På dagens löppass hade jag nöjet att få sällskap av Svägerskan. Trots det gråa, blöta vädret bestämde vi oss för att springa milspåret som går över berget. Jag fick rapport av Bästa vännens man, som hade sprungit det på morgonen, att det till största delen var helt ok även om det bitvis var väldigt lerigt.
Som jag berättat tidigare, så är milspåret här omkring ett relativt kuperat spår. Svägerskans kommentar efter avslutad löpning talar för sig själv; Det var nog det värsta jag någonsin sprungit! Trots denna upplevelse av dagens löpning verkar hon inte vara avskräckt för alltid, kämpe som hon är. När jag föreslog att vi skulle springa det igen nästa år, när vädret var lite bättre och underlaget var torrt, så verkade hon inte helt främmande för tanken. Jag längtar redan!
När jag kom hem blev det ett styrketräningspass igen. Jag fick inte någon nämnvärd träningsvärk efter förra gången. Kanske kan det bero på att jag mest koncentrerade mig på hur jag skulle göra istället för att verkligen ta i, eller så beror det på att jag redan är så extremt stark i överkroppen (jag och mina ekorrben till armar :-D).
Kram, kram
Ja det är inte klokt vad ni är duktiga! Inte utan att man blir lite avundsjuk :)
SvaraRaderaJa, det var utan tvekan det värsta löparpass jag gjort. Men nu är ju det gjort, så då är det bara att göra det igen. Kanske hinner vi ett varv till innan snön kommer? Lagomt efter en vecka i NY med massor av god mat.
SvaraRaderaJag ser fram emot att du hänger med mig på Bodypump snart :D
Jag tar gärna ett varv till med dig i höst! (men vi kan väl försöka hitta en dag med något bättre väder...)
RaderaNär det gäller Bodypump - säg bara en dag och en tid så kommer jag :-)