Vilse

Idag var det så dags för den första delen i Kommunserien i längdskidåkning. Trots det bistra vädret (- 14 grader) gav vi oss iväg till spåret där dagens åkning skulle äga rum.

Sonen åkte 1,5 km i snabb fart. Det verkar som att han har ärvt någon liten tävlingsgen från sina föräldrar iaf. Han pinnade på snabbare än någonsin förut, trots att vi inte alls hade pratat om att det skulle gå fort. Han kastade ett öga bakåt med jämna mellanrum och konstaterade nöjt att ingen hade hunnit ikapp honom. När han var nästan i mål fick han syn på en åkare en bit bakom sig och då pinnade han på ännu snabbare så att hen inte skulle komma ikapp honom. Sötnos!

Mitt första lopp i Kommunserien kunde väl ha gått bättre - och sämre. När det gäller själva åkningen så gick det väldigt bra. Omständigheterna gjorde att jag åkte snabbare än jag någonsin gjort tidigare, men i resultattabellen kommer det absolut inte att se bra ut....

Jag anmälde mig nämligen i 7,5 km loppet, men hamnade på något konstigt sätt i milspåret. Anledningen till detta var att jag inte alls är bekant med de spår som jag åkte i idag, och 7,5 km spåret är det enda som inte är utmärkt. Man förväntades tydligen veta vart man skulle trots detta (vilket jag bevisligen inte gjorde...).

Jag var inte helt vilse, för jag har sprungit i dessa skogar på sommaren, men skog på sommaren och skog på vintern ser inte riktigt likadana ut. Däremot var det ganska pinsamt att komma till målet sist av alla och veta att alla bara stod där i kylan och väntade på mig för att sedan få packa ihop och fara hem.

Jag känner mig väldigt nöjd med dagen iaf. Att ha åkt 10,5 km på 52 minuter tycker jag är helt ok. Att ha åkt 7,5 km på samma tid (som det kommer att stå i resultatlistan) tycker jag däremot inte alls känns ok... Förhoppningsvis ser det bättre ut efter nästa del av Kommunserien som går av stapeln på onsdag. Då åker vi hemma i "mitt" spår, så då är det ingen risk att jag åker vilse iaf!


Kram, kram