Idag var det åter dags för Kommunserien. Temperaturrapporten var i morse 11-12 minusgrader (vi har för närvarandet inte någon termometer, så det blir många samtal/sms till Svärföräldrarna som bor på kvarteret bredvid). Jag vet att vi bor i den varmare delen av samhället, men skidspåret ligger ju också här så jag trodde absolut att tävlingarna skulle bli av då det var flera grader kvar till köldgränsens 15 grader.
Jag lyckades få med mig min (extra) frusna Sambo, som nu vant sig vid Gran-Canaria värmen, och åkte sedan till starten. Där var det ingen aktivitet alls, vi var bara några få tappra som hade dykt upp i kylan. Det visade sig att det var inställt iaf, de ansvariga hade haft en termometer som visat 17 minusgrader...
Jag och Sonen bestämde oss för att åka en liten runda ändå, vi var ju förberedda på en åktur i kylan. Vi åkte 4 km spåret från starten och klev av uppe vid vårt hus, så det blev väl 2,5 km åkning iaf - i Sonens tempo.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var ganska bra att det inte blev mer åkning än så idag. Det var inte direkt behagligt att stoppa ner foten i pjäxan och varje frånskjut kändes ordentligt i hälen. Jag håller tummarna att mitt skavsårsplåster gör underverk de närmaste dagarna så att jag kan åka utan problem till veckan.
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar