Efter dagens middag undrade Sambon (retsamt) om det inte var dags att jag uppdaterade min blogg eftersom jag inte berättat hur det gick med min träningsvärk efter gårdagens cykling. Han verkar tro att jag vill mörka mina svaga sidor. Här kommer i alla fall den nakna sanningen: cyklingen visade sig inte alls göra mina onda muskler något gott, snarare tvärtom. Träningsvärken blev bara värre och värre under kvällen och innan dagen var till ända hade jag ondare i framsida lår än jag någonsin haft. Sambon visade dock ingen medkänsla när jag nästan inte kunde hålla tillbaka tårarna - han bara skrattade! Han menar att så länge man inte är skadad utan "bara" har träningsvärk så är det tillåtet att skratta... Det ska jag komma ihåg tills den dag då rollerna är ombytta!
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar