Denna dag har jag för ovanlighetens skull spenderat på andra sidan skolbänken. Efter en heldag sittandes på rumpan framför en dator såg jag verkligen fram emot kvällens löpartur.
Precis som de senaste onsdagarna hade Sonen fotbollsträning och precis som tidigare tänkte jag passa på att springa samtidigt. Ikväll hade jag planerat att springa milspåret, som är ett väldigt kuperat och oländigt spår - det består egentligen enbart av backar och man springer mer eller mindre på steniga stigar fulla av rötter och gropar.
Eftersom sonen har en timmes träning tänkte jag att det inte var något problem att hinna springa en mil, men det blev faktiskt lite stressigt till slut. Jag kom inte riktigt iväg direkt, utan stod och pratade med några andra föräldrar. Detta ledde till att jag var osäker på om jag skulle hinna tillbaka innan träningen var slut. Jag chansade iaf och pinnade på så fort jag orkade. De sista 2 km kände jag mig riktigt stressad och såg framför mig hur Sonen stod ensam på fotbollsplanen och väntade på sin mamma som aldrig kom. Detta blev som tur var aldrig till verklighet då träningen precis hade avslutats när jag kom tillbaka. Trots den kuperade terrängen hade jag snittat de dryga 10 kilometrarna i 5,30 tempo. Jag känner mig nöjd iaf!
Kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar