Eftersom snön envisades med att göra en comeback så bestämde sig jag och Bästa vännen för att göra detsamma - på längdskidor alltså. Jag hade egentligen ställt undan skidorna för den här säsongen, men det var nu inte lika lockande att fara ut på en löpartur som det var för två dagar sedan, så då fick skidorna komma fram igen.
Vädret var härligt, nollgradigt och sol, och spåren var nydragna och fina. Vi var båda riktigt nöjda över att få en så härlig avslutning på skidsäsongen. När vi hade åkt ett varv i spåret (4 km) kom det fram att vi båda kände oss riktigt ur form. Vi åkte på och beklagade oss över hur dåliga vi var. Vi hade båda onormalt hög puls och kände oss orkeslösa. Efter att ha gjort en snabbcheck av dagens matintag (som visade sig vara mycket bra för oss båda) kom vi fram till att vi kanske hade någon förkylning på gång. Efter ett tag kom vi dock på att vi båda hade otroligt dåligt glid; vi fick staka oss nerför alla backar och det frös fast under skidorna när vi saxade uppför backarna utanför spåret. Då gick det upp för oss att vi kanske inte alls var så dåliga som vi trodde, det var bara extremt tungt före idag. Vi var helt enkelt tvungna att ta i mycket mer än vad vi är vana vid... Så var det med den dåliga formen, förhoppningsvis är vi inte så dåliga när allt kommer kring.
Kram, kram
Ni är otroligt bra!!
SvaraRadera