Nu är det nära!

Nu är cykelsäsongen nära, det märks! Idag har jag sett 4 cyklister (alltså på racer) vid 3 olika tillfällen.

Själv tänkte jag vänta någon dag till. Det var bara 3 plusgrader, mulet och ganska blåsigt idag, inte helt optimalt ur värmesynpunkt. Om solen tittar fram under morgondagen kanske jag törs ge mig ut på en premiärtur - vi får väl se.

Cykeln står i hallen, nyservad och redo att ge sig ut vilken dag som helst!

Istället för en tur på cykeln fick det bli en löpartur på eftermiddagen. Idag kunde jag utan större problem springa 6 av de 7 avverkade kilometrarna. Det blev 3x2 km med två halvkilometrars gång emellan, vilket gick bara fint! Till veckan kanske det blir till att springa utan inslag av gång...


Kram, kram

Tillbaka i bassängen

Av olika anledningar har jag inte tagit mig iväg till Staden för att simma en enda gång det här året. Jag simmade ju lite när jag var på Gran Canaria i januari, men det räknas knappt (eftersom jag bara simmade runt, runt i en ring och höll undan för badande semesterfirare).

Idag blev det dock äntligen en tur till Simhallen. Jag passade på att åka dit efter att jag hade varit en sväng till habiliteringen med Gumman.

Då det var så länge sedan jag simmade sist, så var jag (löjligt) jättenervös. Jag visste inte om jag helt skulle ha glömt bort hur man crawlade. Jag kände nästan lite ångest där jag stod i duschen och hade egentligen inte alls någon större lust att hoppa i bassängen.

När jag väl kom i vattnet så gick det hur bra som helst att simma. Visst hade jag lite sämre "flås" än vad jag hade sist jag simmade, men att crawla kändes helt ok. Jag fick inga kallsupar och inte heller någon större syrebrist, så jag känner mig helt nöjd. Sen måste jag ju erkänna att jag faktiskt inte crawlade så många längder, jag återgick till var 5:e längd som jag gjorde i början när jag simmade. Jag får väl öka på detta framöver om jag lyckas ta mig iväg till Simhallen lite oftare.

När jag liks var i Staden passade jag på att lämna in min cykel på en "införsäsongenservice", så nu är det slutsuttet på trainern för den här säsongen. Jag hoppas verkligen att det ska gå att börja cykla utomhus till veckan!


Kram, kram

Äntligen på löpen!

Onsdagar är den dag på veckan då jag slutar jobbet riktigt tidigt. Sonen lämnade jag idag av hos en kompis på väg hem från skolan, så helt plötsligt hade jag två hela timmar att spendera hur jag ville. Då solen lyste och de större vägarna nu har tinat fram igen var det som upplagt för löpning.

Det blev totalt 5 km löpning, men själva turen var 1,5 km längre än så. Jag törs ännu inte riktigt springa hela tiden utan inslag av gång (med tanke på knäna), men det känns som att det är nära nu. Ett pass till med löpning varvat med gång och sedan tror jag att jag törs springa åtminston 5 km i sträck, vi får väl se...

Efter middagen blev det en liten (med betoning på liten) löprunda med sonen, som har velat springa i flera dagar nu. Vi har bara väntat på att asfalten ska tina fram igen. Ett varv runt kvarteret blev det idag och det är nog så jobbigt när man har små korta 7-års ben.

Det känns så lyxigt att ha hunnit jobba, springa och duscha innan klockan är sju. Ute är det ljust och jag har hela kvällen "ledig".


Kram, kram

Inte på löpen idag heller

Då jag har varit bortrest med min bästaste Storasyster över helgen och det sedan blev full vinter igen under gårdagen har jag ännu inte hunnit inviga mina nya löparskor. De står på mitt vardagsrumsbord och skriker åt mig att de vill ut! Om solen skiner och snön smälter i samma takt som den gjort idag under morgondagen kanske jag kan bege mig ut på en liten löpartur i morgon utan att riskera liv och lem. Hoppas, hoppas...

Gårdagens löpartur fick istället bli intervaller på trainern, vilket var jobbigt som sig bör. Dagens löpartur fick också bli ett pass på trainern, dock inte intervaller (någon måtta får det väl ändå vara!).

Jag har otroligt svårt att få till långa träningspass där jag sitter i garaget, därav överrepresentationen av intervallpass. Varje gång jag har tänkt cykla ett lite längre pass slutar det med att jag ger upp efter 40-50 minuter (och då har jag ändå fortsatt dubbelt så länge som jag egentligen hade velat), det är ju så tråkigt.

Idag lyckades jag stanna kvar på trainern i 60 minuter, och detta enbart pga att jag delade upp passet i 10-minuters "intervaller" där jag trampade på med lite olika motstånd. Jag var kräkless efter halva tiden men gav inte upp iaf. Nu är jag lite skönt trött i benen.


Kram, kram

Stadstur

Idag har vi inhandlat nya löparskor till mig och Sonen!

Klädd för löpning

Jag har just gjort en beställning inför kommande löpsäsong:

Kompressionsstrumpor

Löparkjol...

...med isydda byxor.

Inte så vågade färger kanske, men det är lättare att kombinera med någon roligare överdel. Nu är det bara att vänta på paketet - och på värmen...


Kram, kram

Fullt upp, men ändå avkopplande

Påskhelgen är till ända för denna gång. För min del har den varit ganska lugn och skön. Den har innehållit allt från en helt barnfri kväll till att få ett extra barn i två dygn. Däremellan har det varit hamburgergrillning i låtsasfjällen, skoteråkning, intervaller på trainern, pimpling på en solig sjö, löpning, storstädning och släktmiddag (bland annat...).

Den här dagen, som är den första lediga vardagen på påsklovet, började jag med att vikariera som personlig assistent. Det är tydlingen sådant man får räkna med när man har ett barn med assistansbehov. Får assistansbolaget inte tag på någon vikarie när ordinarie personal är sjuk blir man så illa tvungen att ta på sig arbetet som förälder. Vilken tur att den här föräldern råkade ha påsklov - hur hade det annars gått? Det är ju inte direkt så att vi kan gå till jobbet och lämna Gumman ensam hemma en hel dag, trots att hon är 12 år fyllda...

Jag och barnen hade iaf en mysig förmiddag med en härlig promenad i solen och chokladbollsbak, men träningen som jag tänkt "göra bort" på förmiddagen fick flyttas till eftermiddagen istället. Det visade sig bli en riktigt trevlig stund på trainern, för jag fick sällskap av proffsen. På tv sändes nämligen dagens etapp av Baskien runt. Det är ett nöje att se på cykel på tv så länge Roberto Vacchi är kommentator!


Kram, kram