Blött och blåsigt

Trots det mycket dåliga cykelföret begav sig jag och Bästa vännen ut på en cykeltur igår efter middagen. Eftersom vi har planerat in våra gemensamma cykelpass (både dag och tid) flera veckor i förväg för att vi ska få in dem i våra fullspäckade scheman, så kan man inte ställa in pga "lite" regn och blåst. Igår hade jag dessutom ordnat med barnvakt så att vi skulle kunna cykla.

Bästa vännen ville cykla någon form av intervallpass, så efter att ha rådgjort med Sambon så bestämde vi oss för att cykla på lite hårdare i 2x10 minuter under vår dryga 30 kilometersrunda. Innan vi for hemifrån bestämde vi vart dessa intervaller skulle ske. När vi sedan kom ut i stormen insåg vi att vi skulle få cykla rakt mot vinden och regnet. Detta resulterade i att våra intervaller inte blev så snabba. Däremot blev de väldigt jobbiga! Medelhastigheten på denna runda blev, trots att vi tog i för kung och fosterland, exakt samma som i söndags när vi cyklade samma runda - då en av oss var extremt bakis och den andra hade extremt mycket träningsvärk (vem som är vem förtäljer inte den här historien...). Det känns verkligen som att väderförhållandena spelar in en hel del när man cyklar.


Kram, kram

Kaffe på maten

Sitter på min bro i kvällssolen och dricker kaffe och njuter av värmen (i min fleecejacka). Snön vill dock inte lämna oss helt riktigt ännu...

Ingen tycker synd om mig...

Efter dagens middag undrade Sambon (retsamt) om det inte var dags att jag uppdaterade min blogg eftersom jag inte berättat hur det gick med min träningsvärk efter gårdagens cykling. Han verkar tro att jag vill mörka mina svaga sidor. Här kommer i alla fall den nakna sanningen: cyklingen visade sig inte alls göra mina onda muskler något gott, snarare tvärtom. Träningsvärken blev bara värre och värre under kvällen och innan dagen var till ända hade jag ondare i framsida lår än jag någonsin haft. Sambon visade dock ingen medkänsla när jag nästan inte kunde hålla tillbaka tårarna - han bara skrattade! Han menar att så länge man inte är skadad utan "bara" har träningsvärk så är det tillåtet att skratta... Det ska jag komma ihåg tills den dag då rollerna är ombytta!


Kram, kram

Tävlingsvärk

Gårdagens löpning gick bara fint trots det slaskiga vinteraktiga vädret. Jag la mig bakom en veteran (han sprang i klassen M70) som sprang i 5,0 tempo. Det var bra med lite draghjälp. Han skulle dock springa Halvmaran, så han sprang vidare när det var dags för mig att vända och springa tillbaka. Efter vändningen fick jag springa helt själv vilket ledde till att jag inte riktigt orkade hålla samma tempo. Jag gick ändå i mål på en tid precis under 54 minuter och en snittid på 5,07 min/km så jag känner mig absolut nöjd. Det är ändå snabbare än jag sprang på hela förra säsongen vilket borde betyda att det går att bli ännu lite snabbare innan den här säsongen är över.

Idag har jag träningsvärk (eller är det tävlingsvärk?) i ungefär hela kroppen vilket jag är lite förvånad över. Jag brukar nästan aldrig få träningsvärk när jag har sprungit nuförtiden... I eftermiddag ska jag och Bästa vännen bege oss ut på en lite lugnare cykeltur. Det kanske mjukar upp mina trötta muskler.


Kram, kram

Fredagsfin

Vilken lycka! De cykelkläder som jag och Sambon beställt blev hemlevererade idag. Nu ska här cyklas runt och göras reklam för den nystartade lokala cykelklubben!

Stockholmsresa - igen!

Första helgen i september är det ju dags för Tjejmilen. Jag och Bästa vännen hade planerat att åka till Stockholm och springa tillsammans, men tyvärr kan hon troligtvis inte springa överhuvud taget den här säsongen pga mycket kraftig benhinneinflammation (eventuell stressfraktur...). Istället var hon vänlig nog att "låna ut" en av sina vänner så att jag ändå får sällskap i Stockholm.

Igår bokade jag och min inlånade löparkompis hotell och flygresa till ovannämnda Stockholmsresa. Lantlolla som jag är (?) känner jag mig lite osäker och nervös när det gäller att komma mig fram till starten i tid på tävlingsdagen. Därför bokade vi samma hotell som jag och Sambon bodde på i helgen - då är jag helt säker på hur vi ska ta oss till och från flygplatsen, och från hotellet till starten. Dessutom vet jag att det är bra frukost på hotellet, vilket egentligen är det allra viktigaste.

I morgon är det första genrepet inför denna stora händelse; den lokala löpartävlingen äger rum. I fjol sprang jag den lagom långa distansen 4,6 km, men i år blir det den något längre distansen Kvartsmaran. Om jag ska avancera i samma takt varje år måste det ju bli Halvmaran nästa år, men det ska jag inte lova att det blir... Vädret har lovat snöblandat regn och 1-2 plusgrader. Inte det bästa alltså, men så länge det inte haglar får vi kanske vara nöjda. Nu håller jag bara tummarna att jag och min halvtrasiga kropp håller ihop i 10,5 km!


Kram, kram

Felklädd

Idag fick jag oväntat sällskap på min inplanerade cykeltur. Bästa vännen hörde av sig och skulle, passande nog, cykla hem från helgens husvagnssemester. Då vi rett ut vart hon egentligen hade befunnit sig (jag hade tänkt cykla åt helt motsatt håll eftersom jag hade missuppfattat vart hon faktiskt hade varit) så cyklade jag och mötte henne. Detta betydde att vi båda fick sällskap under halva vår träningsrunda i alla fall.

Vädret var fantastiskt idag och jag behövde verkligen inte frysa i cykelbyxor, långkalsonger och vintertights. Jag hade klarat mig hur bra som helst utan långkallingarna och var väldigt tacksam att jag valt den tunnare sorten och inte ullvarianten. Ska det fortsätta på det här viset kanske man kan lägga undan vintertightsen innan midsommar...


Kram, kram