Gran Canaria 3

Idag har det varit en ännu blåsigare dag. Trots värme i luften har man varit tvungen att klä sig i långärmat i stormvindarna. Vågorna i havet var dock, till Sonens stora glädje, ännu större än i går (hönsmamman var dock lite rädd...).

Dagens träning bestod av löpning på strandpromenaden. Nytt rekord efter löparknät slogs - 5 km!

För att ta sig ner till stranden från vårt hotell måste man ta sig nerför en lååång trappa (med 153 trappsteg). Avslutningen på varje löppass blir alltså uppför denna varje gång, vilket höjer snittpulsen på passet en hel del... Jag har också konstaterat att man får ungefär samma snittpuls om man går upp och bär ett snart 2-årigt barn som om man springer upp ensam.

Nedan finns en bild på delar av trappan ifråga.

Kram, kram

Gran Canaria 2

Den här dagen har varit väldigt blåsig, så när Sambon och Svågern var och cyklade på förmiddagen tog jag, Svägerskan och pojkarna en promenad ner till havet. Vågorna var många och höga till Sonens stora glädje.

Eftermiddagen tillbringades vid poolen. Det blev ännu en simtur för mig, lite längre än gårdagens.

Poolen som jag simmar i är rund, men som tur är så är den så stor (och jag så långsam...) att jag inte blir yr i huvudet när jag simmar. Det är också saltvatten i poolen, vilket smakar lite annorlunda när man får i sig vatten under crawlförsöken... Ganska äckligt faktiskt, jag sväljer nog hellre lite klor.

Dagens starka vind (tillsammans med saltvattensmaken) gjorde att simturen kändes lite som att simma i havet. Det var dock tur att vågorna i poolen var lite mindre än dem i havet.

Jag bjuder på två bilder från dagen; en på den runda poolen och en på Sonen i vågorna i havet.

Kram, kram

Gran Canaria 1

Det är lite ont om internetuppkoppling här på hotellet, men nu har jag fått kontakt med omvärlden.

Gårdagen var en trött dag då vi hade rest hela natten. Sambon cyklade några timmar, men jag gjorde inte många knop.

Efter nattens maratonsovning (nästan 12 timmar) har jag fått tillbaka orken igen. Idag har jag hunnit med en långpromenad med familjen, poolande vid poolen, en kort simtur och avslutningsvis en löpartur efter strandpromenaden.

Jag ska försöka bjuda på lite sköna, varma bilder framöver...

Kram, kram

Pinsamt

Resultatet från gårdagens 7,5 km-lopp i Kommunserien:

Som sagt, det ser verkligen inte bra ut...


Kram, kram

Vilse

Idag var det så dags för den första delen i Kommunserien i längdskidåkning. Trots det bistra vädret (- 14 grader) gav vi oss iväg till spåret där dagens åkning skulle äga rum.

Sonen åkte 1,5 km i snabb fart. Det verkar som att han har ärvt någon liten tävlingsgen från sina föräldrar iaf. Han pinnade på snabbare än någonsin förut, trots att vi inte alls hade pratat om att det skulle gå fort. Han kastade ett öga bakåt med jämna mellanrum och konstaterade nöjt att ingen hade hunnit ikapp honom. När han var nästan i mål fick han syn på en åkare en bit bakom sig och då pinnade han på ännu snabbare så att hen inte skulle komma ikapp honom. Sötnos!

Mitt första lopp i Kommunserien kunde väl ha gått bättre - och sämre. När det gäller själva åkningen så gick det väldigt bra. Omständigheterna gjorde att jag åkte snabbare än jag någonsin gjort tidigare, men i resultattabellen kommer det absolut inte att se bra ut....

Jag anmälde mig nämligen i 7,5 km loppet, men hamnade på något konstigt sätt i milspåret. Anledningen till detta var att jag inte alls är bekant med de spår som jag åkte i idag, och 7,5 km spåret är det enda som inte är utmärkt. Man förväntades tydligen veta vart man skulle trots detta (vilket jag bevisligen inte gjorde...).

Jag var inte helt vilse, för jag har sprungit i dessa skogar på sommaren, men skog på sommaren och skog på vintern ser inte riktigt likadana ut. Däremot var det ganska pinsamt att komma till målet sist av alla och veta att alla bara stod där i kylan och väntade på mig för att sedan få packa ihop och fara hem.

Jag känner mig väldigt nöjd med dagen iaf. Att ha åkt 10,5 km på 52 minuter tycker jag är helt ok. Att ha åkt 7,5 km på samma tid (som det kommer att stå i resultatlistan) tycker jag däremot inte alls känns ok... Förhoppningsvis ser det bättre ut efter nästa del av Kommunserien som går av stapeln på onsdag. Då åker vi hemma i "mitt" spår, så då är det ingen risk att jag åker vilse iaf!


Kram, kram

Snabba spår

Så här i slutet av ledigheten försöker jag ta igen all missad tid i längdspåret, så därför har jag nu åkt längdskidor tre dagar i rad.

Igår hade det frysit på efter flera dagar med plusgrader, vilket ledde till mycket hårda, snabba och bitvis isiga spår. Detta i sin tur ledde till att jag gjorde en mycket snabb (både när det gäller i tid och hastighet) vurpa i en av utförsbackarna. Då jag var så snabb upp igen och inte kände någon smärta någonstans tänkte jag inte mer på det.... förrän i morse när jag klev upp och insåg att jag hade en jätteöm vänsterskinka.

Nu hoppas jag verkligen att denna ömhet inte utvecklar sig till ett stort, fult blåmärke. Jag planerar nämligen att promenera omkring i bikini inom en väldigt snar framtid!

Idag var spåret inte alls lika snabbt, men så stod jag på benen också. Det blev tre varv runt 4 km-spåret innan jag gav upp för dagen.

I morgon måste jag nog vila från längdskidorna, för på söndag börjar kommunserien som jag planerar att deltaga i - vi får väl se hur det går med det...


Kram, kram

Sjukt

Sjukdomarna fortsätter att förfölja mig in i det nya året. När förkylningen äntligen verkar ha släppt sitt grepp om mig kastar sig nästa åkomma över mig. Ett par timmar innan tolvslaget drabbades jag av en magsjuka/matförgiftning som gjorde att jag firade in det nya året extremt illamåendes liggandes ensam i ett mörkt rum. Det nya året verkar alltså bara kunna bli bättre.

Hela gårdagen spenderades således liggande framför TV:n, och då inte pga den vanligaste anledningen en nyårsdag...

Idag är vi alla pigga och utvilade, så på förmiddagen har jag och Sonen varit ute och åkt lite längdskidor. En skidtur med Sonen gör mig inte direkt utslut, så när vi kom hem bytte jag pjäxor mot löparskor och sprang en liten runda. Det går som tur är framåt i löpningen iaf, så det finns hopp om att jag kanske kan springa åtminstone 5 km när vi kommer till värmen i slutet på nästa vecka!


Kram, kram