Efter kvällens löpartur kände jag att jag verkligen skulle vilja dela med mig av denna härliga upplevelse, men vem vill egentligen lyssna på mig när jag tjatar på om hur skönt det var att slippa springa i mina Icebugs? (okej, Sambon lyssnar villigt <3) Mina vänner på Facebook är nog dödligt less på mina löparinlägg, så jag försöker förskona dem från alltför många. Nu har jag alltså kommit fram till att det är dags att starta en blogg och här dela med mig av tankar kring mina löparrundor - då kan man ju välja om man är intresserad att läsa eller inte.
Nu ska du inte bli lurad och tro att jag är någon löparstjärna - för det är jag absolut inte! Jag är bara en före detta löparHATARE som blev totalt omvänd för tre år sedan. Det visade sig vara så enkelt att bara snöra på sig ett par skor och ge sig ut i naturen/på vägarna. Inga kvällar som är upplåsta för träning, inga tider att passa - man kan träna när som helst och var som helst! Både jag och min sambo tränar flera gånger i veckan och det är ett evigt pusslande om vem som kan träna när, och då är det ju perfekt om man inte är beroende av fasta träningstider.
Eftersom jag är en f.d löparHATARE (det var verkligen inte nådigt hur mycket jag ogillade att springa) känns det som att jag skulle kunna omvända vem som helst till att börja gilla löpning lika mycket som jag nu gör. Detta är nog inte riktigt sant, tyvärr, men jag är ju ett levande bevis på att vem som helst verkligen kan börja gilla att springa. Om du inte vill bli omvänd till löparälskare eller ogillar löpning i största allmänhet bör du nog sluta läsa nu... eller också dröjer du kvar och riskerar att bli lika galen som jag!
Kram, kram
Klart att du ska blogga! Jag förstår dig precis! Jag var också en löparhatare tills jag började springa när jag var 39 år. Nu blev jag ju aldrig någon löpare. I förhållande till dig så joggade jag bara! Men härligt var det :)/ Svärmor
SvaraRadera