Cykelbränna

Sommarens cykelbränna är ett faktum. Detta är resultatet av 1 h 45 min cykling med spf 10...

Ensamma mamman

Äntligen känns det som att sommaren och värmen är på gång! Idag är första dagen i år som man kunnat vara ute i t-shirt utan att frysa. Det blev till och med en glasspaus i solen på väg hem från jobbet/skolan/förskolan.

Det blir ingen träning för min del idag, för jag är för tillfället ensamstående med fem barn (sex barn om inte Gumman hade varit på korttids). Sambon har åkt ner till södern för att cykla Vänern runt på tre dagar, och jag är barnvakt till Bästa vännens fyra barn i ett par dagar.

Det är absolut inte synd om mig för det, jag är bara glad att jag har lite sällskap här hemma. Dessutom fick jag vara ute på en riktigt härlig cykelrunda i kvällssolen igår.


Kram, kram

Ett under har skett...

...min klocka har återuppstått!!

Naken

Ikväll har jag varit ut på min första löpartur utan pulsklocka på nästan två år. Jag kände mig naken...

Eländes elände

Dagens cykling med Svägerskan blev tyvärr en cykeltur utan henne. En elak hals gjorde att hon inte kunde följa med idag, men vi tänker göra ett nytt försök nästa helg.

Eftersom jag blev alldeles själv idag så kortade jag ner den tänkta rundan med knappa 2 mil, men mina ben var inte ledsna för det. Den första halvan av rundan kändes mina lår riktigt trötta och sega, troligtvis en svit av fredagens cykling. Nu i efterhand har jag mest ont i ljumskarna och ser inte alls fram emot eftermiddagens inplanerade städning av huset.

För att muntra upp stämningen ytterligare bestämde sig min pulsklocka för att dö när jag skulle ladda in dagens träning. Just nu ligger den på laddning utan att det händer ett dugg. Eftersom träning utan klocka är som ingen träning alls (i min hjärna) kan jag troligtvis se fram emot åtminstone ett par veckors vila - eller också får jag helt enkelt lära mig att träna utan klocka...


Kram, kram

Fullt upp!

Här råder bloggtorka...

Veckan har varit fylld av födelsedagar, skivsläpp på Sonens skola och middagsbjudningar. Däremellan har jag faktiskt hunnit få in ett par löparpass och ett cykelpass.

Under ovan nämnda cykelpass, som blev en tur hem till mamma, lyckades jag och Bästa vännen med bedriften att göra varsin SPD-vurpa inom loppet av 20 sekunder. Hon tippade åt ena hållet och jag åt det andra. Jag hade turen att landa mjukt i ett dike medan mitt sällskap tyvärr landade på asfalten. Jag skyller min vurpa på henne och hon skyller sin på mig, vilket känns helt ok för mig. Jag är mest glad över att vi fått göra bort några vurpor innan vi ska börja cykla barbent och barärmat, men i den takt som sommaren närmar sig för tillfället så behöver vi väl ändå inte oroa oss för att få några skrubbsår. Snart är det väl dags att börja klä på sig igen inför höstvindarna...

I morgon blir det i alla fall en cykeltur med Svägerskan - det ser jag fram emot!


Kram, kram

Mjölksyra?

Sambon var idag vänlig nog att ta med mig ut på ett entimmes intervallpass med inslag av backträning (på cykel). Det blev riktigt jobbigt - för mig i alla fall - och vid ett par tillfällen fick jag till och med en lätt stickande känsla i låren. Kan det ha varit en känning av mjölksyra? Ja, jag vet inte - jag brukar inte lyckas med att få det, men det kanske är så det ska kännas...


Kram, kram