Inte ett moln så långt ögat kan nå...

...inte en droppe regn på flera dar... (fast det sista stämmer ju inte riktigt förstås). Hur som helst var det denna sång som snurrade i mitt huvud under förmiddagens cykeltur.

Om tisdagens cykling var grå, blöt och kall så var dagens raka motsatsen. Vädret var fantastiskt; strålande sol, klarblå himmel och grönskande ängar.



Det syns väldigt dåligt, men här finns både berg, åker och älv.

Jag fick verkligen uppleva försommaren med flera olika sinnen. Främst var det väl synen, men även hörseln och luktsinnet fick aktiveras. Jag hörde storspoven från och till under hela cykelturen. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt syn på en på en åker och stannade för att fota den. Precis när jag krånglat fram min telefon och tryckt fram kameran så lyfte fågeln och flög iväg, så tyvärr blev det inte någon bild. När det gäller luktsinnet så var det inte den mest angenäma doften som var den mest framträdande. Någon bonde måste ha kört ut dynga på sina åkrar och hen hade även lyckats spilla massor på vägen som jag cyklade på. Det luktade verkligen inte gott... 



Två svanpar simmade på älven - dem lyckades jag få med på bild iaf
(även om de bara ser ut som vita prickar...)



Kram, kram