Isgator och ett konstant regnande hela dagen stoppade mig från kvällens tänkta gemensamma löparträning med backintervaller.
Istället stannade jag kvar i Staden efter dagens kompetensutveckling på Universitetet. Efter avslutat seminarium tog jag en rask promenad till Simhallen i det fantastiskt dåliga vädret. Simning och en avslutande varm bastu kändes mer lockande än löpning en dag som denna.
Idag simmade jag lite längre för första gången, så det blev 1,25 km. Jag tordes däremot inte öka på antalet längder med crawl, utan det blev 200 m precis som tidigare gånger. Det känns faktiskt som att det går lite bättre, framför allt med bröstsimmet. Crawlen känns fortfarande ganska tveksam, men jag tar mig hela bassänglängder utan större problem i alla fall (men det är säkerligen inte någon vacker simning att skåda...).
Efter ungefär 20-25 minuters siming började jag få en sorts kramp i tårna på bägge fötterna (som tur var inte samtidigt!), det kändes ungefär som senadrag och tårna stod rakt upp från foten. Det gjorde verkligen jätteont, men jag försökte simma på i alla fall. Vid ett tillfälle gjorde det så ont att jag skrek lite varje gång jag hade huvudet under vattnet. De sista 5 längderna jag simmade kände jag inte av detta alls, så tydligen kan det ge med sig om man bara härdar ut...
Kram, kram
tisdag 30 oktober 2012
söndag 28 oktober 2012
Trainerpremiär!
Premiärcyklingen på trainern är nu avklarad. Det gick både bra och dåligt...
Till att börja med skulle Sambon hjälpa mig att kalibrera cykeln med datorn (säger man så!?). Jag fick instruktionen att cykla snabbt i några minuter. Sambon säger - jag gör, så jag trampade på. När det hade gått en lååång stund gick han och kollade instruktionsboken och insåg att han glömt trycka på en knapp. Jag fick även veta att jag var tvungen att cykla minst 30 km/h, fast man kunde inte se hastigheten på displayen samtidigt som man kalibrerade. Jag fortsatte att cykla det snabbaste jag kunde. När det gått ännu en lååång stund och jag var helt slut bestämde jag att vi skulle strunta i kalibreringen, för trainern går att använda i alla fall.
När själva träningen skulle börja var jag redan ganska mör i benen, men tänkte att det skulle gå över efter lite "vanlig" cykling. Sambon hade sagt att det nog var lagom att cykla i ungefär en timme första gången, så det var mitt mål när jag startade. När det hade gått 8 minuter, och jag hade lyckats snitta ungefär 20-22 km/h (jämfört med de 28-32 km/h jag brukar snitta utomhus), var mitt mål att cykla 45 minuter. När det hade gått 12 minuter, och mina lår höll på att explodera, var mitt mål att cykla 30 minuter. När det hade gått 15 minuter stannade jag.
Efter en överläggning med Sambon gjorde jag en liten förändring i datorn som hör till trainern. Man kan ställa in watt, som jag tror är det motstånd man har när man cyklar. Det kunde i alla fall vara mellan 10 och 100. Jag hade på 100, men sänkte detta till 10. Plötsligt gick det mycket lättare och det kändes inte längre som jag var den sämsta och långsammaste cyklisten i världen. Däremot var mina ben ganska trötta, så jag cyklade bara 15 minuter till. Snitthastigheten under dessa 15 minuter var mer acceptabel. Nästa gång börjar jag nog på 10 watt redan från början så kanske jag orkar lite längre (kanske lyckas även kalibreringen lite bättre om jag gör den med ett motstånd som gör att jag faktiskt klarar av att komma upp i den hastighet som krävs...).
Kram, kram
Till att börja med skulle Sambon hjälpa mig att kalibrera cykeln med datorn (säger man så!?). Jag fick instruktionen att cykla snabbt i några minuter. Sambon säger - jag gör, så jag trampade på. När det hade gått en lååång stund gick han och kollade instruktionsboken och insåg att han glömt trycka på en knapp. Jag fick även veta att jag var tvungen att cykla minst 30 km/h, fast man kunde inte se hastigheten på displayen samtidigt som man kalibrerade. Jag fortsatte att cykla det snabbaste jag kunde. När det gått ännu en lååång stund och jag var helt slut bestämde jag att vi skulle strunta i kalibreringen, för trainern går att använda i alla fall.
När själva träningen skulle börja var jag redan ganska mör i benen, men tänkte att det skulle gå över efter lite "vanlig" cykling. Sambon hade sagt att det nog var lagom att cykla i ungefär en timme första gången, så det var mitt mål när jag startade. När det hade gått 8 minuter, och jag hade lyckats snitta ungefär 20-22 km/h (jämfört med de 28-32 km/h jag brukar snitta utomhus), var mitt mål att cykla 45 minuter. När det hade gått 12 minuter, och mina lår höll på att explodera, var mitt mål att cykla 30 minuter. När det hade gått 15 minuter stannade jag.
Efter en överläggning med Sambon gjorde jag en liten förändring i datorn som hör till trainern. Man kan ställa in watt, som jag tror är det motstånd man har när man cyklar. Det kunde i alla fall vara mellan 10 och 100. Jag hade på 100, men sänkte detta till 10. Plötsligt gick det mycket lättare och det kändes inte längre som jag var den sämsta och långsammaste cyklisten i världen. Däremot var mina ben ganska trötta, så jag cyklade bara 15 minuter till. Snitthastigheten under dessa 15 minuter var mer acceptabel. Nästa gång börjar jag nog på 10 watt redan från början så kanske jag orkar lite längre (kanske lyckas även kalibreringen lite bättre om jag gör den med ett motstånd som gör att jag faktiskt klarar av att komma upp i den hastighet som krävs...).
Kram, kram
lördag 27 oktober 2012
Trainer!
Mitt senaste träningsrelaterade inköp anlände i veckan - en trainer! Idag har min skadade sambo hjälpt mig att sätta ihop den och nu är den placerad i vårt cykelgarage bredvid Sambons.
 |
| Det syns inte så bra på bilden, men Pärlan har fått ett snyggt rött bakdäck :-) |
Instruktionsboken lär bli kvällslektyr denna lördagskväll. Jag planerar att premiärcykla någon gång under morgondagen. Om jag lyckas kommer det säkert en rapport om hur det gått.
 |
| Här ska jag förhoppningsvis tillbringa många timmar i vinter! |
Kram, kram
Muskelbristing i vaden
Ja, inte jag då... Min stackars sambo lyckades dra sönder vadmuskeln på torsdagkvällens innebandyträning, så natten mot fredagen tillbringade vi på akuten.
Badväskan som var packad inför fredagens planerade simning står fortfarande oanvänd. Efter 4 timmars sömn var jag inte alltför sugen på att ge mig iväg och simma.
Min lediga fredag tillbringades istället i bilen, som privatchaufför till Sambon. Det skjutsades till och från jobb och till och från eftermiddagens återbesök på sjukhuset. Jag fick äran att köra olika typer av fordon under mitt uppdrag. Sambon är så dålig på att hoppa på kryckor att jag satte honom i en rullstol och körde omkring med honom i den mellan avdelningarna på sjukhuset (annars hade vi varit kvar där än ;-)).
Kram, kram
Badväskan som var packad inför fredagens planerade simning står fortfarande oanvänd. Efter 4 timmars sömn var jag inte alltför sugen på att ge mig iväg och simma.
Min lediga fredag tillbringades istället i bilen, som privatchaufför till Sambon. Det skjutsades till och från jobb och till och från eftermiddagens återbesök på sjukhuset. Jag fick äran att köra olika typer av fordon under mitt uppdrag. Sambon är så dålig på att hoppa på kryckor att jag satte honom i en rullstol och körde omkring med honom i den mellan avdelningarna på sjukhuset (annars hade vi varit kvar där än ;-)).
Kram, kram
tisdag 23 oktober 2012
Intervalltisdag - igen!
Är skönt trött i benen efter kvällens gemensamma löparträning. Ikväll sprang vi 3 minutersintervaller med 1,5 minuts vila emellan. Jag fick "order" om att springa åtta intervaller, vilket jag också gjorde (som vanligt gör jag som jag blir tillsagd - när det gäller träning). Vi skulle försöka springa alla intervaller lika snabbt, vilket jag lyckades mycket bra med. Jag sprang tillsammans med min löparkompis från Tjejmilen. Det är alltid skönt med lite moraliskt stöd under sådana här tillställningar!
Jag hade planerat att ta ett styrketräningspass när jag kom hem, men det struntade jag i eftersom benen kändes alldeles för trötta. Med uppvärmning och nedjogg blev det ändå en hel mils löpning, så det fick räcka för ikväll. Musklerna kan få sig en omgång i morgon kväll istället.
Kram, kram
Jag hade planerat att ta ett styrketräningspass när jag kom hem, men det struntade jag i eftersom benen kändes alldeles för trötta. Med uppvärmning och nedjogg blev det ändå en hel mils löpning, så det fick räcka för ikväll. Musklerna kan få sig en omgång i morgon kväll istället.
Kram, kram
söndag 21 oktober 2012
Långpass
Den här dagen bjöd på lika fint höstväder som gårdagen. Jag bestämde mig för att ge mig ut på ett lite längre löppass och hittade en perfekt runda på funbeat som jag själv inte skulle ha kommit på att springa.
Jag ville springa i lugnt tempo för att få njuta av solen under så lång tid som möjligt. Det är alltid roligt att springa i nya miljöer, och idag fick jag verkligen lite av allt. Jag sprang vid älven, förbi ett flertal hästgårdar, efter en större bilväg, efter en mindre grusväg, över ett vattenkraftverk och förbi en rallycrossbana.
Det blev totalt 12 km, vilket faktiskt är det längsta jag sprungit den här säsongen. Det var mindre jobbigt än vad jag trodde att det skulle vara, men de sista 2 km kändes benen ganska trötta. Kanske beror det delvis på att de sprang i backar under gårdagen...
Kram, kram
Jag ville springa i lugnt tempo för att få njuta av solen under så lång tid som möjligt. Det är alltid roligt att springa i nya miljöer, och idag fick jag verkligen lite av allt. Jag sprang vid älven, förbi ett flertal hästgårdar, efter en större bilväg, efter en mindre grusväg, över ett vattenkraftverk och förbi en rallycrossbana.
Det blev totalt 12 km, vilket faktiskt är det längsta jag sprungit den här säsongen. Det var mindre jobbigt än vad jag trodde att det skulle vara, men de sista 2 km kändes benen ganska trötta. Kanske beror det delvis på att de sprang i backar under gårdagen...
Kram, kram
lördag 20 oktober 2012
Stavgångslöpning
Badfredagen från förra veckan upprepades igår. Jag och Bästa vännen tog våra pojkar och åkte till simhallen efter skolan igen. Det var lika trevligt denna gång, så detta får gärna bli en vana! Simningen gick också lite bättre den här veckan. Jag blev inte fullt lika andfådd efter crawl-längderna. Det kanske finns hopp ändå om att orka simma ännu längre framöver om jag fortsätter träna.
Idag är det en riktigt härlig höstdag med sol från en klarblå himmel, frost i gräset och bara ett par plusgrader. Jag, Bästa vännen och hennes dotter har tagit en stavgångstur efter delar av milspåret uppför berget. Vi sprang i uppförsbackarna och promenerade utför och på platten. Det blev en riktigt härlig promenad på 6 km.
Kram, kram
Idag är det en riktigt härlig höstdag med sol från en klarblå himmel, frost i gräset och bara ett par plusgrader. Jag, Bästa vännen och hennes dotter har tagit en stavgångstur efter delar av milspåret uppför berget. Vi sprang i uppförsbackarna och promenerade utför och på platten. Det blev en riktigt härlig promenad på 6 km.
 |
| Utsikten från vårt milspår kan man inte klaga på (till skillnad från kvalitén på själva spåret). |
Kram, kram
onsdag 17 oktober 2012
Fingerfärdig
Kvällens träning var av ett lite annorlunda slag. Jag har nämligen befunnit mig på syjunta där jag har påbörjat mitt nästa handarbetsprojekt. Resultatet ser du nedan:
 |
| Visst ser du vem det är!? |
Jag har stickat och broderat en hel del, men aldrig förut gett mig på virkning. Ikväll har jag påbörjat min träning på att bli en virkare - och varför då inte börja med pytte, pytte små pilliga Amigurumis!?
Den lilla figuren är en av många i ett säsongsbetonat projekt som jag förhoppningsvis lyckas färdigställa. Om de övriga inte är svårare än denna lilla krabat ska det nog inte vara helt omöjligt.
Kram, kram
tisdag 16 oktober 2012
Ännu en tisdag med intervaller
Ikväll var det åter dax för den gemensamma löparträningen. Vädret var väl inte det bästa för löpning (hurra för snö!?), men vi var ändå ett tiotal tappra löpare som begav oss ner till strandpromenaden för lite intervallträning.
Kvällens aktivitet var, till att börja med, långa intervaller. Vi sprang två åttaminuterspass med två minuters vila emellan. Varje åttaminuterspass var indelad i fyra tvåminutersintervaller. De skulle springas i "tävlingstempo" respektive "distanstempo" - ingen vila emellan. Efter dessa 18 minutrar var man helt lagom mör - inte alltför trött, men det kändes att man hade rört på sig.
Jag trodde, i min enfald, att vi bara skulle jogga tillbaka efter detta - men ack vad jag bedrog mig. Nej, då var det dags för lite fartlek mellan lyktstolparna (=korta intervaller). Snabba ruscher varvat med jogg, byte vid varje lyktstolpe. Detta fick vi veta att vi skulle göra i ca 10 lyktstolpar, det visade sig att det var lite längre... jag skulle säga mellan 15 och 20. Trött blev jag iaf.
Eftersom jag har varit lite dålig på att köra intervallträning (i löpning) den här sommaren så är det bra att jag blir lurad till det på de här gemensamma träningarna. Det är alltid bra att ha någon som talar om för en vad man ska göra, då är det ju bara att göra som de säger liksom. I vanliga fall brukar det vara Sambon som talar om för mig hur jag ska träna (efter att jag har frågat). Det kan ju vara skönt för honom att få lite ledigt från sin tjänst som PT :-)
Kram, kram
Kvällens aktivitet var, till att börja med, långa intervaller. Vi sprang två åttaminuterspass med två minuters vila emellan. Varje åttaminuterspass var indelad i fyra tvåminutersintervaller. De skulle springas i "tävlingstempo" respektive "distanstempo" - ingen vila emellan. Efter dessa 18 minutrar var man helt lagom mör - inte alltför trött, men det kändes att man hade rört på sig.
Jag trodde, i min enfald, att vi bara skulle jogga tillbaka efter detta - men ack vad jag bedrog mig. Nej, då var det dags för lite fartlek mellan lyktstolparna (=korta intervaller). Snabba ruscher varvat med jogg, byte vid varje lyktstolpe. Detta fick vi veta att vi skulle göra i ca 10 lyktstolpar, det visade sig att det var lite längre... jag skulle säga mellan 15 och 20. Trött blev jag iaf.
Eftersom jag har varit lite dålig på att köra intervallträning (i löpning) den här sommaren så är det bra att jag blir lurad till det på de här gemensamma träningarna. Det är alltid bra att ha någon som talar om för en vad man ska göra, då är det ju bara att göra som de säger liksom. I vanliga fall brukar det vara Sambon som talar om för mig hur jag ska träna (efter att jag har frågat). Det kan ju vara skönt för honom att få lite ledigt från sin tjänst som PT :-)
Kram, kram
söndag 14 oktober 2012
Trött...
Någonting har hänt med min kropp. Hela veckan har den känts så trött. Jag som brukar vilja träna, har i veckan varit tvungen att tvinga mig själv att ta mig iväg (eller helt enkelt struntat i det...).
Jag och Sambon har två teorier kring detta.
I morgon börjar en ny vecka - en vecka som förhoppningsvis ger mig motivationen och energin tillbaka!
Kram, kram
Jag och Sambon har två teorier kring detta.
- Kroppen har inte hämtat igen sig efter blodgivningen ännu. Den koncentrerar sig på att tillverka nytt blod.
- Jag har gått från 0 till 3 styrketräningspass i veckan, vilket tär på min muskelsvaga kropp.
I morgon börjar en ny vecka - en vecka som förhoppningsvis ger mig motivationen och energin tillbaka!
Kram, kram
fredag 12 oktober 2012
Badfredag
När skoldagen var slut för alla våra pojkar plockade jag och Bästa vännen upp dem och begav oss mot Staden för att besöka simhallen. Väl framme insåg vi att vi nu har ganska stora barn, av 4 pojkar var det bara en som följde med oss in på damernas. För mig, som var utan pojke, blev det ett ovanligt lugnt ombyte och dusch. Vi konstaterade att om ytterligare 2 år kommer vi vara helt ensamma inne på damernas (förutom alla andra "damer" och deras barn) - även om vi har barnen med oss.
Pojkarna fick först leka av sig lite och sedan parkerade vi dem i den grundaste bassängen där de fick ta hand om varandra medan vi simmade. Det är nu ganska många veckor sedan jag var och simmade, och det kändes. Jag var lite orolig att jag helt skulle ha glömt bort hur man crawlade, men som tur var kom jag ihåg både andning, arm- och bentag. Däremot var det extremt mycket jobbigare än senast.
Totalt blev det 800 m bröstsim och 200 m crawl. När jag var klar var armar och ben som spagetti och all energi var slut. Den medhavda matsäcken slukades genast.
Sonen imponerade på sin mamma och hoppade utan att tveka i från kanten i 3,5 m bassängen. Inte nog med detta, när han såg de större killarna hoppa från trampolinen ville han inte vara sämre. Det blev säkerligen 20-30 hopp för den lille. Modigt!
Kram, kram
Pojkarna fick först leka av sig lite och sedan parkerade vi dem i den grundaste bassängen där de fick ta hand om varandra medan vi simmade. Det är nu ganska många veckor sedan jag var och simmade, och det kändes. Jag var lite orolig att jag helt skulle ha glömt bort hur man crawlade, men som tur var kom jag ihåg både andning, arm- och bentag. Däremot var det extremt mycket jobbigare än senast.
Totalt blev det 800 m bröstsim och 200 m crawl. När jag var klar var armar och ben som spagetti och all energi var slut. Den medhavda matsäcken slukades genast.
Sonen imponerade på sin mamma och hoppade utan att tveka i från kanten i 3,5 m bassängen. Inte nog med detta, när han såg de större killarna hoppa från trampolinen ville han inte vara sämre. Det blev säkerligen 20-30 hopp för den lille. Modigt!
Kram, kram
tisdag 9 oktober 2012
Intervallträning
Den löparklubb som jag är medlem i har under våren och hösten haft gemensam löparträning. I våras kunde jag inte vara med pga att jag lyckades få löparknä och därför kände att jag var tvungen att träna i mitt eget tempo. Under hösten har löparträningen krockat med den gemensamma cykelträningen, som jag valt att prioritera.
Nu när cykelträningen slutat för säsongen har jag inte längre någon ursäkt att inte delta i löparträningen. Bästa vännens man har tjatat på mig länge, och ikväll lyckades han lura med mig. På schemat stod det 4x800 m intervaller. I verkligheten blev det istället 5x600 m.
Min löparkompis från Tjejmilen var även hon med på kvällens träning, så vi sprang intervallerna tillsammans. Det är alltid trevligt med trevligt sällskap och intervallerna gick bara fint. De var jobbiga som intervaller ska vara, men inte så jobbiga att man inte orkade springa hem efteråt.
Efter löpningen blev det ett styrketräningspass och nu har jag landat i soffan och är så där skönt trött i kroppen.
Kram, kram
Nu när cykelträningen slutat för säsongen har jag inte längre någon ursäkt att inte delta i löparträningen. Bästa vännens man har tjatat på mig länge, och ikväll lyckades han lura med mig. På schemat stod det 4x800 m intervaller. I verkligheten blev det istället 5x600 m.
Min löparkompis från Tjejmilen var även hon med på kvällens träning, så vi sprang intervallerna tillsammans. Det är alltid trevligt med trevligt sällskap och intervallerna gick bara fint. De var jobbiga som intervaller ska vara, men inte så jobbiga att man inte orkade springa hem efteråt.
Efter löpningen blev det ett styrketräningspass och nu har jag landat i soffan och är så där skönt trött i kroppen.
Kram, kram
måndag 8 oktober 2012
Glädje - och kärlek!
Angående inlägget om något helt annat så har Sambon efter många om och men lyckats få cheferna på korttidsboendet att förstå hur negativt de föreslagna schemaförändringarna för Gumman skulle påverka hela vår familj. Idag har vi fått besked om att inga förändringar överhuvud taget kommer att göras i Gummans vistelsetider. Förhoppningsvis kommer inte några radikala förändringar göras i framtiden heller.
Jag har som tur var lyckats välja en handlingens man som far till mina barn, så i situationer som denna kan jag alltid vara trygg i vetskapen att han gör precis allt han kan (speciellt när jag inte kan hitta orken). Jag är verkligen så glad och tacksam att detta ordnade upp sig, för jag kan inte föreställa mig hur vår familj skulle ha orkat med den tillvaro som skulle ha blivit verklighet annars.
Kram, kram
Jag har som tur var lyckats välja en handlingens man som far till mina barn, så i situationer som denna kan jag alltid vara trygg i vetskapen att han gör precis allt han kan (speciellt när jag inte kan hitta orken). Jag är verkligen så glad och tacksam att detta ordnade upp sig, för jag kan inte föreställa mig hur vår familj skulle ha orkat med den tillvaro som skulle ha blivit verklighet annars.
Kram, kram
söndag 7 oktober 2012
Bergsbestigning med trevligt sällskap
På dagens löppass hade jag nöjet att få sällskap av Svägerskan. Trots det gråa, blöta vädret bestämde vi oss för att springa milspåret som går över berget. Jag fick rapport av Bästa vännens man, som hade sprungit det på morgonen, att det till största delen var helt ok även om det bitvis var väldigt lerigt.
Som jag berättat tidigare, så är milspåret här omkring ett relativt kuperat spår. Svägerskans kommentar efter avslutad löpning talar för sig själv; Det var nog det värsta jag någonsin sprungit! Trots denna upplevelse av dagens löpning verkar hon inte vara avskräckt för alltid, kämpe som hon är. När jag föreslog att vi skulle springa det igen nästa år, när vädret var lite bättre och underlaget var torrt, så verkade hon inte helt främmande för tanken. Jag längtar redan!
När jag kom hem blev det ett styrketräningspass igen. Jag fick inte någon nämnvärd träningsvärk efter förra gången. Kanske kan det bero på att jag mest koncentrerade mig på hur jag skulle göra istället för att verkligen ta i, eller så beror det på att jag redan är så extremt stark i överkroppen (jag och mina ekorrben till armar :-D).
Kram, kram
Som jag berättat tidigare, så är milspåret här omkring ett relativt kuperat spår. Svägerskans kommentar efter avslutad löpning talar för sig själv; Det var nog det värsta jag någonsin sprungit! Trots denna upplevelse av dagens löpning verkar hon inte vara avskräckt för alltid, kämpe som hon är. När jag föreslog att vi skulle springa det igen nästa år, när vädret var lite bättre och underlaget var torrt, så verkade hon inte helt främmande för tanken. Jag längtar redan!
När jag kom hem blev det ett styrketräningspass igen. Jag fick inte någon nämnvärd träningsvärk efter förra gången. Kanske kan det bero på att jag mest koncentrerade mig på hur jag skulle göra istället för att verkligen ta i, eller så beror det på att jag redan är så extremt stark i överkroppen (jag och mina ekorrben till armar :-D).
Kram, kram
fredag 5 oktober 2012
Vackra höst!
Förmiddagen bjöd på härligt höstväder - uppehåll, klar luft, 7 grader och dimma. Dessutom var det näst intill vindstilla. Farmor och farfar var vänliga nog att hämta Sonen på skolan så att jag skulle få tid att cykla i lugn och ro.
Eftersom jag lämnade blod i tisdags, vilket brukar göra mig trött och orkeslös i några dagar, bestämde jag mig för att ta det ganska lugnt. Jag cyklade en runda på 4,5 mil och passade verkligen på att njuta av omgivningen. Naturen är så vacker nu!
 |
| Bilderna gör absolut inte verkligheten rättvisa! |
Jag lyckades dock skrämma upp mig själv rejält efter vägen. Jag började nämligen tänka på att det faktiskt inte skulle vara helt orimligt att en älg dök upp i skogsbrynet utmed vägen. Om detta skulle inträffa är jag inte helt säker på att jag skulle våga cykla förbi (jag är jätterädd för älgar!). Det skulle ju bli väldigt jobbigt om jag skulle bli tvungen att vända och cykla tillbaka när jag egentligen inte har så långt kvar hem... Jag såg ingen älg idag i alla fall, vilket jag är väldigt tacksam över.
Kram, kram
torsdag 4 oktober 2012
Styrketräning
Igår hade jag födelsedag och blev kungligt firad som om jag fyllde jämt. Förutom att jag hade så många gäster att jag nästan inte hann prata med alla så hade jag turen att få många fina presenter, varav flera var träningsinspirerade.
Bästa vännen hade exempelvis satt ihop ett styrketräningsprogram som jag fick tillsammans med ett träningsgummiband. Övningarna som hon valt ut var speciellt valda för att passa inför kommande längdåkningssäsong.
Efter kvällens stavgångspromenad blev jag sugen på att prova mitt nya träningsprogram. Det tog mig ungefär en halvtimme att utföra och morgondagens eventuella träningsvärk får visa om jag har lyckats väcka upp några trötta gamla muskler.
Mina känsliga handleder (som jag är ganska säker på att jag har ärvt av min mor) är inte alltför förtjusta i mina stavgångspromenader. Idag hade jag ont redan innan min promenad och innan jag var hemma igen hade smärtan tilltagit. Nu sitter jag här med mina värkande handleder och önskar nästan att jag hade lämnat stavarna hemma. Kanske nästa gång...
Kram, kram
Bästa vännen hade exempelvis satt ihop ett styrketräningsprogram som jag fick tillsammans med ett träningsgummiband. Övningarna som hon valt ut var speciellt valda för att passa inför kommande längdåkningssäsong.
Efter kvällens stavgångspromenad blev jag sugen på att prova mitt nya träningsprogram. Det tog mig ungefär en halvtimme att utföra och morgondagens eventuella träningsvärk får visa om jag har lyckats väcka upp några trötta gamla muskler.
Mina känsliga handleder (som jag är ganska säker på att jag har ärvt av min mor) är inte alltför förtjusta i mina stavgångspromenader. Idag hade jag ont redan innan min promenad och innan jag var hemma igen hade smärtan tilltagit. Nu sitter jag här med mina värkande handleder och önskar nästan att jag hade lämnat stavarna hemma. Kanske nästa gång...
Kram, kram
onsdag 3 oktober 2012
Halvvättern 2013
Så var anmälan till nästa del av Halvklassikern ordnad! Klockan 09.00 i morse släpptes platserna till Halvvättern, och 30 minuter senare var vi anmälda. På anmälan ser det ut som att vi bara blir fyra stycken till denna del, men så är inte fallet. Svägerskan kunde inte riktigt bestämma sig om hon skulle vara med eller inte, men till min stora lycka anmälde hon sig själv några timmar senare (i samma startgrupp som oss övriga :-)).
Den 9 juni är det alltså dags att färdas, inte runt sjön, men utmed sjön i några av de 15 milen. Ännu något att se fram emot i höstmörkret!
Kram, kram
måndag 1 oktober 2012
Bonuscykling
Den här kvällen var egentligen vikt till löpning. Först skulle jag ta Sonen till innebandyträning och sedan skulle jag få knyta på mig löparskorna och bege mig ut en sväng. Det blev ändrade planer...
När jag och sonen cyklade hem från jobbet/skolan noterade jag vilken härlig luft det var ute. Perfekta förhållanden för en cykeltur, tänkte jag - och då menar jag inte som transportsträcka tillsammans med en 6-åring.
Jag ringde och gullade med Sambon för att höra om han kunde komma hem tidigare från jobbet för att följa med till innebandyträningen istället för mig. Detta för att jag skulle hinna cykla innan mörkret kom och gjorde cykling efter landsvägar livsfarlig. Snäll som han är stressade Sambon hem från jobbet och tog Sonen till träningen.Vilken lycka!
Efter att killarna gett sig iväg och jag kommit i hela cykelmunderingen visade det sig att det hade börjat regna. Värmen i luften var dock kvar, så jag valde att ignorera regnet och istället bara njuta av årets (kanske) sista cykeltur. Det blev bara en dryg timmes cykling, för mer tid än så hade jag inte innan mörkret började falla. Trots att jag blev ganska blöt och smutsig så var det ändå riktigt härligt att få cykla - det är verkligen något jag kommer att sakna i vinter!
Kram, kram
När jag och sonen cyklade hem från jobbet/skolan noterade jag vilken härlig luft det var ute. Perfekta förhållanden för en cykeltur, tänkte jag - och då menar jag inte som transportsträcka tillsammans med en 6-åring.
Jag ringde och gullade med Sambon för att höra om han kunde komma hem tidigare från jobbet för att följa med till innebandyträningen istället för mig. Detta för att jag skulle hinna cykla innan mörkret kom och gjorde cykling efter landsvägar livsfarlig. Snäll som han är stressade Sambon hem från jobbet och tog Sonen till träningen.Vilken lycka!
Efter att killarna gett sig iväg och jag kommit i hela cykelmunderingen visade det sig att det hade börjat regna. Värmen i luften var dock kvar, så jag valde att ignorera regnet och istället bara njuta av årets (kanske) sista cykeltur. Det blev bara en dryg timmes cykling, för mer tid än så hade jag inte innan mörkret började falla. Trots att jag blev ganska blöt och smutsig så var det ändå riktigt härligt att få cykla - det är verkligen något jag kommer att sakna i vinter!
Kram, kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)