Då morgonen bjöd på strålande sol, takdropp och nollgradigt i skuggan kunde jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att ge mig ut och springa en liten sväng. Foten har känts lite bättre de senaste dagarna, så jag chansade.
Jag sprang bara 3 km i lugnt tempo. Jag var i dålig löparform och fick mer ont i foten igen - men det var det värt! Det var riktigt härligt att äntligen få springa igen!
Igår förmiddag var vädret lika fint som det var idag, så jag startade dagen med en tur i skidspåret. Efter den gångna veckans stormande hade det dock blåst ner extremt mycket boss i spåren, så det var både isigt och skräpigt - inte optimala förhållanden alltså... Trots detta var det mycket härligt att få komma ut och röra på sig efter veckans påtvingade vila.
Jag lyckades göra en riktigt praktvurpa där i min ensamhet i det isiga spåret. I slutet av en av de längsta backarna svängde spåret, men inte Katten, så det blev en rejäl kraschning i 39,8 km/h. Konstigt nog så slog jag mig inte alls, inte ens en liten blåning fick jag. Man skulle kunna tro att jag har tränat på att falla, men så är inte fallet...
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar