Det har varit en paus i bloggandet från min sida. Gumman, som var på sitt korttidsboende, blev riktigt dålig under vår utlandsvistelse och blev inlagd på IVA. Då är det inte roligt att befinna sig på en ö långt, långt borta.... Som tur är har vi fantastiska familjemedlemmar och assistenter som hjälper vår älsklingsflicka, men naturligtvis är mamma och pappa alltid bäst.
Igår fick Gumman komma hem från sjukhuset igen, så nu är ordningen återställd i hemmet. Nästan i alla fall... Gumman behöver fortfarande några dagar till för att pigga på sig och bli sitt vanliga själv. Dessutom är pappan i familjen fortfarande kvar på Gran Canaria och cyklar, så helt som vanligt blir det inte förrän på fredag. Längtar!
Trots att det varit en jobbig vecka i familjen har jag ändå försökt röra på mig när jag fått tillfälle. Det har blivit lite löpning, skidåkning och cykling. Det är ändå helt fantastiskt vad lite motion gör för orken och humöret. En tur i skidspåret en stjärnklar kväll ger otroligt mycket kraft och energi som behövs när dagen har varit jobbig och man vet att man har ännu en orolig natt framför sig. En löpartur utmed en vacker strandpromenad kan också hjälpa till att skingra tankarna när man egentligen vill vara instängd på en liten sal på ett sjukhus långt därifrån. Att motionera är verkligen som medicin för både kropp och själ!
Kram, kram
Jag saknar verkligen er, och extra jobbigt är det att vara borta när Tova inte mår bra. Jag blev dock mycket lugnare och tryggare när du kom hem till henne. Samtidigt hade jag velat vara med dig, och vara här och cykla. Ja man kan inte få allt...
SvaraRaderaUtifrån ditt resonemang är det bra att vi försöker fylla på med så mycket medicin vi bara kan....
Frågan är bara i hur höga doser som den fortsätter verka och när den ger biverkningar? Jag försöker här på Gran Canaria utmana detta men förhoppningsvis hålla mig på rätt sida gränsen.
Jag är så imponerad över att ni klarar det mesta så bra och att ni är så kloka! Jag förstår att det är oerhört tungt ibland!
SvaraRadera