Igår var jag och sprang Blodomloppet tillsammans med några kollegor. För att vara säker på att undvika skador värmde jag upp ordentligt.
Vi har temavecka på min skola den här veckan, och jag var snabb att anmäla mitt intresse på temat Uteliv. Det innebar att jag under gårdagen cyklade cirka 1,5-2 mil (varav hälften var i skogsterräng) på min "tantcykel" med cykelkorg och promenerade upp och ner för ett berg som ligger här i närheten. När jag kom hem från jobbet var jag så trött i benen att jag var tvungen att lägga mig på soffan i en timme. Jag hade nog helst stannat där hela kvällen, men det kändes inte riktigt som ett alternativ med tanke på att anmälan till Blodomloppet var min idé.
När jag väl var på plats var det ju inte annat att göra än att springa så fort jag bara orkade. Utan att överdriva var det nog de längsta 10 km jag någonsin har sprungit och jag ville ge upp redan efter 2 av dem, men tjurskallig som jag är så var det bara att bita ihop och springa. Trots de trötta benen och trängseln lyckades jag springa betydligt snabbare än jag hade hoppats på. För första gången någonsin lyckades jag springa milen på under 50 minuter. Den officiella tiden blev 49.15 (fast jag hörde ryktas om att banan bara var 9,8 km - men den informationen väljer jag att ignorera....).
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar