I ett korvaskinn

Med bara 5 veckor kvar till Vansbro Halvsim har jag idag fått hem den våtdräkt som jag har köpt. Eftersom jag, enligt Sonen, är en badtunna och fryser så ofantligt mycket i kallt vatten har jag köpt en våtdräkt med långa ärmar och ben.

Självklart ville jag prova mitt inköp direkt jag fick hem det, det är ju alltid svårt med storlekar. Att göra detta en dag som denna, när det är 26-27 grader varmt i skuggan, kanske inte är helt optimalt. Trots att jag inte var ner i någon sjö var jag sjöblöt när jag tog av mig den. Det kanske är därför det heter våtdräkt!?



Som ett korvaskinn, men det är väl så den ska vara?

Vi får väl se när det blir premiärdopp i nyinköpet...


Kram, kram

Backe

Efter att resten av familjen gett sig iväg till skola och jobb åt jag i morse en ordentlig frukost och hoppade sedan upp på min racer för ett förmiddagspass i högsommarvärmen.

Benen kändes fortfarande sega efter tisdagens löpning. Jättekonstigt tycker jag efter så kort löpning, men Sambon säger att det inte alls är konstigt (och han brukar ju ha koll när det gäller träning...).

Då jag och Svägerskan planerar ett lite längre pass på söndag, så ville jag göra något annorlunda idag. Jag frågade min PT (Sambon) om det var ok att köra lite backe, vilket han tyckte att det var. Jag värmde upp i en dryg mil och cyklade sedan två gånger uppför Pengsjölia, den backe som avslutar vår lokala cykeltävling Vännästrampet. Det var jättejobbigt, men roligt! Totalt blev det 28 km cyklat idag.

Nu håller jag bara tummarna att vädret håller i sig till på söndag och att benen är lite piggare då än vad de var idag.


Kram, kram

Snabb som en gasell

Igår var det dags för årets första löpartävling; Blodomloppet. Eftersom mitt knä gjort att jag ännu inte lyckats komma upp i några längre sträckor fick det för ovanlighetens skull bli 5 km för mig.

Vädret kunde väl inte ha varit bättre, även om det egentligen kanske var i varmaste laget ur löpsynpunkt. För den efterföljande picnicen var det däremot perfekt!

Själva löpningen kunde inte ha gått mycket bättre för mig med tanke på hur lite jag egentligen har kunnat springa den här säsongen. Jag gick i mål på 23.02 och hade inga som helst känningar i knät varken under tiden jag sprang eller efteråt. Tiden gjorde att jag placerade mig på plats 31 av 2046 (av damerna), vilket jag känner mig helt nöjd med! Nu var det ju inte så att jag på något sätt jagade placeringar, men när man i efterhand tittar på resultatet så är det ju alltid roligt att se att det har gått bra.

Nu blir det vila i ett par dagar för mig innan jag gör de sista förberedelserna inför HalvVättern som väntar om bara 10 dagar. Oj, oj, oj, nu blir jag nervös....!


Kram, kram

Intensiv helg

Ännu en helg är till ända. De här tre dagarna känns det verkligen som att jag har hunnit med massor.

På fredag blev det cykling på kvällen, för ovanlighetens skull. Trots den ganska starka vinden lyckades jag göra min snabbaste snittid för säsongen på min 3-mila runda. Kanske berodde det på att min nya Ride of hope-tröja är gjord i så snabbt material!?

Snabb tröja?

Lördagen spenderade jag mest i sittande ställning. Jag tillbringade 8 timmar på ett tåg tillsammans med Sonen. Vi var nämligen och hälsade på hemma hos Sirap som nu har hunnit bli 5 veckor. Vilken lycka för mig och Sonen att äntligen få träffa vår lilla hund och tillbringa lite tid med honom!

Söt-Sirap <3

Idag har jag fått utlopp för min överskottsenergi efter gårdagens stillasittande. Förutom att jag har hunnit klippa gräset och dammsugat huset så har jag också hunnit vara ute på en 5-mila runda på cykeln. Precis som i fredags var det ganska friska vindar, men som tur var så värmde solen vilket gjorde turen riktigt behaglig i alla fall.

Sambon har varit duktig och rensat garaget i helgen, så nu är det iordningställt för sommarcykling. Båda våra trainers är bortplockade och nu kan man lätt köra sin cykel in- och ut genom garagporten - perfekt!

Rent och snyggt! (men...hur länge?)

Kram, kram

Cykling, cykling, cykling

Det har varit väldigt tyst och lugnt här på bloggen de senaste dagarna, det beror inte på att jag suttit i soffan och rullat tummarna utan på att vårt internet har varit ur funktion i 6 dagar... Nu verkar det dock som att problemet är löst, för det går äntligen att komma ut på nätet igen.

För femte helgen i rad var jag och Svägerskan ut på en cykelrunda i helgen. Vi jobbade på riktigt bra och tyckte att vi hade varit duktiga när vi kom hem och hade snittat 29,5 km/h på vår ganska kuperade 45 km runda (att Sambon och Svågern samma dag hade snittat 36 km/h på sin runda som var nästan 3 gånger så lång låtsades jag inte om).

Två dagar senare (igår kväll) cyklade jag samma runda tillsammans med 4 herrar från cykelklubben. Snittfarten på denna runda blev 32 km/h, vilket är en ganska stor skillnad från helgens snittfart. Jag kan inte påstå att jag på något sätt bidrog till den ökade farten, däremot hade det säkerligen kunnat gå ännu fortare för herrarna om de inte hade varit tvungna att dra runt på mig. Hur som helst är jag nöjd över att ha fått ett lite snabbare pass i benen, jag kan absolut inte ta ut mig på samma sätt om jag cyklar ensam.

Nu blir det inte någon träning för mig tillsammans med cykelklubben de närmaste 2 veckorna. Nästa tisdag är det dags för Blodomloppet (där jag förhoppningsvis ska kunna springa 5 km) och tisdagen efter det har jag möte med jobbet. Jag hoppas att jag kan klämma in lite cykling övriga dagar istället.

Det är inte länge kvar till HalvVättern nu. Om tre helger är det dags. Jag har börjat försöka få in 3 cykelpass i veckan istället för 2, men det är inte så lätt att få till det alla gånger. Löpningen är lättare, för den tar inte så lång tid. Att lämna Sonen ensam hemma för att springa några km är helt ok, men vi vill inte gärna lämna honom den tid det tar att cykla några mil. Jag och Sambon försöker helt enkelt att pussla ihop våra träningar, jobb, sonens träning, trädgårdsarbete och annat smått och gott i vardagen på bästa sätt. Som tur är har vi många fina barnvakter omkring oss också - hur skulle vi klara oss utan dem!?


Kram, kram

Inte ett moln så långt ögat kan nå...

...inte en droppe regn på flera dar... (fast det sista stämmer ju inte riktigt förstås). Hur som helst var det denna sång som snurrade i mitt huvud under förmiddagens cykeltur.

Om tisdagens cykling var grå, blöt och kall så var dagens raka motsatsen. Vädret var fantastiskt; strålande sol, klarblå himmel och grönskande ängar.



Det syns väldigt dåligt, men här finns både berg, åker och älv.

Jag fick verkligen uppleva försommaren med flera olika sinnen. Främst var det väl synen, men även hörseln och luktsinnet fick aktiveras. Jag hörde storspoven från och till under hela cykelturen. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt syn på en på en åker och stannade för att fota den. Precis när jag krånglat fram min telefon och tryckt fram kameran så lyfte fågeln och flög iväg, så tyvärr blev det inte någon bild. När det gäller luktsinnet så var det inte den mest angenäma doften som var den mest framträdande. Någon bonde måste ha kört ut dynga på sina åkrar och hen hade även lyckats spilla massor på vägen som jag cyklade på. Det luktade verkligen inte gott... 



Två svanpar simmade på älven - dem lyckades jag få med på bild iaf
(även om de bara ser ut som vita prickar...)



Kram, kram

En blöt tillställning

Tisdag idag och återigen dags för gemensam cykelträning med cykelklubben. Vädret var väl inte det bästa, 7 grader och spöregn. Vi var ändå 8 tappra som inte var rädda för att blöta ner oss.

Det blev en dryg timme i regnet där man fick ta ut sig efter egen förmåga. Mina ben fick arbeta hårt och blev trötta, så jag är nöjd iaf. De sköter sig bara snyggt, Sambon och Svågern, som håller i träningarna.

Trots en hel del vind och kallt regn så frös jag förvånansvärt lite under tiden jag cyklade. Det som blev riktigt kallt var händer och fötter. När jag kom hem blev jag däremot jättekall. Kläderna kastades snabbt in i tvättmaskinen och sedan hoppade jag direkt in i den varma duschen. Jag var så kall att jag inte ens hade tid att prata ordentligt med min fantastiska svärmor, som är vänlig nog att ta hand om våra barn så att jag och Sambon kan träna samtidigt.

Nästa tisdag önskar jag mig lite bättre väder.


Kram, kram