Åter i träning

Efter fem dagars träningsuppehåll fick jag idag, äntligen, tillåtelse (av mig själv) att ta en cykeltur. Min diffusa förkylning kändes något bättre och så här i efterhand känns det helt ok. Hoppas verkligen att det känns likadant i morgon.

Då jag inte kunnat springa på en hel vecka är det nu helt uteslutet att kunna vara med på löpartävlingen nästa helg. Jag ska istället ägna tävlingsdagen åt att heja fram Sonen - och sälja korv.

Det blir till att se fram emot andra löpartävlingar under våren istället. I veckan har jag anmält mig, och 19 av mina kollegor, till Blodomloppet. Det brukar vara en riktigt trevlig tillställning. Jag hade också tänkt att jag skulle vara med i Lidingö On Tour för att eventuellt få ett lite bättre startled när jag ska springa Lidingöloppet 15 i höst. Vi får väl se hur det går med det.

I morgon börjar fotbollsträningen för säsongen. Ja, inte för mig då, utan för Sonen. Fotboll är inte riktigt min sport...


Kram, kram

Tillökning i familjen

Vi väntar tillökning i familjen. Lagom till sommarlovet (om drygt 7 veckor) kommer vår senaste familjemedlem att vara redo att flytta hem till oss.

Än så länge ser han inte mycket ut för världen, men så småningom kommer han att växa upp och bli en Dansk Svensk Gårdshund. Söt som socker är han i alla fall.



Sirap, 1 dag

Nu längtar vi ännu mer till sommarlovet!


Kram, kram

Träningsförbud

Då jag har känt en antydan till eventuellt halsont och haft en allmän yrsel de senaste tre dagarna har jag gett mig själv träningsförbud igår och idag (lördagens cykeltur med Svägerskan kunde jag dock inte motstå, utan ignorerade helt enkelt mitt eventuella halsont).

Detta innebär inte att jag inte har fått utföra vanlig hederlig vardagsmotion som promenad med Gumman och cykeltur med Sonen till och från skolan, så jag har ändå fått njuta av den härliga (men tyvärr något blåsiga) vårluften.


Kram, kram

Bortskämd

Den här fredagen började med ett dopp i bassängen. 08.15 lämnade jag Sonen på skolan och 09.00 var jag ombytt och klar och redo för en simtur. Det är verkligen inte någon trängsel på Simhallen den här tiden på morgonen. En skolklass hade 2 banor till sitt förfogande medan resterande 6 banor var lediga att använda bäst man ville. Det är verkligen skönt att kunna ha en egen bana att simma på där man inte behöver ta hänsyn till någon annans fart utan kan simma på i den takt man själv vill. Eftersom jag oftast har simmat fredagförmiddagar har jag blivit van vid att få ha en bana för mig själv. Jag törs nog inte simma någon annan dag/tid, för då är det inte säkert att jag har lika tur.

Dagens middag blev av det lyxigare slaget, på alla tänkbara sätt. Mammsingen ville att vi skulle komma dit på middag, men eftersom Sonen skulle på kalas och Gumman är hemma var jag tyvärr tvungen att tacka nej. Då blev jag och Gumman istället bjudna på middag hemma hos oss. Mammsingen kom helt enkelt till vårt hus och lagade maten, och inte vilken mat som helst. Det blev planka - mums!

Fantastisk god fredagsmiddag tillagad av bästaste mamman!

Kram, kram

Att delta eller inte delta - det är frågan

Det är nu lite drygt två veckor kvar till den lokala löpartävlingen. Sträckorna att välja mellan är 1,5 km, 4,6 km, kvartsmara och halvmara. Sonen tränar för fullt för att kunna vara med på den kortaste sträckan (som känns aningens lång för en 7-åring så här i början på säsongen, men han kan ju alltid gå om han inte orkar springa hela vägen).

För egen del känns det tveksamt om jag kommer att vara med överhuvud taget. Att gå från att springa 5 km (vilket jag äntligen har tordats göra idag!) till att springa en kvartsmara på bara två veckor känns inte riktigt realistiskt med tanke på att jag vill ta det lugnt för att inte bli skadad. Samtidigt känns det lite löjligt att bara springa 4,6 km. Vi får väl se hur det blir...


Kram, kram

Stormvindar

Eftermiddagens cykeltur blev en blåsig historia. När jag lämnade hemmet var det 9 plusgrader och strålande sol. När jag hade cyklat i 1,5 mil stannade jag och tog den här bilden:

Notera vimpeln - jag cyklade i rak motvind första halvan av dagens tur
(men i skön medvind den andra halvan)

Solen försvann ganska snabbt och vinden tilltog. Vid ett tillfälle var det en sådan motvind att jag bara lyckades komma upp i 24 km/h i en utförsbacke, trots att jag tog i för allt jag var värd. När jag senare hade vänt noterade jag att jag i samma backe (som nu var uppför) hade samma fart som jag hade haft på väg ner. Sjukt. När vinden var som värst kändes det verkligen som att jag stod helt stilla. Detta ledde till att jag helt enkelt skrek åt den att den fick ta och ge sig, vilket hjälpte föga...

Trots dagens väderomslag och kraftiga vind var det skönt att få komma ut på en cykeltur. Jag är så glad att jag slipper sitta inne i garaget och trampa.


Kram, kram

Perfekt premiär!

Denna soliga vårdag spenderade jag förmiddagen i en gympasal. Sonen hade avslutning på sin innebandyträning och barnen skulle spela match mot föräldrarna. Då Sambon befinner sig på cykelresa på Mallorca fanns det bara en förälder från vår familj som kunde delta - jag.

Vid frukosten fick jag verkligen veta vad Sonen hade för tankar om mina innebandykunskaper. Han sa nämligen: "Mamma, du får göra ditt bästa. Du kommer ändå vara dålig." Dessutom var det första han sa till sin kompis "Min mamma suger på innebandy". Till saken hör att Sonen aldrig har sett mig spela innebandy... Hur som helst blev det annat ljud i skällan när jag gjorde föräldralagets första mål. Då sa han (förvånat): " Du är ju ganska bra mamma!".

Då vi bara var fyra föräldrar som kunde delta i matchen blev det väl mer eller mindre konstant spel i 2x15 min. Det blev ju jättejobbigt!

När matchen var slut åkte vi hem och åt lunch och sedan var det ÄNTLIGEN dags för dagens riktiga - och viktiga - träningspass. Årets cykelpremiär utomhus! 9 plusgrader, sol och mycket lite vind - det kunde inte ha varit bättre!

Trots höga snödrivor var det perfekta förhållanden för utomhuscykling idag.

På min 3-mila runda träffade jag på två trevliga cyklister från min cykelklubb, som jag sällskapade med en liten stund. Den ena är en alldeles färsk landsvägscyklist, det var hennes premiärtur. Det är så roligt att vi blir fler och fler cyklister, och extra roligt är det förstås när det blir fler tjejer!


Kram, kram