna och struntade i att fara ut och springa bara för att klockan visade sig vara utan batterier. Som sagt - knäpp!
Kram, kram
Klantig som jag var lyckades jag inte riktigt få igång min pulsklocka ordentligt vilket jag inte märkte förrän jag hade sprungit nästan halva vägen. Alltså syns det inte hur snabb jag faktiskt var idag och hur lång sträcka jag sprang - det finns ju bara bevis för halva sträckan! Sista biten sprang jag faktiskt och fantiserade om att jag skulle sätta mig i bilen och köra den sträcka som fattades i klockan (med armen ut genom fönstret) men då skulle det ju se ut som att jag sprang JÄTTESNABBT och det skulle ju inte heller vara trovärdigt.
Man är ganska knäpp ändå. Den enda som kollar min Garmin-sida med träningshistoriken är jag själv, och jag vet ju hur långt och snabbt jag sprang, men ändå är det som att det som inte är registrerat där aldrig är gjort. Vid ett tillfälle före jul kastade jag av mig träningskläderna och struntade i att fara ut och springa bara för att klockan visade sig vara utan batterier. Som sagt - knäpp!
Kram, kram
tisdag 7 februari 2012
Äntligen!
Då termometern "bara" visade -15 grader efter middagen idag bestämde jag att jag äntligen kunde bege mig ut på en liten löpartur. Om man bara tar det lite lugnt går det ju faktiskt att springa trots att det är 15 minusgrader. Det enda problemet för mig idag var att det var så härligt att få springa att benen bara pinnade på av sig själv. Jag sprang och bromsade hela vägen för att hålla pulsen (och andningen) nere. Det resulterade i att jag inte tog ut mig så mycket och jag kom på mig själv med att springa och sjunga med i den fantastiska musiken som jag hade i lurarna. Tur att jag inte mötte någon!
När det gäller klädsel för dagen så hade jag några lager på mig. När jag räknar efter verkar jag ha haft tre lager på nederdelen och fyra på överdelen. Dubbla mössor var också riktigt skönt att ha. Däremot blev jag lite frusen om fingrarna.
Jag roade mig med att fota dagens löparkläder och de kläder jag hade när jag var ute och sprang för tre veckor sedan. Det är en viss skillnad...
Dagens utstyrsel.
Kläderna jag använde för 3 veckor sedan...
Nu är det bara 4 månader kvar tills kläderna på den nedre bilden kommer till användning igen.
Kram, kram
När det gäller klädsel för dagen så hade jag några lager på mig. När jag räknar efter verkar jag ha haft tre lager på nederdelen och fyra på överdelen. Dubbla mössor var också riktigt skönt att ha. Däremot blev jag lite frusen om fingrarna.
Jag roade mig med att fota dagens löparkläder och de kläder jag hade när jag var ute och sprang för tre veckor sedan. Det är en viss skillnad...
Dagens utstyrsel.
Kläderna jag använde för 3 veckor sedan...
Nu är det bara 4 månader kvar tills kläderna på den nedre bilden kommer till användning igen.
Kram, kram
söndag 5 februari 2012
Energikrävande
Kölden fortsätter hålla sitt grepp över vår del av vårt avlånga land, men nu börjar det bli mer normal kyla ("bara" 20 minusgrader). Så här vackert var det efter vägen när jag var på väg hem till mamma idag:
De som känner mig väl kan nog skriva under på att jag är en person som är ganska krävande när det gäller energiintag (bland annat ;-)), och då speciellt när jag ska träna. Trots att vi idag blev bjudna på lunch/middag hemma hos mammsen verkar jag ha slarvat med maten idag. När vi kom hem hoppade jag upp på trainern för att underhålla smärtan jag fick i sittknölarna efter gårdagens pass. Det slutade med att kroppen skrek NEJ! och jag kände mig helt utmattad. Fastän det tog emot var det bara att avsluta innan jag hade cyklat den förutbestämda tiden. Skakig i benen och lätt illamående var det bara att börja fylla på med energi igen. Suck!
Här följer en uppräkning av dagens matintag (innan 17,30), som bevisligen är för lite. En portion fiberhavregrynsgröt, en husmans med ett kokt ägg på, en morotsmacka med ost, en våffla med grädde och sylt, två bitar skaldjurspaj, råkostsallad, en saffransbulle, en mandarin, en banan, två pannkakor med extra mycket ägg i, en hårdsmörgås. I mina öron låter det faktiskt som ganska mycket mat.
Något som fascinerar mig är hur en del människor kan kliva upp efter en hel natts sömn och bege sig ut på en löpartur. Vart kommer deras energi ifrån? Den morgon jag skulle försöka mig på något sådant skulle nog bli min sista...
Okej, slutgnällt för denna gång. I morgon ska jag se till att äta bättre!
Kram, kram
De som känner mig väl kan nog skriva under på att jag är en person som är ganska krävande när det gäller energiintag (bland annat ;-)), och då speciellt när jag ska träna. Trots att vi idag blev bjudna på lunch/middag hemma hos mammsen verkar jag ha slarvat med maten idag. När vi kom hem hoppade jag upp på trainern för att underhålla smärtan jag fick i sittknölarna efter gårdagens pass. Det slutade med att kroppen skrek NEJ! och jag kände mig helt utmattad. Fastän det tog emot var det bara att avsluta innan jag hade cyklat den förutbestämda tiden. Skakig i benen och lätt illamående var det bara att börja fylla på med energi igen. Suck!
Här följer en uppräkning av dagens matintag (innan 17,30), som bevisligen är för lite. En portion fiberhavregrynsgröt, en husmans med ett kokt ägg på, en morotsmacka med ost, en våffla med grädde och sylt, två bitar skaldjurspaj, råkostsallad, en saffransbulle, en mandarin, en banan, två pannkakor med extra mycket ägg i, en hårdsmörgås. I mina öron låter det faktiskt som ganska mycket mat.
Något som fascinerar mig är hur en del människor kan kliva upp efter en hel natts sömn och bege sig ut på en löpartur. Vart kommer deras energi ifrån? Den morgon jag skulle försöka mig på något sådant skulle nog bli min sista...
Okej, slutgnällt för denna gång. I morgon ska jag se till att äta bättre!
Kram, kram
lördag 4 februari 2012
Cykelträning
Då termometern i morse visade på -32(!) grader kom Sambon med den briljanta idén att jag kunde cykla på hans trainer eftersom jag bevisligen inte kunde springa idag heller.
Så - efter att Sambon hade värmt upp cykeln och cykelrummet på sitt 2-timmars träningspass (...och lämnat efter sig en härlig doft av svett) så var det alltså min tur att hoppa upp på cykeln. Jag krängde på mig ett par gamla avlagda cykelbyxor i storlek XL (drar normalt S) och satte mig sedan tillrätta på den lite för stora cykeln.
Några reflektioner efter dagens träningspass:
Kram, kram
Så - efter att Sambon hade värmt upp cykeln och cykelrummet på sitt 2-timmars träningspass (...och lämnat efter sig en härlig doft av svett) så var det alltså min tur att hoppa upp på cykeln. Jag krängde på mig ett par gamla avlagda cykelbyxor i storlek XL (drar normalt S) och satte mig sedan tillrätta på den lite för stora cykeln.
Några reflektioner efter dagens träningspass:
- Man får väldigt ont i rumpan av att cykla.
- Det är mycket svårare att få upp pulsen när man cyklar än när man springer.
- Tiden går VÄLDIGT långsamt när man cyklar och står still.
- Jag är glad att cykeln faktiskt stod still, för jag hade stora problem att nå bromsar/växlar.
- Någon annans gamla avlagda träningsbyxor luktar någon annans gamla avlagda svett.
Kram, kram
fredag 3 februari 2012
Kafferep
Eftersom kylan verkar vara här för att stanna fick jag försöka hitta på några trevliga inneaktiviteter på min lediga dag. Försökte bjuda min mamma på fika vilket slutade med att hon kom hem till mig och bjöd på lunch. Jag måste nog bjuda mamma på fika lite oftare! (Jag och Sonen bakade dock en sockerkaka att bjuda på efter maten, så mamma behövde inte stå för riktigt hela kalaset...)
Bildbevis på nattens Rysskyla!
Kram, kram
Bildbevis på nattens Rysskyla!
Kram, kram
torsdag 2 februari 2012
Rysskyla
Rysskylan har anlänt och om man ska tro på diverse vädersajter så kommer den att stanna åtminstone över helgen... Detta ses inte med blida ögon från min sida. Det går faktiskt inte att springa när det är 20 minusgrader, eller mer!
Jag hade planerat att fara ut på en löpartur nu på eftermiddagen. Det hade passat perfekt eftersom jag slutade jobba tidigt och Sonen följde med en kompis hem. Eftersom Rysskylan nu satt stopp för mina planer får jag nu försöka hitta på något annat att göra.
Mina planer för stunden är att försöka ta tag i diverse hushållssysslor. Detta låter inte alls lika lockande som en löpartur i mina öron, men det finns kanske en mening med rådande väder iaf...
I kväll kommer Svågern, Svägerskan och Lillkusinen hit på middag. Det är något att se fram emot iaf!
Kram, kram
Jag hade planerat att fara ut på en löpartur nu på eftermiddagen. Det hade passat perfekt eftersom jag slutade jobba tidigt och Sonen följde med en kompis hem. Eftersom Rysskylan nu satt stopp för mina planer får jag nu försöka hitta på något annat att göra.
Mina planer för stunden är att försöka ta tag i diverse hushållssysslor. Detta låter inte alls lika lockande som en löpartur i mina öron, men det finns kanske en mening med rådande väder iaf...
I kväll kommer Svågern, Svägerskan och Lillkusinen hit på middag. Det är något att se fram emot iaf!
Kram, kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)