Semesterkaos

Årets husvagnssemester höll på att bli väldigt kort. Efter ca 6 mil smällde det till och sedan var vi utan ena sidorutan bak. Den hade helt plötsligt försvunnit ner i dörren... Bilkunnig som jag är ringde jag genast till världens bästa TSö (mammas man), som passande nog hade en bilmekanikerkompis 100 m från den plats där vi stannat.

Räddaren kom med sin verktygslåda, skruvade isär dörren och styrde upp den försvunna rutan. Sedan tejpade vi noggrant fast densamma (rutan - inte räddaren). 45 minuter senare var vi tillbaka på vägen söderut. Ibland ska man ha tur i oturen!

Jag är verkligen nöjd över att jag omsorgsfullt tvättade bilen igår, så att den skulle vara fin på semestern. Den blev ju så snygg nu när den har en fasttejpad bakruta!

Nu är husvagnen iaf på plats och förtältet uppe. Vi har till och med hunnit med en kaffebjudning i Bästa vännens förtält!

Bjuder på några bilder:

Snabb

De senaste dagarnas onda hals kändes idag något bättre, så efter en dag med målning (oväntat!?) begav jag mig efter middagen ut på en cykeltur. För första gången på flera veckor cyklade jag alldeles ensam. Det blev en inte alltför lång tur i kvällssolen, men desto snabbare. Jag lyckades ikväll slå mig själv i högsta snitthastighet. Bra jobbat! "klapp på axeln"

Kram, kram

Bedrövlig tillställning

Har ont i halsen och andra förkylningskänningar, så ingen träning för mig... Istället dricker jag KanJang och knaprar alvedon för att orka måla i regnet. Däremellan packar jag husvagnen inför måndagens avfärd på semester.

Kram, kram

Hektisk dag

Det blev en tidig morgon i morse då jag skulle följa med gumman till ett läkarbesök. För en gångs skull hade vi Reseservice på vår sida och fick åka hem på en gång efteråt, vilket innebar att vi var hemma igen vid 10.30. Helt oväntat hade jag en hel dag framför mig att göra en massa nytta på!

Dagen har använts till att måla, städa husvagn och springa en mil.

Målningen blev liksom en bonus eftersom jag inte trodde att jag skulle hinna med något sådant idag. Husvagnsstädningen hade nämligen högsta prioritet eftersom vi ska dra med oss den hem till mammsingen i morgon för att ha en liten familjesammankomst med Systeryster och hennes familj (som också kommer med sin husvagn).

Löpningen gick betydligt bättre än senast, men det känns inte riktigt som att jag har den bästa löparformen för tillfället. Dagens löpartur gick i lagom tempo lyssnandes på den ljudbok som jag haft i öronen de senaste dagarna när jag målat. Jag måste nog ändå säga att musik i lurarna är lite bättre när man ska springa...


Kram, kram

Blöt cykelträning

Kvällens gemensamma cykelträning bjöd på mycket regn och snabb cykling. Som tur är kändes kroppen piggare än i förrgår, när den inte alls ville vara med, så jag lyckades hänga mig kvar bakom "gubbarna". Nu är benen däremot skönt trötta och sängen väntar.


Kram, kram

Dålig dag

Trots trötta ben begav jag mig efter middagen idag ut på en liten löpartur. Den planerade rundan blev det inget av med, eftersom jag inte hade (mental?) ork att springa uppför den långa backen som jag skulle måsta klara av inte mindre än två gånger. Istället sprang jag förbi avfarten mot backen och gjorde lite fartlek mellan lyktstolparna. Benen var fortsatt trötta och dagens löpning var väl inte den roligaste jag har varit med om. Det kan bara bli bättre!

Igår hade jag desto trevligare. Då var det premiärsimning på Badet i min nyinköpta simbikini. Bikinin fungerade bara bra att simma i och det visade sig att jag inte hade glömt bort hur man simmar, trots att det är minst två år sedan sist. Någon vidare teknik har jag väl inte, men jag tar mig fram i en km iaf.


Kram, kram

Boktips: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Det var ett tag sen sist, men här kommer ännu ett boktips.

Denna bok utspelar sig före och under Biafrakriget i slutet av 60-talet. Man får följa två systrar och människorna runt omkring dem i deras vardag. På nära håll får man se hur krig verkligen kan förändra livet, människorna och tillvaron för alla som är drabbade.

Detta är en mycket stark bok, skriven på ett väldigt vackert sätt. Trots att boken handlar om människor som lever under fruktansvärda förhållanden lyckas författaren ändå förmedla detta på ett sätt som gör att man som läsare ändå känner att det finns hopp. Författaren har även lyckats förmedla en äkta känsla genom hela boken. Det känns verkligen att hon är insatt i ämnet och hon skriver med hjärtat.

Jag rekommenderar alla att läsa denna tegelsten till bok, bli inte avskräckt av bokens tjocklek (679 sidor), den går nästan inte att lägga ifrån sig så man har läst ut den i ett nafs ändå.

Betyg: Ett mycket starkt B

Nu måste jag skyndsamt klicka hem ytterligare böcker av denna fantastiska författare...


Kram, kram